Bild: Pressbild

Protesterna inger hopp

2020-06-16 | Alice Bah Kuhnke padlock

EU-KRÖNIKAN/OPINION

”De antirasistiska protesterna har präglat våren. Nu kan vi ta avstamp i kraften i protesterna för att säkerställa att alla diskrimineringsgrunder har likvärdigt skydd i hela unionen”, skriver Alice Bah Kuhnke (MP) som arbetar för att EU-parlamentet ska anta förhalat antidiskrimineringsdirektiv och fördöma rasism med resolution.

Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna och gruppledare för jämställdhetsutskottet, samt återkommande EU-krönikör i Feministiskt perspektiv tillsammans med Jytte Guteland (S) och Malin Björk (V).

Morden på Breonna Taylor, George Floyd, Rayshard Brooks och de efterföljande protesterna har belyst rasismen, ojämlikheten och den strukturella diskriminering som är ett faktum i USA men även utbredd runt om i andra delar av världen. Protesterna inger hopp om att tiden för politisk handling och förändring är kommen.

Diskriminering på grund av hudfärg är fortfarande utbredd, också i Europa och något jag personligen har fått erfara hela mitt liv. Under de senaste åren har rasismen och högerpopulismen genomgått en renässans. Rasistiska uttryck och åsikter har steg för steg normaliserats i flertalet medlemsländer, påhejat av opinionsbildare och politiker, vilket fostrar ett samhällsklimat som underblåser hatbrott och våldsdåd mot minoriteter.

I dag lever omkring 15 miljoner människor med afrikansk bakgrund i EU. Siffror från EU:s egna forskningsinstitution, Fundamental rights agency (FRA) visar att en tredjedel av dessa uppger att de upplevt rasism och diskriminering. Dessa fakta till trots har endast 15 av 27 medlemsstater en handlingsplan eller strategi för hur de ska arbeta mot rasism och etniskt förtryck.

Vi politiker i EU-parlamentet är valda för att representera väljarna i sammanlagt 27 medlemsländer. Men endast 3 procent av alla EU-parlamentariker är icke-vita. Ingen kommissionär har någonsin varit icke-vit. Siffrorna talar sitt tydliga språk och är delvis en konsekvens av strukturell rasism.

När politiker inte representerar folkets faktiska sammansättning, när människor inte känner, inte tror och inte ser att de som är utsedda att leda samhällsutvecklingen är någon som delar deras erfarenheter, så finns det skäl att oroa sig för att människors tillit till våra beslutande församlingar kommer att svikta. Vilket i sin tur riskerar att underminera demokratin.

För att komma tillrätta med problemet med att viss makt, vissa rum och vissa bord runt vilka beslut fattas är reserverade för dem som ser ut på ett visst sätt, måste vi förstå att det handlar om tillgång till makt som i sin tur ger möjligheter. För att denna makt ska kunna delas av fler måste vi riva de hinder som står i vägen. Ett av dessa hinder är att det fortfarande inte finns någon lagstiftning mot diskriminering utanför arbetsplatsen på EU-nivå, trots att principerna om jämlikhet och antidiskriminering finns nedskrivna i EU:s fördrag som grundläggande principer och värderingar.

Ett mycket viktigt steg i kampen mot den strukturella rasismen skulle vara att få rådet att anta det så kallade antidiskrimineringsdirektivet. Direktivet är ett förslag till europeisk lagstiftning som togs fram för mer än tio år sedan och syftar till att ge alla diskrimineringsgrunder likvärdigt skydd i alla medlemsländer. Tyvärr har det varit blockerat av vissa medlemsländer i rådet sedan 2008. Som ansvarig för detta direktiv i EU-parlamentet ska jag göra mitt yttersta för att trycka på för att medlemsländernas regeringar går vidare med lagstiftningen. Det är en kamp Miljöpartiet gick till val på och som jag kommer att ägna mandatperioden åt att försöka åstadkomma.

Senast förra veckan framförde jag mina krav till den ansvariga kommissionären Helena Dalli. Nu i veckan träffar jag det kommande tyska ordförandeskapet för att diskutera vägen framåt. När Tyskland, om en månad, tar över det roterande ordförandeskapet i EU måste de ta tillfället i akt.

De antirasistiska protesterna har präglat våren. Nu kan vi ta avstamp i kraften i protesterna för att säkerställa att alla diskrimineringsgrunder har likvärdigt skydd i hela unionen.

Jag har också tagit initiativ till att EU-parlamentet ska fördöma rasismen, polisbrutaliteten och attackerna mot journalister i USA i form av en så kallad resolution, ett gemensamt ställningstagande. Antas resolutionen av parlamentet blir den historisk eftersom den skulle bli den första i sitt slag att belysa och fördöma rasismen i USA. Resolutionen är ett sätt för EU att visa solidaritet med den amerikanska befolkningen och markera vikten av de värden som uttrycks såväl i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna liksom i EU-fördraget.

Mordet på George Floyd är ett symptom på den djupt rotade rasismen i USA, vilken har växt sig starkare under Donald Trumps polariserande presidentskap. Nu förhandlas texten mellan de politiska grupperna i det som ska bli EU:s fördömande av det som pågår i USA. Vi gröna kämpar för att resolutionen ska fördöma rasismen, polisbrutaliteten och attackerna mot journalister i USA, men även belysa den utbredda strukturella rasismen i EU. Jag förutsätter att alla svenska EU-parlamentariker kommer rösta för resolutionen.

Den här gången har vi en chans att åstadkomma förändring på riktigt. Protesterna får inte bli ytterligare ett rop från de utan röst som sakta kvävs när det inte får politiskt gehör för sina krav. Det är dags för oss progressiva politiker att gå från ord till politisk handling och tillsammans se till att nödvändig lagstiftning implementeras och att lagarna vi har omfattar alla. Ingen är fri förrän alla är fria.