Feminister bör skaffa sig sina egna medier

2014-10-31 | Edda Manga , Inti Chavez Pérez padlock

FEMINISM

Feministiskt perspektiv intervjuade grundaren till spanska systertidningen Píkara och baskiska journalistförbundets ordförande Lucía Martínez Odriozola på Feministiskt Talkshow. Hon talade bland annat om nödvändigheten av genusperspektiv i nyhetsförmedlingen, mediernas kris och journalistikens framtid. Här finns ett utdrag från samtalet.

Lucía Martínez Odriozola undervisar i journalistik vid Universidad del País Vasco och är grundare till internettidningen Píkara, en spansk nyhetstidning med genusperspektiv. Hon menar att kön bör vara föremål för journalistisk analys.

– Genus är ett bra verktyg för att se världen, säger Martínez Odriozola.

Hon exemplifierar med analysen av kriminalitet. En rad samhälleliga problem är starkt präglade av kön, som till exempel brottsligheten. I Spanien är 98 procent av de fängelseintagna män, berättar hon, likaså står männen för de flesta utbildningsmisslyckandena. Journalister som skriver om dessa frågor borde inte bortse från genus, men normalt gör de det tyvärr. De tenderar att beskriva verkligheten som om det inte fanns några skillnader mellan kvinnor och män – eller kanske snarare som om kvinnor var män, poängterar hon. Feminister behöver skapa sina egna medier eftersom medierna är så manscentrerade.

– Jag skulle säga att det journalistiska idealet om neutralitet utgår från ett androcentriskt perspektiv. Ett perspektiv där mannen är universums centrum. Men jag tror som Ryszard Kapuściński – den stora polska journalisten – att journalistik bör vara intentionell och att det inte finns en neutral journalistik. Vad de människor som tror att de utövar en neutral journalistik i de flesta fall gör är att praktisera en journalistik som inte ifrågasätter, som inte granskar.

Píkara är en feministisk tidning som varit framgångsrik i att få läsare. Vissa av deras artiklar har fått mycket vidare spridning än den antagna målgruppen – feministiska läsare. Martínez Odriozola förklarar det med att genusperspektivet väcker många frågor som är viktiga för människor som befinner sig på olika platser och i olika mentala situationer. Píkaras grundare är feminister, men många som läser tidningen har sökt sig dit på grund av andra erfarenheter av ojämlikhet, exempelvis homofobi. Däribland många män. Píkara tilltalar dem genom att adressera frågor om ojämlikhet på grund av ens sexualitet.

Ett talande exempel på artiklar som fått vidare spridning i allmänna medier är en nyhet om sexuellt ofredande på en av de mest kända folkfesterna i Navarra, som kallas San Fermín. Förra året kvinna avklädd sin tröja och folk tog på hennes bröst mitt på dagen, mitt på torget i Pamplona, berättar Martínez Odriozola.

– Píkara var snabbt ute med en nyhet om det och eftersom San Fermín-festen är ett av de mest populära ämnena i Baskien och Navarra så spreds nyheten snabbt. Läsarstatistiken sköt i höjden.

Martínez Odriozola menar att anledningen till att nyheten spreds så mycket är att den rörde vid ämnen som är känsliga i samhället och därför att det hände bland tusentals människor mitt på dagen på ett ställe som borde vara en säker plats. Den andra anledningen är att Píkara skrev om händelsen som en viktig nyhet. Andra medier hade inte gjort det, utan saken hade fått passera obemärkt. Men Píkaras närvaro påverkar även annan media:

– När vår tidning hade en sådan lässtatistik blev det omöjligt för andra medier att stänga ögonen.

Trots att Píkara har en läsarstatisktik som kan göra konkurrenterna avundsjuka och är allmänt ansedd som en bra tidning är den gratis. Martínez Odriozola menar att anledningen till detta är att de som gör tidningen är journalister snarare än säljare.

– Vi kan journalistik, men vi kan inte sälja den. Det som vi kan är att få folk att läsa.

