Mapucheledaren Ana Llao Llao angrips under en demonstration i början av augusti till stöd för fängslade mapucheaktivister som hungerstrejkar.

Bild: Sebastian Meza Ulloa

Stoppa militariseringen av mapuchefolkets territorier

2020-08-12 | Carmen Blanco Valer , Silvia Leiva padlock

OPINION

”Insikten om urfolkens strategiska roll i försvaret av biologisk mångfald och för att få stopp på klimatkrisen har ökat. Ändå är krafterna som drivs främst av ekonomiska intressen mäktiga nog för att få stater att å deras vägnar kränka rättigheter och intensifiera den pågående ekociden”, skriver Carmen Blanco Valer och Silvia Leiva från Latinamerikagrupperna.

Carmen Blanco Valer är urfolkspolitisk talesperson och Silvia Leivaca aktiv i temagruppen Ursprungsfolk för Latinamerikagrupperna.

Solidaritetsorganisationen Latinamerikagrupperna bidrar sedan 1968 till att i Sverige uppmärksamma de latinamerikanska folkrörelsernas kamp för rättigheter. Därför oroas vi över händelseutvecklingen i Chile i förhållande till mapuchefolket.

Konkret syftar vi på den chilenska regeringens likgiltiga agerande och ointresse för dialog i förhållande till 27 hungerstrejkande politiska fångar från mapuchefolket. De hungerstrejkandes krav är i enlighet med ILO-konvention 169 om urfolkens rättigheter, som den chilenska staten skrivit under och ska respektera. Särskilt oroade är vi över Celestino Cordova, andlig ledare hos mapuchefolket och politiskt fånge som redan hungerstrejkat i över 100 dagar och befaras dö när som helst.

Mapuchefolket är det enda urfolk i Sydamerika som, tack vare ihärdigt motstånd, lyckades bli erkänt som nation av kolonialmakten Spanien. Så det är inte förrän republikerna Chile och Argentina skapades som mapuchernas marker delades upp, familjer splittrades genom att hamna på olika sidor av de skapade gränserna och människor påtvingades nya nationella identiteter. Därefter fortsatte markstölderna som kom att gynna bland andra fattiga europeiska migranter. På så sätt fortsätter Chile och övriga ”självständiga” republiker att vila på strukturer baserade på rasism och ekonomiskt ojämlikhet.

Detta leder i sin tur till att många chilenare som direkt eller indirekt privilegierats av antingen rasmaktsordning eller klassmaktordning, eller både och, tar avstånd från urfolk och deras rättigheter och hellre identifierar sig ideologiskt och kulturellt med de mäktiga gruppernas intressen.

Det förklarar varför mapuchefrågan fortfarande inte är löst, trots att det är 30 år sedan som demokrati återinfördes i Chile och ideologiskt högerkonservativa och vänsterprogressiva regeringar avlöst varandra. Konkret innebär det att regeringen efter regering varken velat ta tag i markfrågan eller rasismen som ligger till grund för intressekonflikterna. Varken undertecknandet av ILO-konvention 169 eller diverse symboliska erkännanden har hindrat fortsatt förtryck av mapuchefolket.

Genom invasioner av mapuchefolkets mark kränks deras politiska, sociala, ekonomiska, medborgerliga och kulturella rättigheter, något som intensifierats särskilt under 2000-talen. Forna tiders erövrare har ersatts av transnationella företag som backas upp av staten, med tillstånd för exploatering av råvaror samt genom att skydda företagens intensifierade intrång med polisiärt och militärt våld.

Mapuchesamfälligheter militariseras, protester stoppas med kravallpolis och hundratals mapucher har häktats och fängslats – i en del fall dömda med hjälp av en terroristlag utformad under Pinochetdiktaturen. Dessutom har femton mapucheaktivister mördats av chilensk militär och polis.

Under senare år har civilsamhället i Chile uppmärksammat mapuchefrågan och börjat ta ställning. I en del folkliga, politiskt aktiva sektorer har solidariteten med mapuchefolket växt vilket syntes i form av mapuchesymboler under de massiva protesterna hösten 2019. Frågan om mapuchefolkets rätt till självstyre och diskussionerna om att skapa ett plurinationellt Chile dök upp på den folkliga dagordningen.

Samtidigt organiserar sig rasistiska, fascistiska och nationalistiska krafter som motsätter sig någon som helst dialog med mapucher. Ett exempel på detta är när rasistiska grupper i Curacautín med våld avhyste personer som i solidaritet med mapuchefångarna ockuperat myndighetslokaler. Polisen ingrep inte mot våldet, trots de undantagslagar som råder nu på grund av pandemin.

Urfolksrättigheter har fått viss juridiskt erkännande runt om i världen, inte minst i Chile. Insikten om urfolkens strategiska roll i försvaret av biologisk mångfald och för att få stopp på klimatkrisen har ökat. Ändå är krafterna som drivs främst av ekonomiska intressen mäktiga nog för att få stater att å deras vägnar kränka rättigheter och intensifiera den pågående ekociden.

Latinamerikagrupperna står solidariskt bakom de politiska mapuchefångarnas krav som syftar att de kollektiva rättigheterna fastställda i FN:s konvention ILO:169, särskilt artiklarna 9 och 10, efterlevs.
Vi kräver att militariseringen av mapucheterritorierna och kriminalisering av urfolksledare skall upphöra.
Vi fördömer framväxten av våldsbejakande organiserade rasistiska och fascistiska grupper och hoppas att myndigheterna i Chile skall se till att motverka och straffa hatbrott med rasistiska förtecken.
Vi uppmanar Sveriges utrikesminister att föra diplomatiska samtal med representanter för den chilenska regeringen i mapuchefrågan och de politiska fångarnas situation. Särskilt vill vi att våra regeringsrepresentanter tar upp fallet med de 27 hungerstrejkande politiska fångarna och andlige ledaren machi Celestino Córdova.