Förvärrat våld mot kvinnor i pandemins Mellanöstern

2020-06-23 | Shaima Madboly padlock

UTRIKES

Nu när hela världen lider av det många gånger dödliga coronavirusets spridning kämpar arabiska kvinnor i Mellanöstern mot en annan pandemi som breder ut sig. En brutal vardag där våldet ibland skördar fler liv än viruset.

Enligt en studie som har genomförts av UN Women i Mellanöstern är situationen för arabiska kvinnor i allmänhet dålig och den har förvärrats än mer sedan utbrottet av coronapandemin. Undersökningen visar att den redan dåliga ekonomiska och sociala situationen för kvinnor i Mellanöstern har blivit ännu sämre sedan viruset började spridas. Nu kommer flera alarmerande vittnesmål fram som handlar om det ökade och ibland dödliga, våldet som riktas mot kvinnor från deras partners eller deras stora familjer.

Att vara instängd och isolerad i karantän hemma med en man som är pressad av ekonomiska problem och lider av psykisk ohälsa är för många arabiska kvinnor en mardröm som inte vill ta slut. Det är inte svårt att föreställa sig vilken stress det är att leva i en trång bostad tillsammans med en frustrerad partner. Ilskan över den svåra situationen går ut över dig och det finns inget stöd från samhället. Våld i hemmet mot kvinnor under karantänen som pågår visar sig svepa som en olycksbådande vind i ett stort antal arabiska hem i Mellanöstern.

Brutalt våld och mord

Amal Hamad är palestinsk minister för kvinnofrågor och hon berättar om den undersökning som ministeriet genomförde för att få en uppfattning om hur situationen är under karantänen för de palestinska kvinnorna i alla palestinska städer, inklusive Jerusalem. Resultatet är mycket nedslående:

– Under hemkarantänen ökade kvinnors självmordsförsök. Ministeriet registrerade mer än 20 självmordsförsök bara under april. Former av våld varierar mellan allvarligt fysiskt våld och sexuellt våld som incest och som ett resultat flydde många flickor hemifrån, säger ministern för kvinnofrågor.

Samtidigt kommer tillkännagivandet från den palestinska kvinnoorganisationen Kayan om tre hedersrelaterade mord på kvinnor som har dödats av sina familjer under den här perioden.

I början av april väckte nyheten om en ung kvinnas död i Irak mycket starka reaktioner. Tjugoåriga Malak Al-Zubaidi vårdades på sjukhuset för allvarliga brännskador som hon dog av tio dagar senare. Hennes mor sade att Al-Zubaidi hade berättat att hennes man hade låst in henne i huset och förbjudit henne att kommunicera med omvärlden. Sedan hade han misshandlat henne brutalt då hon hade hotat med att hälla bensin och tända eld på sig själv.

Den oberoende internationella människorättsorganisationen Human rights watch menade istället att det eventuellt var hennes make som hade torterat och tänt eld på sin hustru då han var hemma på grund av karantänen. Enligt organisationen råder en katastrofal situation för kvinnor i Irak då landet totalt saknar lagar som kriminaliserar våld i hemmet.

Malak Al-Zubaidi dog av sina skador.

I Egypten knivhögg en man ihjäl sin fru inför sina barn efter en veckolång konflikt. Enligt grannarna berodde det på mannens försämrade psykiska hälsa och ekonomiska situation till följd av det rådande läget. Liknande vittnesmål kommer från Libanon och Jemen, där förövarna ofta hänvisar till hedersrelaterade konflikter, vilket i deras ögon ”legitimerar” de allvarliga hedersbrotten.

Marginaliserade grupper

Till de mest utsatta kvinnorna i Mellanöstern hör de som blir offer för mycket grovt våld utan att ha någon som helst möjlighet att söka hjälp. En mycket marginaliserad grupp är de kvinnliga gästarbetare som ofta arbetar som tjänstefolk i en familj. Deras arbeten är osäkra och de är inte berättigade att dra nytta av några statliga stöd.

Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) finns det 67 miljoner hushållsarbetare i världen, 80 procent är kvinnor, 90 procent av dem är undantagna från alla skyddsåtgärder som exempelvis betald sjukfrånvaro och arbetslöshetsförmåner. I vissa arabiska länder är den här typen av jobb vanliga i länder som Libanon, Jordanien och Gulfstaterna, alla kända för avsaknad av grundläggande mänskliga rättigheter när det kommer till gästarbetare. Flera människorättsorganisationer har många exempel på fall av tortyr och våldtäkt mot hushållsarbetare i Gulfstaterna och Libanon under coronakrisen.

