Fr v: Salima Korshed, Suad Mustafa, Malin Björk och Yekbun Alp.

Rojava inspirerar trots fruktansvärda förluster

2020-02-11 | Malin Björk padlock

EU-KRÖNIKAN/OPINION

”I Europa har vi mycket att lära, inte minst av en den kurdiska feministiska kampen. Det är därför inte förvånande att Rojava stöds av solidaritetskampanjer över hela världen”, skriver Malin Björk (V) men påminner också om krafterna som försöker förgöra drömmarna om fred och frihet.

Hevrîn Xelef är bara en av många kurdiska kvinnor som tagit en ledande roll i strävan efter fred och demokrati i nordöstra Syrien. Utbildad civilingenjör och politisk förhandlare i det regionala självstyret Rojava. Men Hevrîn Xelef hann bara bli 34 år gammal innan hon brutalt mördades av en milis som backas upp av Turkiet.

Förra veckan besökte hennes mamma Suad Mustafa Europaparlamentet, som en av gästerna vid vår tvådagarskonferens ”EU, Turkiet, Mellanöstern, och kurderna”. Trots hennes bottenlösa sorg hade hon bara ett budskap att ge oss – en uppmaning att fortsätta hennes dotters kamp för fördjupad demokrati, politiska lösningar och en fredlig framtid för kurderna och alla de befolkningsgrupper som lever i regionen.

Hevrîn Xelef var en av många kurdiska kvinnor med centrala roller i det regionala självstyret i Rojava. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip. Varje viktig styrande post delas av en kvinna och en man, inklusive i de militära styrkorna YPG. Minst 40 procent av representanterna i folkvalda församlingar ska också vara kvinnor. Men jämställdheten stannar inte vid representation, utan handlar lika mycket om politikens innehåll. Styret bekämpar alla former av våld mot kvinnor och stödjer kvinnors ekonomiska självständighet.

Kurdiska styrkor har inte bara varit centrala i att bekämpa IS i norra Syrien. I Rojava har de också lyckats etablera ett regionalt självstyre som bär på en vision om jämlikhet och fördjupad demokrati. Det regionala självstyret i Rojava utmanar alla auktoritära och nationalistiska ledare i regionen med sin syn på allt från hur ett samhälle kan styras med jämställdhet, religionsfrihet och ekologisk hållbarhet som ledstjärnor till ett decentraliserat beslutsfattande med inslag av direktdemokrati.

I en region som präglas av våld, stridande, militarisering och autoritära fraktioner står Rojavastyret för ett hopp om en annan ordning. Inte utan utmaningar och problem såklart, men sett utifrån förutsättningarna så är det ett stort och lysande hopp.

Klart att despoten Erdogan och den globala altright-högerns ledare Trump inte kan acceptera en sådan utveckling. Turkiets angrepp, först mot Afrin och nu mot nordöstra Syrien, är inget annat än ett försök till etnisk rensning och ett försök att trycka ner kurdernas kamp för fred och demokrati inte bara i norra Syrien, utan också i Turkiet.

I Turkiet är det vänsterpartiet HDP som står för hopp om förändring, och som trots förtrycket lyckats växa till en viktig oppositionskraft som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Erdogan använder sig genomgående av falska anklagelser av terrorism när hans regim låter förfölja meningsmotståndare, journalister och oppositionella i Turkiet. Det är också terroristkortet han använder för att rättfärdiga sina attacker mot kurderna i nordöstra Syrien. I verkligheten är det en illa förklädd politik som syftar till etnisk rensning i regionen.

Turkiets angrepp i norra Syrien har fördömts av Europaparlamentet och av EU:s medlemsländer. Men samtidigt fortsätter flera EU-länder att exportera vapen till Erdogans regim och att betala Turkiet för att agera gränsvakt och stänga gränserna för människor på flykt. En sådan politik har ett namn – det kallas för hyckleri.

Det regionala självstyret i Rojava och HDP-partiet i Turkiet ger inte bara hopp för stora befolkningsgrupper i norra Syrien, Turkiet och Mellanöstern. Rojava inspirerar långt utanför regionen. Det märktes tydligt under vår konferens i Europaparlamentet. Ett styre som bär på en vision om jämlikhet, ekologisk hållbarhet, fördjupad demokrati och jämställdhet berör och mobiliserar i stora delar av världen. I Europa har vi mycket att lära, inte minst av en den kurdiska feministiska kampen. Det är därför inte förvånande att Rojava stöds av solidaritetskampanjer över hela världen.

Hevrîn Xelef var ett framtidshopp, men som alltför många, föll också hon offer för de krafter som försöker förgöra drömmen om ett liv i frihet och demokrati för kurderna och de andra befolkningarna i regionen. Förlusten är fruktansvärd. Samtidigt är jag övertygad om att hennes kamp kommer att fortsätta föras av hundratusentals andra kvinnor i regionen. Vi är många som kommer fortsätta kämpa i solidaritet med dem.