Jag frågar hur Odriozola ser på journalistikens framtid med tanke på den kris som mediebolagen befinner sig i, när prenumeranter och annonsörer lämnar traditionella medier. Hon menar att medborgarna behöver information och att information kostar, men att ett demokratiskt samhälle måste ta sig råd att betala. Hon ser gärna mer gemensamt finansierad journalistik som når även mindre bemedlade medborgare. Hon tror också att mediebolagens kris beror på att de försöker använda samma strukturer, samma verktyg och samma resurser på nätet som på papper men nätet har visat sig fungera annorlunda. De stora papperstidningarna har inte hittat till spridning på nätet eftersom de inte är lyhörda för samhället.

– Folk är trötta på att medier istället för att vara oberoende lägger fram röda mattan för den ekonomiska och politiska makten.

Den ekonomiska krisen och krisen i mediebranschen har lett till konkurser och stora nedskärningar av personal på tidningar, teve och radio. Odriozola berättar att spanska journalistförbundet inventerat hur många arbetstillfällen som gått förlorade under de senaste fem åren. 200 medier har lagts ner och 7 000 fasta jobb för journalister har förlorats.

– Det innebär att det finns 7 000 vittnen färre till vad som pågår. Detta i en kristid då behovet av att berättelserna kommer fram är som störst.

Odriozola ser det som en avsiktlig strategi för att medborgarna inte ska få ”den intellektuella näring” de behöver för att genomskåda krisens orsaker och bekämpa dem. Det handlar inte så mycket om att journalister skulle vara rädda eller känna sig hotade och därför inte göra sitt arbete, förklarar hon. Snarare leder sårbarheten och de ogynnsamma förhållandena på arbetsmarknaden till att det inte är möjligt för journalister att informera på ett tillfredsställande sätt.

– Arbetsplatser som förut räknade med hundra personer räknar plötsligt bara med 25. Ändå måste dessa fylla lika många tidningssidor, radio- och teveminuter. De har inte tid att informera fullt ut och de hinner aldrig konfrontera den information som kommer från mängder av informationsavdelningar och utövar inflytande över medborgarna.

Som lärare i journalistik försöker hon inpränta en etisk kod i studenterna.

– De ska ha tillräcklig mycket etik för att veta att om deras medieföretag inte tillåter dem att bedriva journalistik måste de lämna det, på samma sätt som en läkare skulle bli tvungen att lämna ett arbete om hen tvingades att enbart ge recept på placebo till sina patienter. Journalisten är en människa och journalisten måste respektera det i henne som är mänskligt.

Journalister måste även respektera sitt outtalade kontrakt med medborgarna. Värdesätta det. Odriozola lär också studenterna könsperspektiv som ett grundläggande verktyg samt något hon kallar för ”inverteringregeln”. Det är ett verktyg som handlar om att synliggöra ojämlikhet genom att jämföra och byta rollerna i en text. Till exempel byta ut en kvinna med en man i en artikel. Tanken är att genom att byta plats mellan överordnade och underordnade sätts journalistiken på prov.

– Vi gör det för att veta om vi verkligen håller på att göra bra journalistik. Detta hjälper oss för att inte falla i rasismerna, sexismerna, machismerna, androcentrismerna och homofobierna, etcetera.

Det finns ett växelspel mellan aktivisters krav och kompetenshöjning inom media. Den feministiska rörelsen har lyft fram mansvåldet och könsvåldet från den privata sfären, menar Odriozola. Den har försökt förmedla att ”nej, det där är inte en sak mellan dig och din man, mellan dig och din pojkvän, det är ett socialt problem”. 2004 antogs en ny lag om könsbaserat våld och ett register för sådana brott upprättades också. Inom massmedia utarbetades checklistor för nyhetsförmedling om sexuellt våld och könsrelaterat våld. Det finns alltför många sätt att informera om mansvåld på ett dåligt sätt:

– Till exempel framställa det som om det handlade om en privatsak eller att det är hon som är skyldig eftersom hon haft mage att skilja sig, eller att det egentligen handlar om alkoholproblem eller om att han är arbetslös, att det inte finns någon utväg, att du måste stå ut och stanna, att han har rätt att slå dig, att han har rätt att ta nycklarna till huset, att han har rätt att ta dina pengar.

Odriozola avslutar med att formulera vad hon önskar sig av journalistiken i framtiden: krävande medborgare. Hon vill att medborgarna ställer höga krav på medierna och skrået så att det finns fler perspektiv än den politiska sfärens och ekonomins. Hon vill att det ska finnas ett socialt perspektiv.