Motstånd ska aldrig tysta oss

2021-01-28 | Carina Ohlsson padlock

KRÖNIKA/OPINION

”Under de senaste åren har vi världen över sett flera prov på hur kvinnorörelsen genom sin starka övertygelse om att en jämställd värld är möjlig har utmanat de konservativa krafterna”, skriver Carina Ohlsson (S) och manar till fortsatt kamp.

Carina Ohlsson är förbundsordförande för S-kvinnor, riksdagsledamot för Socialdemokraterna och återkommande inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv tillsammans med Farida Al-Abani (Fi), Nooshi Dadgostar (V) och Janine Alm Ericson (MP).

”Den nya dagen blomstrar när vi befriar den. Det finns alltid ljus. Bara vi är modiga nog att se det. Bara vi är modiga nog att vara det.”

Fritt översatt citat från avslutningen på den dikt Amanda Gorman läste upp vid ceremonin där Joe Biden svors in som USA:s 46:e president och Kamala Harris historiskt svors in som USA:s första kvinnliga vice president någonsin.

Oavsett vart vi går härifrån och hur utvecklingen i USA kommer att se ut framöver, så kom ceremonin för många att representera hopp. Hopp om förändring och att kampen för jämlikhet och jämställdhet aldrig är förgäves. Att även om det ibland känns tungt och tar tid så ska vi alltid komma ihåg att vår kamp gör skillnad.

De senaste åren har vi sett konservativa högerkrafter och missnöjespartier i olika former vinna mark på många håll. Och visst kan det kännas dystert. De rösterna hörs allt starkare och tar mer plats för så ser världen ut, kommunikation är snabbare och kommer oss närmre. Ett allt snabbare och internationellt digitalt kommunikationssamhälle möjliggör för rasister, antifeminister och andra bakåtsträvare att organisera sig på nya sätt.

Men vi ska inte glömma att även de goda krafterna hörs starkare och vi har samma möjligheter att ta plats. Att det även möjliggör för feminister, antirasister och alla goda progressiva krafter att organisera sig, synas och höras. Och de goda krafterna är starkare, det är jag övertygad om.

För fyra år sedan, när Trump svors in som president i USA kändes krafterna som verkar för att begränsa kvinnors rättigheter obehagligt nära. Men parallellt med det såg vi samtidigt kraften när de progressiva krafterna för jämställdhet och jämlikhet organiserade sig i protest mot den utvecklingen.

För när demokratin hotas, ja då är det kvinnorörelsen som gång på gång visat sig vara den drivande starka motkraften. Det skrev vi om även 2017 då kvinnorörelsen visade upp en enorm kraft och enighet genom Womens march, där miljontals demonstranter världen över samlades i en gemensam manifestation för allas lika världen, i protest mot utvecklingen med Trump-administrationen.

Under de senaste åren har vi världen över sett flera prov på hur kvinnorörelsen genom sin starka övertygelse om att en jämställd värld är möjlig har utmanat de konservativa krafterna. I Argentina såg vi förra året hur stora och ihärdiga kvinnoprotester till slut samlade så starkt stöd att regeringen fick backa från sina förslag om ett totalförbud för abort i landet. Protesterna som ekat över världen har fått internationellt stöd.

Givetvis finns även bakslag, tunga bakslag. I Polen har den nationalkonservativa regeringen länge hotat med att göra Europas strängaste abortlagar ännu strängare. Kvinnorörelsens massiva protester gav resultat – under lång tid lyckades de hålla tillbaka beslutet.

Men igår onsdag tog vi med bestörtning emot beskedet att Polen nu ändå driver igenom det nästan heltäckande abortförbudet och regeringspartiet anklagas för att ha påverkat domstolen i fråga om aborter.

Vi får inte låta oss nedslås av detta, tvärtom! Vi behövs mer än någonsin och måste med all tydlighet visa vårt motstånd mot krafter som begränsar kvinnors rätt till sin egen kropp. Vi måste visa internationellt stöd för Polens kvinnor. De massiva protesterna gav ändå fler resultat, regeringspartiet Lag och rättvisa har tappat kraftigt i opinionssiffror. Hur tungt det än känns ibland ska vi komma ihåg att vi kan påverka, vi kan göra skillnad för framtiden.

Andra exempel är turkiska regeringen som förra året hotade med att landet skulle lämna Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om mäns våld mot kvinnor. Under parollen ”kvinnor är starka tillsammans” demonstrerade tusentals för kvinnors rättigheter i landet. Det är fortfarande tryck i frågan från kvinnorörelsen och här fortsätter kampen.

Vi har sett kalla högervindar blåsa på många håll över världen. Att kvinnors rättigheter utmanats har setts som en internationell trend. Men vi ska aldrig glömma att allt starkare röster för allas lika värde är en stark trend och i det behöver vi hitta fortsatt hopp.

Även om vi inom den feministiska rörelsen ibland väljer olika vägar, så är de flesta av oss ändå enade i målet. Motstånd ska aldrig tysta oss, vi ska alltid höja våra röster för att höras. Tillsammans tar vi kampen för en bättre värld så länge det behövs, var än det behövs.