Bild: daniellehelm

Det sjukligt smala anses vackert

2013-04-22 | Felix Lindén padlock

OPINION

Såsom kvinnoidealet ser ut och översköljer alla via reklamen borde ingen förvånas över att modebranschen raggar modeller utanför ätstörningskliniker. Det skriver Felix Lindén angående avslöjandet i tidningen Metro att agenturer försökt hitta nya modeller bland de svårt sjuka på Stockholms centrum för ätstörningar.

Felix Lindén är lärare

Läs också:

2013-04-23 Utseendefixering förrädisk förklaring till ätstörningar

2012-10-30 Legitimt exploatera ätstörda

2011-10-14 Ätstört bryter tystnaden

2011-08-26 Ätstörningsvården saknar genusperspektiv

Utanför ätstörningskliniken står representanter från olika modellagenturer och väntar. Dom letar efter riktigt smala tjejer att kunna erbjuda modelljobb. Det låter som ett skämt, alldeles för överdrivet för att kunna vara sant. Men enligt chefen för Sveriges största ätstörningsklinik är det faktiskt så det går till. Tydligen lär sig agenter för modellagenturer klinikens tider och väntar sen utanför vid rätt tider för att kunna erbjuda ätstörningspatienter olika modelljobb.

Anorexia är en farlig sjukdom, en komplicerad sjukdom. Ofta är den extremt svår att behandla. Patienter med allvarliga ätstörningar har ofta en extremt förvrängd bild av den egna kroppen. Man upplever sig själv som mycket tjockare än vad man egentligen är. När sjukdomen är riktigt långt gången och kroppen börjar uppvisa tydliga svältsymptom så tycker ofta anorexia-patienten att kroppen börjar bli lagom smal. Det söndersvultna skelettet i spegeln ser ut som en kvinna som lyckats väl med sin bantning, inte som en sjuk människa. Den här förvrängda självbilden är en av de största anledningarna till att sjukdomen är så svår att behandla.

När agenterna erbjuder anorektikerna modelluppdrag så bekräftar dom den här självbilden. Dom långt gångna ätstörningspatienterna får höra att dom nu är lagom smala. Att deras dieter varit framgångsrika, så framgångsrika att dom nu är snygga nog att vara fotomodeller. En komplimang som bekräftar det många av dessa patienter allra helst vill höra: att dom lyckats, att dom är snygga nu.

Att bekräfta någons sjukligt felaktiga självbild är ett övergrepp. Att tala om för en anorektiker att dom är snyggt smala är ungefär lika empatiskt som att förklara för en kroniskt deprimerad människa att hon är lika värdelös som hon själv tror. Det är ett bekräftande av kärnan i en sjukdom, ett bekräftande som kan få dödliga konsekvenser. Nästan en tiondel av alla som insjuknar i anorexia dör av sjukdomen, antingen av de skador som självsvälten orsakar eller av självmord kopplade till sjukdomen.

Det säger naturligtvis en hel del om modebranschen att kvinnor som lider av anorexia anses vara lagom smala kvinnor. Men det borde egentligen inte förvåna någon, det räcker med att titta på den reklam som vi möter varje dag för att få se anorektiska kvinnor. Inte bara i reklamen utan också i filmer och teveprogram så är det sjukligt smala det som anses vackert.

Att modebranschen raggar modeller utanför ätstörningskliniker är egentligen inte alls konstigt. Det är såhär kvinnoidealet ser ut i dag. När modellbranschens agenter säger till dom här anorektiska kvinnorna att deras kroppar är lagom smala så säger dom egentligen det som samhället säger till alla kvinnor: att svält är snyggt. I dag är inte längre den anorektiska kroppen för smal, utan alldeles lagom smal.