Sandra Dahlén är sexualupplysare och sexualpolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv.

Bild: Ulrika Zwenger

Ett somrigt kisseri

2020-06-26 | Sandra Dahlén padlock

INRIKES/SEXKRÖNIKAN

”Ibland tänker jag att inget säger så mycket om könsmakt som vår syn på kroppsvätskor. Inte bara kiss utan även slem talar sitt tydliga språk, vare sig det gäller snor, flytningar eller sperma”, skriver Sandra Dahlén och gör i sommartid ett försök att neutralisera kissandet.

När det är sommar händer det att jag kissar bakom en buske. Som häromdagen i den stora parken när kön till toaletten var ofantligt lång. Jag insåg att köandet skulle ta värdefull tid av den ljuvliga dagen. Så jag smet iväg till ett skogsparti. Det är någonting med ålder och kön här som inte klaffar med värdighet. Det kändes i hela kroppen att en snart 46-årig kvinna inte ska kissa bakom buskar i tätort, trots att det var så undanskymt, till skillnad från vad en hel del män gör sena sommarkvällar i staden. Eller för all del eftermiddagar. Jag minns för några år sedan på ett somrigt Södermalm i Stockholm hur tre Hammarby-fans stod på rad och kissade mot en vägg. En av dem fick syn på mig och hävde ur sig en ölstinn raggningsreplik. Jag blev så paff. Först för att det är sällan män raggar på mig. Men också för att han understod sig att göra det under kissandet, kändes så himla ofräscht, vilket jag också sa åt honom som den tant jag är.

Men hur som helst, när jag satt där hukandes bakom busken i helgen, tänkte jag på fattiga kvinnor i Indien jag mött som så ofta saknar toalett. De förväntas inte heller kissa offentligt och kan därför behöva hålla sig hela dagen i väntan på mörkrets inbrott, för att sedan någorlunda osedda försöka ge sig ut i naturen. Detta gör dem såklart också sårbara för överfall. Ett annat alternativ är att undvika att dricka med allt vad det innebär i hettan till urinvägs- och njurproblem. Och även om vi inte bor i Indien så är kiss även hos oss så laddat för kvinnokroppen.

Olika laddning

Visst, ingen oavsett kön ska kissa på sig, och att bli kissad på är nog en lika stark förnedringsritual för alla. Men sedan tar likheterna slut. Att se tre hukande kvinnokroppar kissa på rad längs med en solig vägg en eftermiddag inne i stan är helt otänkbart. Vad som är crazy och inte kan det också vara milsvida skillnad på. Att exempelvis kasta smutsiga kalsonger på en kompis är äckligt och tokroligt i det ena omklädningsrummet. Men att kasta smutsiga trosor på en kompis i det andra omklädningsrummet är enbart äckligt och oförklarligt galet.

Ibland tänker jag att inget säger så mycket om könsmakt som vår syn på kroppsvätskor. Inte bara kiss utan även slem talar sitt tydliga språk, vare sig det gäller snor, flytningar eller sperma. Och blod som kommer från olika kroppsöppningar kommer som från olika planeter. Olika kroppars vätskor tolkas på olika sätt. Olika kroppar kan göra helt olika saker med sina vätskor, och då tolkas på olika sätt. Och vad det gäller kiss har väl vi sexualupplysare också dragit vårt lilla strå till stacken för att inte i onödan koppla den vätskan till kvinnokroppen.

Som vi gång på gång har försäkrat att det absolut inte finns något kiss i så kallad kvinnlig utlösning, vare sig vi fått frågor om det eller inte. Utlösningen i sig kan vara så laddad, så främmande i kvinnokroppen, att vi velat tona ner det farliga. Sedan några år tillbaka har vi förstått att det visst kan vara kiss i en viss typ av utlösning, den som samlas i stor mängd i urinblåsan. Så nu kan vi inte poängtera den kissfria utlösningen längre.

Ovanlig syn

Och jag känner att det är dags att göra kisseriet neutralt. Jag menar inte att vi alla ska börja pissa ner offentligheten, men det vore spännande att exempelvis se en kissande flickfontän i någon tjusig trädgård i sommar. Och kanske ska jag göra slag i saken och försöka fixa en snygg affisch av Sally Manns gamla fotografi The three graces. Som den fortfarande fascinerar mig. De tre helnakna systrarna står på ett berg och kissar rätt ner.

Inget sexigt poserande, bara sommarglädje och frihet. En sådan ovanlig syn i en värld där vi ändå alla har det gemensamma att vi kissar. Jag vill poängtera att de alltså både står upp och kissar. Det är annars en kombination förunnat manskroppen och manligheten. Ett ifrågasättande av ståkissande kan skapa regelrätt könskrig. Jag tänker mig att för många män är att sitta ner och kissa kanske samma sak som att bli penetrerad – alltså total feminin förnedring.

Rätten att stå upp, trots att det både skvätter ner och lättare skapar grogrund för prostatacancer, är liksom manlighetens stolthet och ryggrad. Kan det vara därför en snabb googling visar på förvånansvärt många träffar på ämnet offentlig urinering. Så många nyhetstidningar som har skrivit artiklar som redogör för vilken kommun som har flest offentliga pinkare, hur många som bötfälls varje år och om fenomenet går upp eller ner. Män (för det är män) får alltså utrymme i nyhetsspalterna även för en sådan sak som att de urinerar offentligt. Det säger väl ändå något om den svenska könsmakten.

Trevlig sommar, vi ses i buskarna.