– Hur kan en kvinna etableras i arbetslivet om hon isoleras? undrar Bernardita Núñez.

Dubbla budskap om våld mot kvinnor i migrationspolitiken

2020-08-28 | Hedda Tingskog padlock

INRIKES

Den som utsätts för våld blir utsatt igen. När en kvinna som kommit till Sverige på grund av anknytning, så kallade anhöriginvandring, försöker lämna en destruktiv relation riskerar hon utvisning. I går höll Roks och Terrafem konferens med anledning av det nya migrationspolitiska förslagets konsekvenser för våldsutsatta kvinnor.

Den 7 augusti presenterades nya migrationsförslag som innebär ett större försörjningskrav, samt krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Ett förlängt uppehållstillstånd förutsätter också att den sökande haft tidsbegränsade uppehållstillstånd i minst tre år och prövning ska göras i tre omgångar i två års intervaller.

– Tvåårsregeln gör kvinnorna rättslösa och ger männen makten. Det är förödande för kvinnor och barn som behöver stanna i våldsamma relationer i upp till sex år, säger Mildred Hedberg från kvinnojouren Iris i Luleå.

Ju kortare tid en kvinna bott ihop med sin man under de två åren, desto större sannolikhet för avslag. Samboendet måste ha varat under viss tid. Fyra månader är för lite, nio månader kan i vissa fall vara nog. Men om kvinnan går tillbaka till mannen förminskar det betydelsen av våldet, berättar Debbie Nujen, advokat.

– Det är så praxis ser ut. Lagstiftningen fungerar inte för den här gruppen på någon punkt och det är ingen nyhet. Nu menar kommittén att det inte framkommit några anledningar att ändra lagstiftningen. Det är ett slag i ansiktet. Är det något som framkommit under alla dessa år är det att lagstiftningen hamnar i händerna på missbrukande män som använder den systematiskt för att utsätta kvinnor för de mest fruktansvärda av övergrepp.

Fruktansvärt ansvar

Nujen berättar också att bevisningen på varför kvinnan lämnat den destruktiva relationen sällan räcker. Den sökande ska kunna påvisa vilka åtgärder som vidtagits och vad som legat till grund för uppbrottet. Journalhandlingar och kontakt med socialtjänst eller kvinnojour tillsammans med polisanmälningar ska vara tillräckligt, men i dag har fällande domar blivit ett kriterium för att få stanna i Sverige.

– Vi som känner till lagstiftningen vet att det inte ska behövas. Det läggs ett fruktansvärt ansvar på den enskilda kvinnan som redan har fullt upp att få ihop sitt liv, säger Debbie Nujen.

Bernadita Núñez, juris hedersdoktor vid Göteborgs universitet och Terrafems verksamhetsledare, instämmer i den beskrivningen:

– Att bevisa våldet är väldigt svårt. Tio polisanmälningar leder i tre fall till åtal och i ett fall till fällande dom.

– Man skapar ett undantag för den här gruppen som får tåla mer stryk, säger Debbie Nujen.

Isolering försvårar

Samtidigt som allt högre krav ställs på kunskaper i det svenska språket och samhällskunskap kommer kvinnorna knappt ut från sina hem, och får i många fall varken arbeta eller studera. Asylsökande, ofta män, får lång introduktion till det svenska samhället. Anhöriginvandrare, ofta kvinnor, får det inte – där förväntas partnern fylla den funktionen.

– Det är som att säga att ni inte har något här att göra om era män inte vill ha er, säger Debbie Nujen.

Många kvinnor vet inte heller vart de kan vända sig för att få stöd. Ju lägre utbildning man har desto mer utsatt är man – vissa kvinnor som söker hjälp tror inte att de har några rättigheter alls.

– Hur kan en kvinna etableras i arbetslivet om hon isoleras? säger Benadita Núñez.

Kvinnojouren Iris har under många år haft samarbete med SFI där de kommit och informerat om jourernas verksamhet.

– På SFI knyts många kontakter mellan kvinnor, och de känner också till vilka kvinnor som inte får gå och lära sig svenska. Vi har sett att det är en viktig arena för att senare ta kontakt med en jour, myndighet eller organisation och få hjälp, säger Mildred Hedberg.

Mildred Hedberg (t v) och Eva Engman från Kvinnojouren Iris i Luleå medverkade i seminariet, som modererades av Alexandra Pascalidou, via länk.

Stort mörkertal

Det finns möjlighet att ansöka om förlängt uppehållstillstånd på egna skäl med bakgrund av de undantagstillstånd som finns. För att kunna göra det behövs ofta hjälp, men alla kvinnor får inte något offentligt biträde.

– Vi måste utbilda socialtjänsthandläggare och även migrationshandläggare i hur lagstiftningen ser ut, säger Debbie Nujen.

Det finns ingen statistik på hur många kvinnor som utsätts på det här viset. Debbie Nujen har mött kvinnor från världens alla hörn i behov av hjälp. Under de 20 år Terrafem funnits har de hjälpt ett tusental.

– Kvinnorna som söker sig till kvinnojourerna har kommit ut, kanske lyckats ta sig till SFI. Många hittar inte ens till oss så mörkertalet är stort, säger Bernadita Núñez.

Får tåla mer stryk

Enligt Istanbulkonventionen ska staten förebygga våld mot kvinnor och att säkra att kvinnor inte på nytt görs till offer på grund av tillämpningspraxis. Det anser Bernadita Núñez att Sverige inte lever upp till. Budskapen blir dubbla, konstaterar Debbie Nujen:

– I vissa sammanhang kommunicerar det svenska samhället till kvinnor att man inte ska acceptera fysisk, psykisk eller sexuell misshandel och försöker hjälpa kvinnor att gå vid första slaget. Det gäller helt plötsligt inte de här kvinnorna. Man skapar ett undantag för den här gruppen som får tåla mer stryk.

TA DEL AV HELA KONFERENSEN som inleds av Jenny Westerstrand, ordförande för Roks, tar upp hoten mot Istanbulkonventionen i intervju via länk med turkiska experten, aktivisten och akademikern Yakin Ertürk, samt innehåller ett panelsamtal med riksdagspolitikerna Alireza Akhondi, Centerpartiet, Annika Hirvonen Falk, Miljöpartiet och Yasmin Posio, Vänsterpartiet.