Klimatet väntar inte på USA:s nästa president

2020-11-05 | Janine Alm Ericson padlock

KRÖNIKA/OPINION

”Förutom demokratin, som nu verkar riktigt illa ute med krav på att inte alla röster ska räknas, så är det klimatet och kvinnorna som fått betala priset för att en man med förvrängd världsbild och storhetsvansinne fått härja i Vita huset”, skriver Janine Alm Ericson (MP).

Janine Alm Ericson är jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet och en av partiets två gruppledare i riksdagen, samt återkommande inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv tillsammans med Farida Al-Abani (Fi), Carina Ohlsson (S) och Nooshi Dadgostar (V).

I skrivande stund räknas röster på andra sidan Atlanten och det och är många med mig som håller andan. Vi är många som in i det sista hoppas att slutet av 2020 ska föra med sig en strimma av hopp och framtidstro. Just nu ser det ljust ut.

Den amerikanska presidentvalet lämnar mycket i övrigt att önska, men om något har det satt fingret på vår tids tydligaste konfliktlinjer. Det handlar inte om höger och vänster eller höga kontra låga skatter. Det handlar om demokratin. Om friheten och om vetenskapen. Om vad som är sant och vad som inte är det. Om att göra allt i sin makt för att stoppa klimatförändringarna eller att inte göra det. Om att kämpa för jämställdhet eller lämna kvinnorna åt sitt öde.

Förutom demokratin, som nu verkar riktigt illa ute med krav på att inte alla röster ska räknas, så är det klimatet och kvinnorna som fått betala priset för att en man med förvrängd världsbild och storhetsvansinne fått härja i Vita huset. Donald Trump har med förakt för vetenskapen tagit USA ur Parisavtalet och därmed gjort allvar av hotet att göra sitt bästa för att få världens klimatarbetet att stanna upp.

Klimatförändringarna har stämplats som en åsiktsfråga som det går att tycka lite vad man vill om. Såväl stigande havsnivåer som skenande skogsbränder har gång efter gång viftats bort som “väder”.

Så igår, den 4 november, lämnade USA Parisavtalet. Ett förfärligt bakslag för hela världens klimatarbete, och därmed också ett ytterligare slag mot kvinnorna. För förutom att Trump är en misogyn skitstövel, som tycker att det ska vara fritt fram att nedvärdera, kommentera och tafsa på kvinnor, så har han försvårat för, eller dödat kvinnor genom sin abortpolitik som påverkar kvinnor världen över. Så nu även Parisavtalet. Dess vara eller icke vara har en enorm påverkan på miljontals kvinnors liv.

För det är kvinnor som i första hand drabbas av klimatförändringar. De är oftast de som är allra fattigast och har inte samma möjlighet att anpassa sig. Det är också kvinnornas liv som försvåras, då uppgiften att hämta vatten eller samla ved kan ta flera timmar. Då hinner de inte gå i skolan och ojämlikheten cementeras. Vid extremväder som värmeböljor och orkaner är det också högre dödlighet bland kvinnor. Så klimatfrågan är i allra högsta grad också en jämställdhetsfråga.

Nu hoppas vi att de amerikanska väljarna tycker att det är dags för en förändring. Med Biden vid rodret skulle mycket att bli enklare. Det går faktiskt inte säga det på något annat sätt än rakt ut; fyra år till med Trump vore förödande för både kvinnor och klimatet. Men. Om det nu blir så är vår uppgift både svårare och viktigare än någonsin: vi får aldrig ge upp.

Klimatet väntar inte på nästa president, och det gör inte kvinnorna heller. Om världens mäktigaste man tänker ägna fyra år till med att hata båda delarna är det upp till oss att kavla upp ärmarna och jobba ännu hårdare. Det kommer vara svårt, men i ärlighetens namn som kommer vi inte ha ett alternativ.