Mensblod på tapeten

2014-03-21 | Karin Jacobson padlock

KULTUR

Kvinnor som blöder igenom mensskydd när de joggar, blodfläckade vänthallsstolar och en skyltdocka med rödvinsdunk i magen. Det är några av konstverken i utställningen Perios Pieces som just nu pågår på galleri Urban Artroom i Göteborg. Feministiskt perspektivs Karin Jacobson är imponerad.

Köer till menskonst i Göteborg

Egentligen är det så självklart att det borde ha gjorts för länge sedan. En konstutställning om mens. Kan man tänka sig ett bättre sätt att försöka förändra vår kulturs inställning till det kvinnliga könet, från all skam det traditionellt associeras med, än att låta den ta plats i sin allra smutsigaste form – nedblodat – på galleriväggar?

Så tänker jag när jag går runt i galleri Urban Artroom och tittar på utställningen Period Pieces. Aldrig någonsin har det lika tydligt framstått hur djupt belastat med smuts och skam som mensblod är, som framför en installation av fem glasburkar med mensblod i. Riktigt mensblod alltså. Det har sänts per post genom Sverige till den konstnären Jocelyn Van Daal som målar tavlor med mensblod. När hon insåg att hennes eget inte skulle räcka till de påbörjade tavlorna efterlyste hon mer på internet och fick så mycket att hon dessutom kunde fylla de olika burkarna. På varje lock står namnet på den kvinna som skickat det.

På väggen snett emot blodburkarna hänger ett foto på vad som ser ut att vara en rad gula plaststolar i en vänthall, en av dem med en röd fläck på. Nedanför fotografiet står en kritvit ranglig stol, också den befläckad. Ett annat fotografi är en skärmdump från internet. Ett pixligt tjejansikte med rosa läppstift fyller skärmen där någon har sökt på orden ”periods are so”, och datorn föreslår fortsättningar som heavy, messy och annoying.

En tredje fotoserie är fotografen Arvida Byströms bilder på unga kvinnor med mensblod rinnandes längs benen – i joggingspåret, i heterosexuella kärleksscener eller i duschen. Några av dem är tidigare publicerade i det brittiska livsstilsmagasinet Vice Magazine där det väckte stor uppmärksamhet.

Menskonst är, om någon nu trodde motsatsen, stort. När Arvida Byström, som också är curator för utställningen, efteryste bidrag fick hon in över hundra förslag från hela världen. Hon och medcuratorn Josefin Persdotter valde sedan tillsammans ut de tolv som nu finns representerade på galleriet.

Den mest iögonenfallande installationen är kanske Persdotters skyltdocka, med en inbyggd rödvinsbox i magen och med en kran från könet där den som vill kan tappa upp ett glas.

Just där börjar vi kanske närma oss den typ av radikalfeministisk konst som gjordes under 1970-talet. En våg som tycks börjat rulla även denna vår, då den feministiska rörelsen har mer vind än på decennier i seglen. En våg som skvätter upp på tapeten.