Afrosvenska riksförbundets 15 krav inför valet
Afrofobi-rapporten, som är skriven av Tobias Hübinette, docent och forskare vid Mångkulturellt centrum, Samson Beshir, redaktör för Afrosvenskarnas riksförbunds alternativrapport till FN:s rasdiskrimineringskommitté och Victoria Kawesa som deltog i panelsamtalet och är doktorand vid Linköpings universitet samt tredje namn bland Feministiskt initiativs riksdagskandidater.
På tisdagen var det många seminarier och debatter med tema antirasism, som en naturlig följd av att det var Sverigedemokraternas dag i Almedalen. De som medverkar i de olika evenemangen var emellertid ganska genomgående ideella grupper och intresseorganisationer. Det partipolitiska intresset kändes mer svalt, om inte helt frånvarande på vissa platser. En paneldebatt som arrangerades av ABF och Fight Racism Now hade just det problemet. Rashid Musa, ordförande för Sveriges unga muslimer, var en av åhörarna och menade att det stjälpte förutsättningarna för debatten.
– Det var bra expertis från Afrosvenskarnas riksförbund som satt i panelen och ställde relevanta frågor, men jag saknade ansvarsutkrävandet från politikerna. Istället för att skicka riksdagsledamöter hade de skickat personer från ungdomsförbunden LUF och SSU istället.
Varför tror du att inga partipolitiker kom?
– Jag tror att de etablerade partierna inte känner att det här är en het fråga och istället väljer att engagera sig i andra frågor när det är valår. De kanske inte heller är intresserade av de här frågorna själva, jag tror det kan vara en kombination av de två faktorerna.
Ungdomsförbunden brukar vara mer radikala än sina moderpartier, hur var svaren från de politiska representanterna från LUF och SSU?
– De verkade inte alls mer radikala, snarare mer vilsna och inte riktigt införstådda med vad afrofobi är och hur omfattande det är. De gav väldigt abstrakta svar, vilket speglar att de kanske inte var så insatta i det ämnet.
Mitt under debatten avbröt arrangören från ABF med ett meddelande om att det strax vad dags att delta i den stora kampanjen för öppenhet och mångfald. Kyrkklockor runtom i Visby skulle ringa och ballonger med texten ”Öppenhet och mångfald” skulle släppas upp i luften runtom på ön. Men mottagandet av initiativet var blandat.
Judith Kiros, debattör, Rummet-bloggare och en av paneldeltagarna uttryckte att det var ett väldigt typiskt sätt att i Sverige ta ställning, genom symboliska handlingar som aldrig någonsin följs upp med konkreta politiska åtgärder, vilket just var temat på den pågående diskussionen i panelen.
Linda Nordlund, ordförande för Liberala ungdomsförbundet (LUF), satt också i panelen och menade att det var fel att så hastigt kritisera ett initiativ som 70 olika organisationer står bakom för att just ta ställning och att det är något viktigt som också är en del i kampen mot rasism. Kiros replikerade, med vad som lät som större delen av publikens stöd som följd:
– Det borde finnas en respekt och förståelse för att en sådan tacksamhet inte finns och heller behöver finnas. De här fina symboliska handlingarna har aldrig förbättrat situationen för de som faktiskt missgynnas av de rådande samhällsstrukturerna. Den enda funktionen har snarare varit att de som deltar i manifestationen själva får må bättre.
Feministiskt initiativ deltog i panelen med toppkandidat (Victoria Kawesa) på riksdagslistan. Feministiskt initiatitiv är det enda parti som ställer sig bakom alla de 15 kraven från Afrosvenskarnas Riksförbund ASR och de 4 kraven från Fight Racism Now Sweden. Tyvärr nämns feministiskt initiativs närvaro i panelen bara som en fotnot, vilket är tråkigt eftersom F! driver verkligen afrofobifrågan.