IKFF kräver feministisk linje i utrikespolitiska deklarationen

2020-02-11 | Elin Liss padlock

OPINION

”Vi förväntar oss att den utrikespolitiska deklarationen visar på ledarskap och tydligt tar sin utgångspunkt i en feministisk analys med en bred syn på säkerhet där konfliktförebyggande, istället för upprustning, står i fokus”, skriver Elin Liss, generalsekreterare för IKFF.

Elin Liss är generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet i Sverige.

I morgon, den 12 februari, presenterar utrikesminister Ann Linde sin första utrikespolitiska deklaration till riksdagen.

I utrikesministerns anförande på Folk och försvars årliga rikskonferens i Sälen i början på januari lyfte Linde Sverige och närområdet som starkt prioriterade områden och EU som den främsta plattformen och utrikespolitiska verktyget. Feministisk utrikespolitik nämndes i förbifarten i slutet och kvinnors och flickors rättigheter nämndes inte överhuvudtaget. Även FN hamnade i skymundan. Det är oroväckande.

IKFF är djupt oroade över den ökade militarisering vi ser i Sverige och vår omvärld. Varför? Jo, för att vi med militära medel aldrig kan uppnå verklig och hållbar fred. Det går att förebygga väpnade konflikter men då måste vi våga ifrågasätta militära verktyg som legitima och effektiva och istället lägga fokus och resurser på att adressera grundorsakerna genom att arbeta för mänskliga rättigheter, jämställdhet, nedrustning och hållbar utveckling. Att få bukt med dagens säkerhetspolitiska läge nås inte genom upprustning, det ökar istället risken för väpnade konflikter.

Den feministiska utrikespolitiken handlar om att applicera ett feministiskt perspektiv på alla områden och nivåer inom utrikespolitiken. Den ska vara utgångspunkten, inte ett bihang eller något som kan väljas bort när det inte passar.

Den måste också våga utmana rådande sanningar och strukturer, exempelvis resursfördelningen mellan militära medel och satsningar på kvinnors deltagande, konfliktförebyggande arbete och klimatförändringar, för att nämna några underfinansierade områden.

Den feministiska utrikespolitiken ska genomsyra hela utrikesförvaltningens verksamhet, och bidra till global jämställdhet och alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Arbetet struktureras efter tre R; Rättigheter, Representation och Resurser.

Ur regeringens handlingsplan för en feministisk utrikespolitik 2019-2022

I den svenska politiken finns flera svåra målkonflikter, där politik på olika områden motverkar varandra. Vapenexporten är ett tydligt exempel där Sverige uttalat ska arbeta för alla kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna samtidigt som svenska vapen säljs till stater som deltar i kriget i Jemen, en total humanitär katastrof med ökat våld mot kvinnor, barnäktenskap och svält som konsekvens.

Vi förväntar oss att den utrikespolitiska deklarationen visar på ledarskap och tydligt tar sin utgångspunkt i en feministisk analys med en bred syn på säkerhet där konfliktförebyggande, istället för upprustning, står i fokus. Där civilsamhället, inte minst kvinnoorganisationer, ses som och legitimeras som ledare för att uppnå fred och säkerhet. Där fina ord följs av budgetposter och handling. Vår förhoppning är också att Sveriges engagemang i FN fortsätter och utvecklas.

Vidare står vi inför två akuta existentiella hot; kärnvapen och klimatförändringar, båda med katastrofala humanitära konsekvenser som följd. De måste vara centrala i en säkerhetspolitisk debatt.

Sverige kan redan i dag visa ledarskap genom att skriva under och ratificera FN:s kärnvapenkonvention och stoppa all vapenexport till de stridande parterna i Jemen, inklusive följdleveranser.