Sandra Dahlén är sexualupplysare och sexualpolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv.

Bild: Ulrika Zwenger

All heder åt Bingo Rimér!

2021-02-19 | Sandra Dahlén padlock

INRIKES/SEXKRÖNIKAN

”Du ber inte om hjälp om du gjort det du inte fick göra.” Sandra Dahlén reflekterar över vuxnas förfäran och en magkänsla hon önskar att fler skulle ha i ungas närhet efter att ha lyssnat på ett radioprogram som gästades av Bingo Rimér.

För några veckor sedan lyssnade jag på P3:s program Vardagsfilosofiska rummet. Det går ut på att ta tempen på inbjudna gästers moral. Olika scenarier eller dilemman presenteras som gästerna ska kommentera. Denna eftermiddag är ”flickfotografen” Bingo Rimér inbjuden och inleder bland annat med att säga att hans moraliska navigation aldrig använder intellekt utan bara magkänsla.

Här pausar jag faktiskt programmet i några sekunder. Tanken med lyssnandet denna sena eftermiddag är att varva ner på väg hem från jobbet – inte att gå igång på folks illa underbyggda babblande om sex och makt. Jag inser att risken är stor att det är just vad det kommer innehålla i dag, och jag slungas tillbaka till när Bingo och jag för väldigt många år sedan hamnade i en TV3-soffa ihop för att prata om något sexuellt, minns inte vad.

Det jag dock kommer ihåg var att vi kom in på kvinnokroppen och upphetsning och att Bingo tyckte att det inte är så fräscht om en tjej helt plötsligt ser ut som ett babianarsle. Han refererade alltså till hur könet sväller upp och ändrar färg vid upphetsning. Ni kan ju tänka er krocken oss emellan i den sändningen. Hur som helst slutade det med att jag fick hans visitkort, för han tyckte vi borde samarbeta någon gång.

Den här krönikan handlar dock inte om Bingos hemska inställning till kvinnokroppen, för den började redan ändras i den där soffan. Däremot kan han nog fortfarande häva ur sig lite vad som helst och nu skulle jag alltså ta ställning till om det var värt att fortsätta lyssna på Vardagsfilosofiska rummet – och det var det.

Svårsmälta detaljer

Det gästerna skulle diskutera handlade om den snygge skådespelaren Armie Hammer från kultfilmen Call me by your name. Armie har tydligen gillat mycket bdsm-innehåll på Instagram och inte förstått att alla kan se när han gör det. Det har också framkommit att Armie har skickat ett dm (direktmeddelande) med bdsm-innehåll till en tjej medan han var gift.

Detta presenteras dock bara som bakgrundsinfo och är inte något som gästerna ska moralisera över. 90-talet är alltså inte tillbaka med sitt exotiserande över bdsm. Inte heller förekommer antagandet att Armie levde i ett monogamt äktenskap och tråkigt snack om huruvida han är otrogen eller inte. Det P3-studion istället ska moralisera över är lite mer svårsmälta detaljer, sådant som hänt efter att Armie skiljt sig.

En tjej som dejtade Armie i fyra år har nu visat skärmdumpar på meddelanden som de två har skickat till varandra. Där skriver Armie bland annat att han är 100 procent kannibal och vill äta henne. Han skriver också att han skurit ut hjärtat ur ett levande djur och ätit det när det fortfarande var varmt. Sedan dess har fler tjejer visat meddelanden från honom där han skriver sådant som att han velat hugga av tån på någon och spara den i sin ficka.

Fel att dela

Vad säger då Bingo om detta? Denna pinup-fotograf, som så många andra moraliserat över genom åren, reagerar först med att meddela att han blir så glad av att höra om Armie då han i relation till honom känner sig som en gullig scoutledare. Men därefter kommer något jag tänkt på sedan dess: Bingo säger hur otroligt motbjudande han tycker det är när folk delar med sig av det som först är privat, det som sker i en intim situation när man har förtroende för varandra.

Han lägger sedan in passusen att den här killen verkar vara galen och programledaren informerar om andra bilder tjejer postat som vittnar om misshandel. Där kostar Bingo på sig att direkt nyansera och säger att det såklart är skillnad på vad som ska delas och inte, att det ibland är på sin plats.

Men all heder åt Bingo. Trots denna makabra information, som såklart väcker förfäran hos de allra flesta, sade hans första magkänsla att den som delar något sådant här gör fel. Den där magkänslan önskar jag så många fler vuxna i ungas närhet skulle ha – både vi föräldrar och personal av olika slag.

När tonårstjejen fotats av sin pojkvän – kanske avklätt, kanske sexigt utmanande – och sedan en tid efter gör slut. När han sedan sprider bilden och alla på skolan får se vilken slampa hon minsann är. Tänk om alla vuxnas absolut första magkänsla vid en sådan här situation då var att ”fy f-n vad taskigt att sprida en sådan här bild som är tagen i förtroende”.

Istället blir det allt för ofta utfall mot tjejen: ”Men fattar du inte att bilder kan spridas?!!” Hur många vuxna har jag inte mött som byggt sin nät-lektion på ”tänk på att bilder kan cirkulera resten av ditt liv!” Ungefär som att det är det värsta som kan hända. Visst, för den enskilda unga kan det vara fruktansvärt, men det blir inte bättre med en vuxenvärld som också tycker att det är det värsta.

Ett varv till

Den här skyll-dig-själv-inställningen kommer så snabbt när det gäller sexualitet och utsatthet. Och detta vet unga oavsett kön om. När en förövare på nätet hotar med att visa sex-chatten om det inte kommer avklädda bilder vet den unga att vuxenvärlden kommer att smälla av. För ”vad har jag sagt om att ha kontakt med främlingar på nätet?!”. Och så skickas de avklädda bilderna. Och så eskalerar övergreppen.

Förövare utnyttjar det spännande och pirriga den unga har skrivit ur sig i förvissning om att det är något två personer delar i ett intimt universum. Och sedan sitter barnet där, med skam och skuld och ensamhet. Alla varningar och förbud vuxna ger unga kan faktiskt enligt forskare till och med vara kontraproduktiva och skapa en större utsatthet för unga. Du ber inte om hjälp om du gjort det du inte fick göra.

Och här vill jag passa på att vara tydlig: Att dela bevis på hot, trakasserier och våld är inte det jag är inne på nu. Om Armie Hammer inte har hållit på med fantasier i en ömsesidig bdsm-lek, utan istället trakasserat och hotat, så ska det absolut fram i ljuset. Men Bingo Rimér påminde mig om det jag allt för ofta mött som utbildare – att även en hel del av oss feminister kan behöva tänka ett varv till när det gäller synen på utsatthet, sexualitet och förtroenden. Skulden ska ligga där den hör hemma – hos den som missbrukar ett förtroende.