Allt fler iranska män uttalar sig öppet mot hederskulturen.

Iranska män protesterar mot rådande hederskultur

2020-07-03 | FemPers padlock

UTRIKES

Allt fler iranska män ansluter nu sig till hashtaggen #NoBelieveInHonour på sociala medier. De betonar kvinnors rätt och makt över sina kroppar genom att protestera mot hederskulturen som cementeras och uppmuntras bland annat genom de rådande lagarna som reducerar straffen för våld i hederns namn, filmer och tv-serier som normaliserar begreppet ”namus”, heder, men också avsaknaden av folkbildning i ämnet.

Återigen höjs röster mot morden på kvinnor i hederns namn i Iran. Denna gång på nationell nivå. Allt fler män ansluter sig till protesterna och menar att männens heder inte är kopplad till kvinnans kropp. De fördömer hederskulturen och att mördarna går fria från straff.

Samhällsdebatten kring hederskulturen och kvinnors liv har tagit fart i Iran efter ett uppmärksammat mord den 21 maj, på Romina Ashrafi, en 14-årig flicka som halshöggs av sin egen far i en by i nordvästra Iran medan hon sov. Nyheten om mordet spred sig över hela landet och Romina Ashrafis mor och andra kvinnor i släkten talade med medierna och avslöjade detaljer i händelseförloppet som ledde till det brutala mordet på flickan. Anhöriga berättade att hon rymde med en ung man som hon var kär i men polisen återlämnade henne till sin far trots vetskapen om att han kommer att mörda henne. Rominas mor kräver det högsta straffet för sin man.

Mordet upprörde iranierna och kastade ljus på ytterligare fyra andra liknande mord i hederns namn som begåtts inom loppet av en månad sedan mordet på Romina Ashrafi. Tidningarna i Iran skrev om det utbredda fenomenet – enligt officiell statistik handlar 30 procent av alla mord i dagens Iran om mord på kvinnor som begås av manliga familjemedlemmar.

Kvinnorättsaktivister, jurister och samhällsdebattörer, både utomlands och i Iran, belyser återigen de rådande shariabaserade lagarna som upphöjer männen till kvinnors legala förmyndare med äganderätt över barn och kvinnors liv och kroppar och därmed försvårar kampen mot hederskulturen.

Romina Ashrafi, 14, mördades av sin egen far.

Män som fördömer

Allt fler iranska män ansluter nu sig till hashtaggen #NoBelieveInHonour på sociala medier. De betonar kvinnors rätt och makt över sina kroppar genom att protestera mot hederskulturen som cementeras och uppmuntras bland annat genom de rådande lagarna som reducerar straffen för våld i hederns namn, filmer och tv-serier som normaliserar begreppet ”namus”,heder, men också avsaknaden av folkbildning i ämnet. Många av de menar att män måste aktivt och öppet delta i kampen mot den hedersrelaterade kulturen och våldet mot barn och kvinnor i vardagen och i sina egna familjer.

Journalisten Zahra Bagherishad från Stockholm tog initiativet till en kampanj på sin egen Facebook-sida och uppmanade tio av sina manliga Facebook-vänner att öppet fördöma och ta avstånd från hederskulturen under hashtaggen #NoBelieveInHonour. Men istället besvarade många män både i Iran och utomlands hennes uppmaning. Då startade hon Facebook-sidan Against Honor-related violence och samlar in olika initiativ och vittnesmål. Zahra Bagherishad upptäckte snart att det samtidigt pågår liknande kampanjer på olika sociala medier.

– En av dessa unga män som öppet protesterar mot hederskulturen och stolt kallar sig ”utan namus, heder”, är kulturarbetaren och den kända författaren Pedram Ebrahimi, verksam i Iran. Många i likhet med Ebrahimi har själva tagit initiativet och hashtagen uppmärksammas och sprids på sociala medier, särskilt på Twitter och Instagram som används mer av unga i Iran.

Ebrahimi skrev på sin Instagram att hans mor blev änka vid 36 års ålder och ensamstående mor till sin son när han var tio år: ”Varför ska jag överhuvudtaget inbilla mig att jag får bestämma över hennes liv, bara för att hon är en kvinna och jag en man”. 30 000 iranier gillade hans post "Jag äger ingen namus, heder".

Tabubelagt kalla sig "hederslös"

Att kalla sig ”utan namus, heder” klingar väldigt negativt i folkmun. Enligt Bagherishad är reaktionerna mot de män som yttrar sig öppet och stolt mot hederskulturen och avvisar mansnormerna, många och inte sällan hånfulla och hotfulla. Men hon betonar att dessa unga män som går emot tabun lämnar spår i debatten och påskyndar en positiv utveckling.

– Många, även bland intellektuella män utomlands undviker att använda denna fras. De är rädda att de missuppfattas. De kan uppfattas som hederslösa och därmed lösaktiga och dåliga personer. Detta trots att många av dem uppfattar sig vara motståndare mot hederskulturen som begränsar kvinnors liv, tillägger Bagherishad.

Hon anser att många, även bland kvinnorättsaktivisterna, inte aktivt visar sitt stöd för den typen av radikala, vågade attacker mot könsrelaterade tabun i samhället. Det är oklart om denna försiktighet beror på rädslan för negativa följder i debatten eller repressalier från regimen. Men samtidigt visar reaktionerna mot hederskulturen en uppenbar ökad medvetenhet hos många unga män om kvinnors rätt över sina kroppar och liv.

– Bortsett från några kända iranska feminister och genusforskare, har jag inte sett många kvinnorättsaktivister och deras organisationer ge öppet stöd för kampanjen och hashtaggen. Men faktum är att den pågående debatten och även de kritiska åsikterna i sig är tecken på att detta urgamla tabu om hedern är omstritt och allt fler är beredda att ta strid. En alternativ manlighet håller på att utvecklas i Iran.

Det brutala mordet på Romina Ashrafi och allmänhetens upprördhet blev en vändpunkt och resulterade i lagändring. Ett sedan flera år pendlande lagförslag med syfte att höja straffet för män som mördar minderåriga, godkändes i all hast. Med denna nya lag som nu är känd som Romina-lagen, kan manliga förmyndare som mördar sina barn dömas till det högsta straffet för mord, vilket innebär avrättning i Iran. Detta istället för den rådande lagen som i regel ursäktar en far som dödar sina barn och som ofta straffas enbart med skadestånd eller kortare fängelsestraff. Men flera sakkunniga menar att den nya lagen är tandlös och i praktiken misslyckas med att stoppa mord på flickor i hederns namn.