En tant måste göra det en tant måste göra

2020-09-01 | Cajsa Unnbom padlock

OPINION

”Det som får tanter att sätta sig på golvet i en polispiket är inte någon random fotbollsmatch. Det är viljan att rädda liv”, skriver Cajsa Unnbom, en av deltagarna i den massaktion för klimatet som Extinction rebellion organiserade under den gångna helgen i Stockholm.

De senaste dagarna har jag deltagit i Extinction rebellions massaktion för klimatet i Stockholm (med coronaavstånd mellan grupperna). 40 personer superlimmade fast sig på riksdagen. Två broar i närheten och Kungsgatan blockerades. I baslägret i Kungsträdgården ordnade familjegruppen pyssel på tema insekter ("små men viktiga, som barnen"). Kören repade, varm mat cyklades dit och det hölls delegatmöten och ickevåldsträningar för nytillkomna.

I min aktionsgrupp hade jag bland annat Amélie, som jobbat som förskollärare i hela sitt liv fram till pensionen:

– Jag bryr mig om nästa generation och jag uppskattar den här fantastiska planeten. Då är det självklart att jag vill att de också ska få uppleva den.

Hon var en av dem som limmade fast sig på riksdagen. Böterna, om de kommer, samlar vi ihop till gemensamt.

En tjej i min grupp deltog i sin första aktion efter att ha tänkt över beslutet ett längre tag. Hon sa att hon inte ville sitta där när hon var 80 och världen stod i lågor och veta att hon inte hade gjort det hon kunde när framtiden avgjordes.

Sedan frågade jag Maria varför hon var där; Maria som utan att ta mest plats är med på alla aktioner och kan bygga vad som helst av papper, trä och lera. Då sa hon:

– En tant måste göra det en tant måste göra.

Det som får tanter att sätta sig på golvet i en polispiket är inte någon random fotbollsmatch. Det är viljan att rädda liv. Det är vägran att gå med på att de många och de mest utsatta ska offras för att de få ska tjäna några sista mille eller konsumera i överflöd. Det är barnen. Det är behovet att vara sann mot sig själv. Det är insikten om hur bråttom det är och att de som styr aldrig kommer göra det som behöver göras om inte folk pushar på. Och att ”folk” är du och jag.

Även om vi är ovana. Även om kampen för en framtid på jorden råkar sammanfalla med allt annat som ska göras i livet. Även om vi inte identifierar oss själva som aktivister. Eller kanske bara inte som miljöaktivister i synnerhet. Det behövs inte.

Kom som antirasister, feminister, demokrater, kamrater, flyktingrättskämpar, fredsaktivister, fackliga, vårdpersonal, barnrättskämpar... Allt hänger ihop.

Själv fick jag öva i helgen på att våga mer. Tack alla som var med och bidrog på så många olika sätt. Och till tanterna som går där några steg före och visar hur det ska göras.