(F v) Amalia Alvarez, Martina Skrak, Lisa Rydje och Johanna Marseille, moderator Mirjam Katzin.

Bild: Paula Rooth

Många röster behövs i den feministiska kampen

2014-12-18 | Paula Rooth padlock

INRIKES

Vad händer med den feministiska våg som rullat över Sverige under året? Det var utgångspunkten när Feministisk festival Malmö ordnade paneldebatt med lokala feminister, som en förpepp för nästa års festival.

FAKTA:

Feministisk festival anordnades som alternativ till Nordiskt forum i Malmö 12-14 juni 2014

Nästa upplaga av Feminstisk festival Malmö går av stapeln 12-14 juni 2015.

Kvällens moderator Mirjam Katzin inledde debatten på Moriskan i Malmö med att konstatera att sommarens feministiska festival blev en succé tack vare att det finns en stark feministisk våg med många nya i rörelsen. Just vikten av en mångfald av röster och grupper var något som lyftes av Lisa Rydje, kommunfullmäktigeledamot för Fi i Malmö. Det är viktigt att föra en intersektionell feministisk kamp där marginaliserade grupper får komma till tals, menade hon:

– Vi kan prata om intersektionalitet hur mycket som helst, men så länge vi inte har en person som är funkis som driver funkisfrågor så kommer vi inte kunna göra det på ett vettigt sätt. Så där måste vi vara extremt självkritiska.

Amalia Alvarez, serietecknare och aktivist pratade också om att det behövs självkritik inom rörelsen.

– Jag tycker inte att det finns feminism i det här landet, utan det är en kultur. Alla tjejer som kallar sig feminister klär sig likadant, de är kompisar, de är försiktiga med vad folk ska tycka och de har ett parti som Fi eller Vänsterpartiet bakom sig.

Akut läge

Hon menade att med det skarpa läge som råder i Sverige, med en växande rasism och fascism så måste den feministiska rörelsen inrikta sig på den antirasistiska kampen fullt ut, åtminstone fram till nyvalet.

– Alla verktyg som vi har som feminister måste användas i den antirasistiska kampen. Jag som svart kvinna tycker att det är prioritet nummer ett. Självklart har vi kvinnor en lång lista på saker vi vill bekämpa, men nu är det akut!

Johanna Marseille, transaktivist och ordföranden i nystartade Fi Helsingborg, reagerade och sa att även om det antirasistiska arbetet är oerhört viktigt så tror hon inte att det är rätt att sätta alla andra kamper åt sidan.

– Det går inte att splittra upp den mångfacetterade bilden, om vi börjar fokusera på ett område så har vi tappat kraften för alla andra kommer känna att nu handlar det aldrig mer om oss. Jag vill inte ha tillbaka en feminism som är för en sak.

Hon lyfte också fram det fina samarbetet som formats mellan transrevolutionen och den antirasistiska rörelsen, och hur många grupper i samhället har anledning att kämpa mot det rasistiska hotet.

– Jag kanske inte åker med det första godståget till lägret, men jag åker sannolikt med det andra. Vi måste se strukturerna, det som binder oss samman trotts att vi är olika.

”Vänsterrörelse som motkraft”

Martina Skrak, vänsterpartist och kommunens jämställdhetskommunalråd poängterade också hur viktigt det är att se strukturerna som skapar orättvisor.

– Det behövs en omfördelning av makt och resurser. När det kommer till lösningar så blir det en tydlig vänster- höger konflikt. Antingen är man vänster och vill ha kollektiva lösningar eller så tillhör man högern och tror att man kan köpa sig fri från problemet.

Att lägga för mycket fokus på Sverigedemokraterna och på deras väljare tror hon är kontraproduktivt. I stället bör vi vända oss till rasifierade människor som är utsatta för SD:s politik och lyssna på vad de har att säga.

– SD är bara ett symptom för det som händer. Rasismen finns institutionaliserat i det svenska i systemet. Det som är värre än SD är högersnacket där man börjar prata om människor som volymer och vad har vi råd med. Vi behöver ha en stark vänsterrörelse som motkraft där.

Ständiga förbättringar

På den avslutande frågan om vilka allianser som behövs för att föra den feministiska vågen vidare återkom Lisa Rydje till frågan om representation.

– Feminismen måste fortsätta mångsidig, den kan inte vara splittrad vilket den blir om man lyfter upp vissa frågor och inte andra. Vi som arbetar parlamentariskt måste hela tiden ha kontakt med ideella rörelser så att alla grupper som ska inkluderas i politiken gör det.

Amalia Alvarez tyckte att den feministiska rörelsen ändå hela tiden blir bättre.

– Den feministiska revolutionen är redan här, varje feministisk festival är en revolution. Men jag hoppas att det nästa år kommer mer folk som kastar skit mot feministerna så att det utvecklas mer och mer. Vi kan inte förvänta oss att alla ska vara överens, då är det diktatur. Det behövs en spark i rumpan.