Bild: Eivind Sætre/Norden.org

Ojämställda löner: ”Mycket snack och lite hockey”

2013-05-03 | Jenny Rönngren padlock

EKONOMI

Den politiska viljan att motarbeta lönediskrimineringen som beror på att arbetsmarknaden är könssegregerad har varken fått genomslag i regeringens vårbudget eller oppositionspartiernas budgetmotioner. Det fackliga försöket med krontalspåslag för Kommunals medlemmar leder i bästa fall till att lönediskrimineringen inte ökar.
– Det är mycket snack och lite hockey, konstaterar Martina Nilsson, vänsterpartist och jämställdhetskommunalråd i Malmö.

På förhandlingsbordet mellan Kommunal och Sveriges kommuner och landsting låg inte bara lönekrav som skulle motverka ett ökat lönegap mellan kvinnor och män. En annan stor stridsfråga var de delade turerna, som gör att medlemmar går med oavlönade håltimmar mitt i arbetspassen.

Medlemmarna var beredda att strejka för att få igenom kraven. Kommunal hade LO i ryggen, och opinionen med sig, men förhandlingsklimatet var riggat till industrins fördel. Mot den bakgrunden får genomslaget för kronpåslag ses som en facklig seger. På sin Facebook-sida bemöter Kommunal kritik från besvikna medlemmar:

Vi krävde krontalsökningar för att inte öka lönegapet. Vi fick 1700 kr, långt mer än arbetsgivarnas bud på 1500 kr. Dessutom finns skrivningar om att oavlönade håltimmar ska minimeras och vi lyckades skapa tryggare villkor för visstidsanställda.

Medlingsinstitutet markerade mot Kommunals krav på kronpåslag och att LO stod enat bakom kravet. Många av er undrar om lönehöjningen. Vi begärde 1740 kr och fick 1700 kr, vilket är långt mer än arbetsgivarnas bud på 1500 kr. Men vi ser också att mansdominerade branscher drar ifrån lönemässigt. Politikerna ser inte detta som ett problem, för i så fall hade de gett Medlingsinstitutet tydligare direktiv. Inte heller arbetsgivarna ser något problem med löneskillnader.

Vi kan konstatera att männen har ”tolkningsföreträde” när det gäller villkoren för arbetslivet. Man kan säga att reglerna på arbetsmarknaden är skrivna av män och för män. För oss blir det allt tydligare när det gäller både synen på arbetskläder, arbetstider, arbetsmiljö och lön. En värdediskriminering och ibland nedvärderande syn på kvinnors arbeten som blir tydligare och tydligare inom alla områden. Är det här okej? Om du inte tycker det, tryck på dina politiker. De har makten att bestämma hur Medlingsintitutet ska jobba! Eller säg till arbetsgivarna att deras synsätt inte är okej!

Hade en strejk kunnat ge starkare garantier för bättre arbetsvillkor och de 1 740 kronor som ursprungligen begärdes? Det kan ingen veta.

Enligt en ny undersökning som Novus gjort åt fackförbundet Vision, som också organiserar anställda inom kommunal sektor, är allmänhetens stöd för jämställda löner i vart fall stort. Sex av sju anser att de som arbetar i kvinnodominerade branscher och verksamheter ska ha samma genomsnittliga lön som de som arbetar inom mansdominerade, vid lika och likvärdiga jobb.

Cementerande industrinorm

I en debattartikel konstaterar Annika Strandhäll, ordförande för Vision och Catarina Antan, Visions ordförande i Östersund, att industrinormen, som gällt för lönebildning sedan 1997 visserligen bidragit till höjda reallöner under ett antal år, men att den också har cementerat löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade verksamheter och branscher.

Sex av tio i Novus-undersökningen backar upp kravet att anställda i kommuner, landsting och kommunala bolag ges större löneökningar än manligt dominerade verksamheter och branscher under några år för att åstadkomma de förändringar som behövs.

I Visions avtal finns inga angivna nivåer på löneökningarna. Den fackliga förhoppningen hos Vision är att arbetsgivarna ska använda den friheten till att sätta lön efter prestation och kompetens – inte efter industrinormen.

Martina Nilsson, vänsterpartist och jämställdhetskommunalråd i Malmö, är en av de kommunala arbetsgivare som tagit konsekvenserna av sin politiska retorik och försöker gå från ord till handling när det gäller jämställda löner.

