Bild: Jolene Larsén-Kilan

Jag blir orolig när inte ens polisen litar på polisen

2021-03-04 | Farida Al-Abani padlock

KRÖNIKA/OPINION

”Det är inte rimligt att polisen utreder sig själv. De nedlagda fallen talar sitt tydliga språk och forskarna är eniga om att det behövs en utomstående myndighet utan egenintresse.” Farida Al-Abani om behovet av oberoende utredningar och en ny polisutbildning.

Farida Al-Abani är partiledare för Feministiskt initiativ och återkommande inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv tillsammans med Maj Karlsson (V), Annika Hirvonen Falk (MP) och Carina Ohlsson (S).

Polisen kan inte granska sig själv och måste erkänna att även de gör misstag ifall de ska få ökat förtroende från fler. Ett förtroende som är viktigt för både polisen och även för övriga medborgare. Väktarna blir fler, övervakningen ökar, fler privata aktörer tar plats och önskan om att se fler poliser på gatorna ökar från politiskt håll. Om vi ska ha ett fungerande våldsmonopol där militär, polis och väktare har rätt att bruka våld så behöver förtroendet i samhället vara högt för att det ska fylla sin viktiga funktion.

Vi kan i dagarna läsa om hur anmälningarna mot poliser ökar och att 70 procent av fallen avskrivs. Feministiskt initiativ har sagt det förr och vi säger det igen: det bör inrättas en, från polisväsendet helt fristående, organisation för utredning av brott där poliser är misstänkta gärningsmän. Vi måste även se till att polisutbildningen görs om till en högskoleutbildning där innehållet i utbildningen ses över avsevärt utifrån ett intersektionellt perspektiv.

Det är inte rimligt att polisen utreder sig själv. De nedlagda fallen talar sitt tydliga språk och forskarna är eniga om att det behövs en utomstående myndighet utan egenintresse. På kort tid har vi kunnat läsa om flera fall där poliser begår brott och övertramp i tjänsten men där konsekvenser eller utredningar har uteblivit trots anmälan. Då har jag inte nämnt de många fall som inte anmäls av polisen själva eller av övriga. Att det finns ett mörkertal råder det inga tvivel om.

På måndag den 8 mars börjar rättegången mot den amerikanska polisen, Derek Chauvin, i Minneapolis, som är anklagad för mord på den obeväpnade George Perry Floyd Jr den 25 maj 2020. Ett mord många fått bevittna genom ett videoklipp som blev viralt 2020 och som ledde till omfattande protester i USA men även i flera andra länder däribland Sverige.

Att polisen saknar förtroende hos många i USA är ett faktum och det har stora konsekvenser. Man talar om att avfinansiera (defund) polisen för att de inte ska behålla den stora makt de har och att pengar som läggs på polisen istället ska läggas på andra förebyggande åtgärder.

I Seattle i USA har förslag för att avfinansiera polisen redan röstas igenom. Det är också ett samtal som nu allt mer börjar föras i Sverige. För vad fyller polisen för funktion när de saknar förtroende och när de själva sällan anser sig göra fel?

Nyligen släppte författaren och journalisten Lisa Bjurwald ihop med tidigare polisen Kerstin Dejmyr boken Gärningsmannen är polis. De beskriver i sin bok, där de intervjuat många inom polisen, att sexismen inom polisen i dag sker öppet och utan skam. Många kvinnor inom polisen är rädda för att berätta vad de varit med om vilket bör vara ett tecken nog på att problemen är stora. Detta är inte nytt för polisen men ändå händer för lite. Alla gör inte fel, men varför ska så många påverkas av dessa fel och systematiska problem inom polisen?

I början av året kunde vi ta del av Max Karlssons omtalade granskning av polisens agerande i sociala medier i ETC. Här ges exempel på polisens många gånger tveksamma och felaktiga agerande inom sociala medier där de agerar raljant i kommentarsfälten och där enskilda poliser gör sponsrade inlägg.

Ännu ett bevis på att polisen inte inser vikten av att bygga förtroende och att de inte är som vilka myndighetsutövare som helst.

Vi kunde även i veckan läsa Elina Pahnkes reportage i Kontext press ”Babak Karimi: ’Jag misshandlades av maskerad polis i mitt eget sovrum’”. Reportaget lämnar inte mycket tillit och respekt över för polismyndigheten. Anmälningarna mot polisen som senare gjorts för deras övergrepp mot Babak, hans pojkvän och mamma, resulterar i nedlagda utredningar där få vill kommentera vad som hänt.

Vi kan i reportaget läsa att ”I underrättelsen om beslutet framgår anledningen: poliserna var maskerade och det går därför inte att fastställa vilka av poliserna som anmälan avser och vem som gjort vad”. Polisen begår alltså grova övertramp och agerar våldsamt mot personer som sover i sitt eget hem och som senare visar sig vara oskyldiga, och för detta kan polisen inte åtalas då de var maskerade? Ännu ett fall av många. Étt fall som resulterat i att Babaks mamma och pojkvän valt att lämna Sverige då de inte längre känner sig trygga här.

Det handlar inte bara om ett bristande förtroende för polisen utan om ett ändrat utfall. För om så många fall av felbehandling finns hos polisen så påverkar det utfallet av utredningar som polisen bedriver. Hur ska polisen med sina brister kunna säkerställa att anmälningar utreds på ett korrekt och rättssäkert sätt?

I Folkets Husbys trygghetsundersökning, säger sig 66,7 procent av männen i Järva under en månad ha blivit stoppade och kontrollerade av polisen. Problemet med förtroendebristen är större än varje enskilt fall och kommer inte att ta slut av sig själv. Jag menar att det största ansvaret ligger på polisen, som har ett våldsmonopol och ett större ansvar att agera rätt och riktigt vilket vi i dag vet att de tyvärr inte gör.

Om väktarna och polisen vill behålla sitt våldsmonopol så är förtroendet hos befolkningen en av de viktigaste pelarna. Jag och Fi menar att vi behöver polisen och att polisen måste få en tryggare vardag, men om inte ens polisen litar på polisen så kan inte jag låta bli att bli orolig. Ett eget och fristående organ för utredning av brott där poliser är misstänkta gärningsmän ihop med en ny polisutbildning är nödvändiga steg för att närma oss ett mer rättssäkert samhälle.