Även hemmafruarna hör till en av de mest drabbade grupperna, eftersom de inte har någon egen inkomst eller arbete utanför hemmet som kan möjliggöra en flytt och ett självständigt liv. Mona Al-Omda är 28 år och kommer från Sudan. Hon berättar för Feministiskt perspektiv om sin syster som misshandlades brutalt av sin man i slutet av april:

– Min syster, som är 21 år och hemmafru, gifte sig väldigt ung och har inget arbete och kan därför inte försörja sig själv. Hennes man brukade våld även innan krisen, men nu när han var hemma hela dagarna då han hade förlorat jobbet blev situationen värre. I en månad slog han min syster dagligen och förbjöd oss att kommunicera med henne tills en dag då han blev mycket arg och band henne. Han skar hennes händer och armar med sin gamla ring tills hon tappade medvetandet.

– Dagen efter rymde hon med sitt barn hem till oss, där min mor och jag bor. Nu försöker vi stämma honom med hjälp av en kvinnoorganisation. Vi är fortfarande rädda och känner att han kan attackera vårt hus och slå oss när som helst.

Monas syster vägrade prata med Feministiskt perspektiv eller avslöja sin identitet av rädsla för att bli identifierad av sin man. Hon mår nu mycket dåligt både psykiskt och fysiskt, berättar Mona.

Saknas samhällsstöd

– I de flesta länder i Mellanöstern finns det inga lagar mot våld i hemmet. Om det finns en lag, som till exempel i Sudan så tillämpas den inte, säger Asel Abdo, en feminist inom organisationen Minus abuse initiative som skapades just mot våld i nära relationer under karantänen i Sudan.

– Polisen är överhuvudtaget inte kvalificerad att hantera kvinnor som har upplevt våld inom familjen och domarna tillämpar lagarna på fel sätt. Vi har tagit emot ärenden där de våldsutsatta klagar över att polisen återlämnar dem till sina familjer efter att de har lämnat in sina klagomål. Polisen motiverar det med att offrets närstående män har rätt att uppfostra sin fru/dotter/syster och förbättra hennes moral. I Sudan finns en lag som ger familjer rätt att få organisationer att stå till ansvar för att ha kidnappat döttrar, om organisationen försöker ge en fristad för kvinnor som utsätts för våld, enligt Asel Abdo.

Hon anser att civilsamhället ändå spelar en viktig roll för att stödja flickor och kvinnor som är utsatta för våld i samband med coronapandemin.

– Det noterades också en ökande medvetenhet hos kvinnor vid rapportering våld och inkludering i våra kampanjer. På grund av pandemin arbetar vi digitalt för att stödja kvinnor genom att sända föreläsningar, online-kampanjer, men också personligen för att möta och kommunicera med misshandlade kvinnor.

– Vi pressar också parlamentet och regeringarna för att de ska ändra lagarna så att de skyddar kvinnor mot våld i hemmet, särskilt då den arabiska världen bevittnat allvarliga fall under pandemin, säger Asel Abdo från Sudan.

Asel Abdo, kvinnorättsaktivist i Sudan.

Kvinnor i krig

I de arabiska länder som är drabbade av krig är kvinnorna och barnen de mest utsatta. FN förutspår i ett pressmeddelande att fler än 48 000 kvinnor kommer att dö i Jemen under coronakrisen på grund av den akuta bristen på hjälp vid komplicerade graviditeter och förlossningar. I det uppskattade dödstalet har FN även inkluderat de jemenitiska kvinnor som avlider på grund av våld och hedersbrott i hemmet.

Nedrat center, ett libyskt center för psykisk hälsa i Benghazi, meddelar att cirka 47,4 procent av kvinnorna i Libyen lider av fysisk, psykisk och social ohälsa. Enligt Samia Al-Siddiq, en feminist som bor på landsbygden väster om Damaskus, tar vårdcentraler i hennes stad emot kvinnor som har allvarliga skador nästan dagligen och några av dem kommer dit akut med ambulanser.

– Situationen för kvinnor är inte mindre dålig i flyktinglägren under karantänen, säger hon.