– Jag är glad att Kommunal tog strid och att man varslade om strejk. Det visade hur viktig frågan är. Sedan fick facket inte igenom allt, men de ska ha cred för kampen de drivit för att få genomslag för kronpåslag.

Om viljan finns

Martina Nilsson föredrog nyligen den årliga jämställdhetsredovisningen i Malmös kommunfullmäktige. Då kunde hon konstatera att konkreta insatser ger konkreta resultat. Och tack vare det jämställdhetsarbete som den borgerliga oppositionen tidigare reserverat sig mot är en del av de åtaganden som kommuner och landsting gjort i avtalet med Kommunal, om att inventera behovet av arbetskläder bland annat, redan påbörjade. Steg mot jämställda löner har också tagits. Kvinnodominerade grupper med för låga löner, bland annat vårdbiträden, fick i februari ett påslag på 1 000 kronor per månad som gäller retroaktivt från oktober förra året. Satsningen innebär en kostnad på 20 miljoner kronor. Finns den politiska viljan går det att handla. Det är Martina Nilssons erfarenhet.

– Men vi skulle behöva nationellt stöd för att komma ännu längre. De senaste tretton åren har skatteuttaget minskat med 245 miljarder kronor. Det är så mycket mindre pengar som går till det offentliga där det är flest kvinnor som jobbar. Nu låter regeringen pengarna gå ner i privata fickor istället för att ta in pengarna och göra en omfördelning.

För att åstadkomma lika lön oavsett kön över sektorsgränserna skulle staten behöva gå in och stödja, menar Martina Nilsson. Men trots att politiker i alla läger säger sig vara för att kvinnors och mäns arbete ska värderas lika, och trots att de har opinionen med sig går utvecklingen i motsatt riktning.

– Det är mycket snack och lite hockey, om jag ska vara hård. Hur länge ska vi behöva vänta? Om man vill så borde det gå.

Ont om konkreta förslag

Men i riksdagen finns inget parti som driver konkreta förslag för en omfördelning som tar sikte på lönediskrimineringen mellan sektorer. I regeringens vårbudget handlar jämställdheten på arbetsmarknaden i huvudsak om att kvinnors arbetsutbud ska öka. Och Sveriges kvinnolobby tvingades ånyo konstatera att analyser som underbygger de antaganden regeringen gör saknas. Den 29 maj kommer Kvinnolobbyn att lansera hela sin granskning av regeringens budgetarbete.

Oppositionspartierna har större ambitioner än regeringen vad gäller jämställdhet i arbetslivet, men ger inte heller några svar på hur arbetsmarknadens parter ska stödjas för att få bukt med lönediskrimineringen, och inte bara förhindra att gapet växer.

På nationell nivå vill Vänsterpartiet stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden, främst genom att satsa på mer utbildning och personal inom hemtjänst och äldreomsorg, fasta heltidsjobb och individualiserad föräldraförsäkring.

Miljöpartiet föreslår i sin budgetmotion att föräldraförsäkringen tredelas, att en pott för jämställda löner införs för statligt anställda, årliga lönekartläggningar, bättre arbetsvillkor i äldreomsorgen och ökat inflytande över arbetstiden.

Systematik i lönebildningen

I Socialdemokraternas förslag är det satsningar på jobb och välfärd som ska ge kvinnor möjlighet till ökad sysselsättning, bland annat genom att barnomsorgen byggs ut till kvällar, nätter och helger. Ingenting nämns om lönediskrimineringen, men enligt en analys som partiet gjort skulle kvinnors ekonomiska situation gynnas något mer än männens, bland annat genom förbättrat underhållsbidrag och nedtrappat jobbskatteavdrag (skillnaden är enligt beräkningen 200 kronor – 600 mot 400 kronor per månad).

Ett parti som funderat över hur de fina orden om jämställda löner kan omsättas i handling är Feministiskt initiativ (Fi). I en rapport om värdediskrimineringen på arbetsmarknaden, som presenterades i mars, slår Fi fast att ”lönediskriminering handlar om ett patriarkalt tänkande som genomsyrar den svenska modellen”. Fi tänker inte acceptera en lönebildning som systematiskt håller kvar kvinnor i låga lönelägen. Rapporten innehåller en rad förslag för att komma tillrätta med diskrimineringen, bland annat en jämställdhetsfond som omfördelar pengar mellan arbetsgivare och ändrade instruktioner till Medlingsinstitutet så att jämställda löner prioriteras före andra uppdrag.