Kris i krismedvetandet!

2020-06-08 | Gudrun Schyman padlock

KRÖNIKA/OPINION

”I detta läge, med globala kriser, har det blivit tydligare än någonsin att planeten hänger ihop och måste hållas ihop. Av oss tillsammans!”, skriver Gudrun Schyman (Fi) och ifrågasätter kompensation till försvaret och volymmål i migrationspolitiken.

Gudrun Schyman är frilansfeminist, ledamot i Simrishamns kommunfullmäktige för Feministiskt initiativ, och återkommande krönikör i Feministiskt perspektiv.

Vad jag ser så finns det två stora trätor inom politiken just nu. Jo jag vet att det finns fler, till exempel utredningen om LAS, men jag väljer de två – som dessutom sitter ihop. Eller borde göra det. Det handlar om Försvarsberedningen och om Migrationskommittén. Bägge har gått in i ett krisläge. Internt. Försvarsberedningen har tidigare varit överens om en svindlande miljardrullning till det militära försvaret men när det visade sig att en del saker blivit dyrare under resans gång så sprack enigheten. Kompensation för fördyringar eller inte är den stora frågan.

Migrationskommittén, som ska ta fram en långsiktig ”human, rättssäker och effektiv” migrationspolitik, där de som kommer till Sverige ska ”ges goda förutsättningar att etablera sig i landet”, talar numera mest om hur den politik ska utformas som kan avskräcka så många som möjligt från att söka asyl i Sverige. MP:s ledamot har slagit larm. Talet om volymmål går stick i stäv mot asylrätten.

I samband med försvarsförhandlingarna har organisationen Folk och försvar bjudit in alla partier som sitter i Försvarsberedningen att skriva var sin artikel om läget. Jag har läst alla. Med två undantag, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, ger samtliga partier samma ensidiga bild av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i vårt närområde (Georgien 2008, Rysslands annektering av Krim och striderna i östra Ukraina) och de står fast vid bedömningen att ”ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas”. En bedömning som även MP och V ställt sig bakom i Försvarsberedningen våren 2019.

Coronakrisen blir nu en global katalysator som ytterligare understryker behovet av ett starkt militärt försvar, givetvis också med en stärkt civilberedskap. Men inte på bekostnad av den militära upprustningen. Sverigedemokraterna vill gå så långt att det ska skrivas in i grundlagen att det militära försvaret alltid ska ha ekonomiska anslag som aldrig understiger nivån 2 procent av BNP!

Nuläget är följande: Vi lever i en världsomspännande pandemi och vi lever samtidigt i en global klimatkris. Allt detta gör avtryck i vår vardag. Pandemin har brutalt avslöjat att den ensidiga fixeringen vid militär säkerhet som råder har gått ut över säkerheten i vardagen. Och nu syns bristerna, både lokalt, regionalt och globalt. Privatiseringar av säkerhet och välfärd, med åtföljande effektiviseringar av industrimodell och just-in-time-tänkande har gjort välfärdssystemen sårbara och näst intill omöjliga som arbetsplatser.

Vården och omsorgen har länge utsetts till den ”tärande” delen av samhällsbygget, när det i själva verket är där våra ”samhällsbärare” finns! En absolut majoritet kvinnor som under decennier fått se sina arbeten degraderas blir nu uppgraderade och får balkongapplåder. Fler yrkesgrupper sliter i servicenäringarna och ännu fler har blivit av med jobbet. Globalt sitter miljoner migrantarbetare fast i sina skjul.

I detta läge, med globala kriser, har det blivit tydligare än någonsin att planeten hänger ihop och måste hållas ihop. Av oss tillsammans! Att då blint fortsätta med militarism (Försvarsberedningen var enig i sin bedömning 2019) tyder på ett tunneltänkande som i civilsamhället skulle klassas som paranoida tendenser. När om inte nu måste vi förstå att ställa om – från militär säkerhet till mänsklig säkerhet.

Vi behöver fred på jorden och fred med jorden och för att nå dit behöver vi också alla de miljarder som ständigt slussas in i det slukhål som utgör Försvarsmaktens budget. Och vi måste vara realister nog att se att flykt kommer att vara den enda återstående utvägen för ett ökande antal människor som tvingas lämna konsekvenserna av alltmer extrema väder med översvämningar, torrlagda och spruckna jordar och accelererande konflikter i takt med brist på försörjning och basal service. Människor på flykt kommer att öka, inte minska. Att då tala om volymmål tyder på en bristande verklighetsuppfattning av krisartad storlek.

Sammantaget blir jag förskäckt när jag läser om partiernas syn på den framtida säkerheten. Sällan har jag sett ett så massivt tillbakablickande tunnelseende i två helt avgörande framtidsfrågor!