Jenny Sandsten är representant för i utbildningsnämnden i Stockholm Stad och skolpolitisk talesperson (Fi).</p>

Bild: Pressbild

Likvärdigheten måste prioriteras

2014-02-14 | Jenny Sandsten padlock

OPINION

”Det fria skolvalet och stelbent skolpeng är även avgörande orsaker till ökad segregering och sjunkande resultat.”

Det skriver Feministiskt initiativs utbildningspolitiska talesperson Jenny Sandsten med anledning av professor Leif Lewins utredning om kommunaliseringen av skolan som presenterades i veckan.

Jenny Sandsten är utbildningspolitisk talesperson för Feministiskt initiativ.

Tidigare artiklar:

Var är feminismen i Björklunds skola?

Normkritik motverkar sexuella kränkningar

Återförstatliga grundskolan!

Professor Leif Lewins utredning om kommunaliseringen av skolan är nu klar. Liksom flera studier tidigare visat – bland annat Per Kornhalls bok Barnexperimentet, tankesmedjan Katalys rapportsamling Slaget om den likvärdiga skolan samt rapporter från Skolverket, har likvärdigheten sjunkit allvarligt mycket sedan staten släppt kontrollen. Låg likvärdighet påverkar direkt elever genom djupare klasskillnader och ojämlika förutsättningar att nå skolmål, konkurrera om jobb och bevara psykisk och fysisk hälsa.

Det fria skolvalet och stelbent skolpeng är även avgörande orsaker till ökad segregering och sjunkande resultat. Föräldrar som kan välja väljer bort skolor med hög andel nysvenskar och arbetarklass. Forskningen visar att lärandet då försämras eftersom det bäst sker när elever med olika förutsättningar och kunskaper lär av varandra. Även värdegrundsarbetet och arbetet mot kränkande behandling stärks vid mångfald.

Lärarnas status har också sjunkit i samband med kommunaliseringen och friskolereformen. Förr var yrket mansdominerat med mer frihet i arbetssituationen och bra betalt under statlig trygghet och likvärdig organisation. Det har övergått till kvinnodominerat område med en lön bland de lägsta i OECD-länderna, och en styrning av fritidspolitikers och skolföretags prioriteringsnycker, kritiktystnade lojalitetsplikt och allt för ofta giriga vinstintressen, samt av utbildningsminister Björklund som är utbildad militär. Yrket kan, i enlighet med sociologen Pierre Bourdieus tankar om graden av makt över den egna arbetssituationen, sägas ha transformerats till en form av arbetarklass.

Framväxten av den pedagogiska och psykologiska forskningens fokus på relationsbyggande och läroprocesser visar att tid och resurser är viktiga för måluppfyllelse. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman brukar tala om lärarrollen som konstnärlig profession, med behov av förberedelse för att skapa inspirerande framföranden och igångsättande av tankeprocesser. De som arbetade då skolan var statlig, sörjer att de vid kommunaliseringen fråntogs just det viktiga andrummet, samt fick större klasser.

När lärare idag efterfrågar tid och resurser anklagas de i debatten för att vara lata, och det fälls ofta sexistiska kommentarer kring läraryrkets kvinnodominans som grundproblem till skolans förfall. Det anses att män skulle styra upp verksamheten bättre, utan onödigt relations- och processflum. Och sedan snart åtta år tillbaka har vi en ”skolans starke man” som styr och styr uppå sin, som han kallar det, väldiga atlantångare.

Lärare och elever är satta på nedre däck, åksjuka och lidande av Björklunds kraschningar in i återvändsgränder, hastiga girningar och blindhet inför den pedagogiska kartan. Många har hoppat över bord. Lärare blir utbrända, sägs upp i nedskärningarna, eller tar en livbåt till annat yrke. Elever bränns också ut av för höga krav, har självskadebeteenden och slutar på grund av psykosociala orsaker som skolan och samhället borde kunna ta hand om - via fler lärare, specialpedagoger, kuratorer och aktivt antidiskrimineringsarbete. Men då även skolhälsovården fått gå på skeppsplankan, finns inget socialt skyddsnät och unga kastas till hopplöshetshajarna.

Kommunernas, friskolornas och Björklunds gemensamma experimentskepp har kantrat. Gott är att utbildningsministern i alla fall lyckas kasta ut en livboj till förstatligandet av skolan, innan han i höst förhoppningsvis tvingas lämna över rodret till en lyhörd förare. Likvärdigheten förutsätter även ordentliga resurssatsningar. Något som alla är införstådda i aldrig kommer ske med borgerlig regering. Och det är sorgligt att se Socialdemokraterna fortsätta försvara kommunaliseringen och vinst i välfärden.

Feministiskt initiativ ser, liksom forskningen, behovet av förstatligande för en rättssäker, likvärdig organisering och ekonomiskt jämlik fördelning. Samt borttagande av skolval och skolpeng, tillsammans med lyhördhet och förtroende inför elevers, lärares, skolhälsovårdens och forskningens kompetens kring insatser.

För att bemöta behov på identitets- och resursmässigt likvärdigt sätt krävs också ett genomgripande normkritiskt perspektiv på verksamheten. Där ingår kunskap om genus, antirasism, könsidentitet, könsuttryck, sexualitet och funktion. Att alla elever dessutom får en större tillgång till estetisk verksamhet, idrott och normkritisk sex- och samlevnad är oerhört betydande för meningsskapandet och ickediskriminering. Allt för att på djupet skapa en jämlik, inkluderande skola som kan hålla demokratin flytande.