Hellre sex timmars arbetsdag än ytterligare en öl

2020-09-24 | Farida Al-Abani padlock

KRÖNIKA/OPINION

”Dagens finanspolitik fokuserar alldeles för lite på att få bort kostnader för skador som blir konsekvensen av uteblivna långsiktiga satsningar och alldeles för mycket på att få in nya intäkter till vilket pris som helst”, skriver Farida Al-Abani (Fi).

Farida Al-Abani är partiledare för Feministiskt initiativ och återkommande inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv tillsammans med Nooshi Dadgostar (V), Janine Alm Ericson (MP) och Carina Ohlsson (S).

103 miljarder. Så mycket beräknas alkoholen kosta samhället. Lägger vi till tobaksbruk är vi uppe i 134 miljarder kronor. Regeringen säger att de i nya budgeten lägger över 100 miljarder på att återstarta ekonomin. Denna historiskt stora satsning hade kunnat vara än mer historisk ifall pengarna var långsiktiga och det budgeterades på långsiktiga investeringar såsom förebyggande arbete och ett hållbart arbetsliv som dessutom jämnade ut inkomstskillnader.

Ifall vi fick tillbaka några av de 134 miljarder som alkohol och tobak kostar samhället hade det varit en enorm vinst för ekonomi och folkhälsa och gett utrymme till stora satsningar såsom förkortad arbetstid, jämlika inkomster, högre löner inom välfärden och fasta heltidsanställningar för kvinnor.

Vad skulle du välja om du fick möjligheten; en stor budgetsatsning för att minska alkoholens skadeverkningar och samhällskostnader för att i längden finansiera sex timmars arbetsdag eller att du själv ska köpa en extra öl i veckan för att finansiera ett stärkt militärt försvar? Ja det kanske inte är en helt orimlig fråga ändå.

Vi kunde i veckan höra finansministern i en intervju säga att ”ja men samtidigt kan man känna att man gör en god gärning när man tar en öl på fredagen” med hänvisning till att ökad alkoholskatt ska bidra till miljardsatsningen på försvaret. Intäkterna från alkoholskatten ligger i dag på cirka 15 miljarder kronor, det vill säga 88 miljarder mindre än vad alkoholen kostar samhället i stort.

Alkoholskatt utifrån ett folkhälsoperspektiv behövs för att förebygga och behandla de negativa effekterna av alkoholbruk, men främst av allt också minska bruket då ökade priser brukar ha koppling till minskad konsumtion. Men nu blir istället alkoholskatten en inkomstkälla för att finansiera en dyr försvarssatsning som ifrågasätts av många inom civilsamhället.

Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson är också kritisk.

”Skakigt att finansiera försvaret med höjd tobaksskatt. Målet med skattehöjningen torde väl vara att minska tobaksrökningen och då blir det inget extra till försvaret”, skriver han på Twitter.

Samtidigt får budgeten till alkohol-, narkotika-, doping- och tobaksförebyggande arbete inte ökat anslag, utan ska dela på på 95,6 miljoner (inte miljarder) kronor. Det är samma som tidigare, fast med tillägget att spelprevention också ska ingå.

Tänk om vi såg på vår nationella ekonomi på ett helt annat sätt? Tänk om vi såg till de långsiktiga investeringarna istället för de kortsiktiga vinster som ofta görs på oetiska grunder?

Dagens finanspolitik fokuserar alldeles för lite på att få bort kostnader för skador som blir konsekvensen av uteblivna långsiktiga satsningar och alldeles för mycket på att få in nya intäkter till vilket pris som helst.

Vår regering är till exempel villig att samverka med kritiserade företag som Amazon och Facebook i förhoppning om att skapa jobb och intäkter som de inte alls vet om de kan få. Proportionellt sett investerar den alldeles för lite i att spara in pengar genom att förebygga skador som kostar samhället flera miljarder årligen.

Regeringen kan komma att stödja en utbyggnad av Preem-raff, trots de stora kortsiktiga och långsiktiga effekterna, för skapa mer jobb till varje pris. Regeringar, oavsett färg, har även historiskt lobbat extremt hårt i EU för att få exportera svenskt snus och stärka den svenska tobaksindustrins roll internationellt för att få in pengar till den svenska statskassan.

Tänk om Sveriges regering kunde vara historisk på riktigt med nya visioner som gör samhället rikare och hälsosammare? Samtidigt som budgeten presenterades släpptes även en rapport om ekonomisk jämställdhet där regeringen föredömligt lyfter hur fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män utvecklats sedan 1995. Där kunde vi läsa följande:

Kvinnors disponibla inkomst, det vill säga samtliga inkomster minus skatter, som andel av mäns har inte förändrats nämnvärt sedan 1995.
Fler kvinnor än män arbetar deltid, och kvinnors frånvaro från arbete på grund av föräldraledighet och ohälsa är högre än mäns.
Ytterligare en förklaring till kvinnors lägre arbetsinkomster är att arbetsmarknaden kännetecknas av en könsmässig uppdelning, där män är överrepresenterade i sektorer, yrken och befattningar med högre löner.

På 25 år har det alltså inte skett en nämnvärd förändring gällande skillnaden i disponibel inkomst mellan kvinnor och män. Detta är en katastrof och beror bland annat på skattelättnader som gjorts på kapitalinkomster som främst män vinner på då de har mer kapital. Att åstadkomma jämställdhet kräver en helt annan ekonomisk politisk än den vi har i dag. Där tror jag att en kombination av att återinföra skatter – exempelvis förmögenhetskatt, värnskatt och fastighetsskatt – och förkorta arbetstiden är precis den vägen vi behöver ta för att få en jämställd, jämlik och hållbar ekonomi.

Gör en god gärning och tacka nej till till den där ölen nu på fredag och rösta i nästa val på en politik som främjar svensk ekonomi och folkhälsa och dessutom förkortar din arbetstid så du kan komma hem tidigare på fredagen.