Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna och gruppledare för parlamentets jämställdhetsutskott.

Bild: EU-parlamentet

Stor majoritet i EU-parlamentet för feministisk utrikespolitik

2020-10-23 | Jenny Rönngren padlock

UTRIKES

På fredagen ställde sig EU-parlamentet bakom en rapport som kräver ökat jämställdhetsfokus i unionens säkerhets- och utrikespolitik. – Först när vi lever som vi lär blir vi trovärdiga, säger Alice Bah Kuhnke (MP) som är gruppledare i parlamentets jämställdhetsutskott.

Det var den gröna gruppen i jämställdhetsutskottet som tog initiativ till rapporten, vars krav uttalat bygger på den svenska feministiska utrikespolitiken. Det handlar i stor utsträckning om prioriteringar gällande flickors och kvinnors rättigheter, till exempel möjligheter att meningsfullt medverka i samband med konfliktförebyggande insatser och att såväl EU som dess medlemsstater ska ratificera Istanbulkonventionen för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor.

Rapporten röstades igenom med röstsiffrorna 477 ja, 112 nej och 94 avstod. De flesta svenska ledamöterna röstade ja. Det gjorde dock inte företrädarna för Moderaterna, som avstod, eller Sverigedemokraterna, som röstade nej. Det framgår av ett pressmeddelande från Miljöpartiet, som menar att EU-parlamentet nu gjort tydligt och progressivt ställningstagande inför förhandlingarna om den tredje jämställdhetsplan som EU-kommissionen håller på att ta fram för de kommande fem åren.

Initiativtagaren till rapporten, Miljöpartiets EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke, ser beslutet som en stor grön seger som kommer att stärka EU:s roll i världen.

– EU är världens största biståndsgivare. 500 miljarder kronor. När EU:s skattebetalare investerar så enorma summor i EU:s biståndspolitik måste vi integrera ett jämställdhetsperspektiv i utrikespolitiken. Annars kommer vi fortsätta misslyckas.

Och enligt Bah Kuhnke innebär ställningstagandet även en press på EU-länderna att själva ta tag i frågorna som rapporten belyser på hemmaplan.

Vilka delar av resolutionen skulle du vilja lyfta fram som särskilt viktiga?

– Det här beslutet gör verklighet av flertalet studier och rapporter som understryker att när kvinnor är delaktiga i att förebygga och lösa konflikter, liksom i fredsbyggande och återuppbyggnad efter konflikter, så ökar hållbarheten, kvaliteten och varaktigheten av freden. Att EUs utrikespolitik inte med tydlighet förhåller sig till dessa fakta är direkt oansvarigt och med det beslut som nu tagits kräver vi parlamentariker att EU anpassar sin utrikespolitik och sina höga ambitioner om att bidra till fred och frihet i världen utifrån all den kunskap som finns. Allt annat är ett hån mot både våra egna skattebetalare liksom dem vi riktar vårt stöd till.

– Vi har också beslutat om att arbetet mot att alla former av könsrelaterat våld måste intensifieras.

Endast 3 av 27 utrikesministrar i EU är kvinnor. Flera krav som finns med i resolutionen lever EU-länderna själva inte upp till i dag. Kan en gemensam feministisk utrikespolitik sätta press på medlemsländerna att leva som EU lär, eller riskerar glappet att sabotera trovärdigheten i en sådan politik?

– Ja! Om detta bara blir en papperstiger så är det ju ingen mening med att säga något alls. En konkret och tydlig feministisk utrikespolitik skulle däremot sätta press på medlemsländerna att faktiskt göra den skillnad som EUs företrädare ofta slår sig för bröstet med. Idag saknas en strategi för hur flickors och kvinnors inflytande ska säkerställas för att uppnå så bra långsiktiga resultat som möjligt. Först när vi lever som vi lär blir vi trovärdiga. Det innebär inte att vi inte kan arbeta med att jämställdhetsintegrera arbetet inom EU-institutionerna och i medlemsländerna samtidigt som vi förändrar hur vi arbetar med utrikes- och säkerhetspolitiken i praktiska termer (t.ex. genom att finansiera program som fokuserar på jämställdhet). Vi måste jobba på dubbla fronter.

Vad innebär skrivningarna om aborträtten och Istanbulkonventionen, med tanke på de värdekonservativa strömningar som just nu präglar flera EU-länder?

– De länder som går i motsatt riktning till vad vi Gröna vill, kommer ju inte tvärvända på fredag. Men oppositionen i exempelvis Polen och Ungern kommer att bli stärkta i sin kamp och kommer dessutom att ha ytterligare verktyg att ta spjärn emot när de driver kampen på mot våld och förtryck på hemmaplan. Ska jämställdhetspolitiken betyda något, och vackra ord även leda till skarp lagstiftning måste EU göra allt i sin makt för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Att fortsätta kämpa för att alla EU:s medlemsländer ska ratificera Istanbulkonventionen är en självklarhet, även när det blåser motvind. Beslutet vi tagit är ytterligare en upprepning från EU-parlamentet som pressar på och stressar medlemsländerna att komma vidare i frågan.

– Kommissionen har en avgörande roll att stå upp för EU:s grundläggande värden. Strömningar och medlemsländer som inskränker jämlikhet, jämställdhet rättsstatens principer och demokratin ska motarbetas resolut och omedelbart. Den här omröstningen visar att EU-parlamentet står stadigt. Nu är det dags för medlemsländerna att ta sitt ansvar.

Sverige håller på att få en ny migrationslagstiftning som enligt kvinnojoursrörelsen ökar rättslösheten för våldsutsatta kvinnor som kommit till Sverige genom anknytning. Kan kravet att genomföra ett jämställdhetsperspektiv i EU:s migrationspolitik få betydelse i det här sammanhanget?

– Miljöpartiet har kämpat emot och är förstås oerhört kritiska mot många av förslagen som kommer att få orimliga konsekvenser för utsatta människor om de blir verklighet. Vi ser hur politiken påverkar barn som inte får växa upp i trygghet, eller med sin familj. Vi hör vad kvinnojourerna säger om våldsutsatta kvinnor, och det är av stor betydelse att alla dessa konsekvenser nu kommer fram i remitteringen av de förslag som ligger på bordet. Ett jämställdhetsperspektiv behövs inom alla politikområden - också i migrationspolitiken. Nu är dessa inhumana förslag ute på remiss och vi kommer fortsätta göra allt vi kan för att få en majoritet i sveriges riksdag bakom en helt annan politik än den som SD/S/M/KD och L vill driva igenom.

Flera av de internationella åtaganden som resolutionen lutar sig mot, exempelvis 25-årsjubilerande Pekingplattformen och 20-årsjubilerande resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, är relativt okända i Sverige och skulle enligt vissa experter kunna användas mycket mer även inrikes för att driva på jämställdhetspolitiken. Hur ser du på saken?

– Så är det. Sedan Miljöpartiet gick in i regeringen 2014 har Sveriges utrikespolitik ett tydligt jämställdhetsfokus, det har vi varit drivande i. Vi har lyft frågan om kvinnor, fred och säkerhet på högsta politiska nivå när vi satt i FN:s säkerhetsråd, då var det många som rynkade på näsan men nu ser vi hur fler länder följer vårt exempel.

– Vi har däremot varit sämre på att kommunicera varför ett feministiskt fokus spelar roll. Det måste vi bli bättre på generellt. Det är många som inte delar våra värderingar och våra prioriteringar, då betyder det desto mer att med tydlighet påminna om att vi gemensamt har kommit överens om att t.ex. nå målen om jämställdhet i Pekingplattformen