Bild: Musse Hasselvall

Därför kandiderar inte Rossana Dinamarca till V-ledarposten

2020-01-31 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Beskedet kom på torsdagen och är definitivt. Rossana Dinamarca kandiderar inte när Jonas Sjöstedt ska ersättas som partiledare vid Vänsterpartiets kongress i slutet av maj. Stödet för den starkare oppositionsroll hon velat se för partiet är inte tillräckligt, bedömer Dinamarca.

Det är inte bara bristande stöd för den politiska linje hon ville se som står i vägen när Rossana Dinamarca, övervägt om partiledarskapet är för henne:

”De senaste dagarna har jag också återigen känt av det hårda klimatet som rådde internt inför förra partiledarvalet. Det kommer jag inte utsätta mig för igen.”

Dinamarca skriver samtidigt att hon tror på en öppen process och har egna favoriter som hon anser borde få komma fram: ”Ida Legnemark och Tamara Spiric är två starka och framgångsrika visionärer, som jag tror vore fantastiska som ledare.”

Innan beskedet kom riktade Rossana Dinamarca skarp kritik mot att Vänsterpartiets gjort upp med Moderaterna och Kristdemokraterna i ett par debattartiklar i Aftonbladet. Feministiskt perspektiv ber henne utveckla hur hon ser på innebörden av den strategin.

– Jag menar att den passivitet som V uppvisade i samband med regeringsbildningen kostade partiet det reella inflytande vi kunde haft. Det var ju klart att S, MP, C och L inte av egen kraft uppbar majoritet. Det krävdes ytterligare ett parti. V kunde satt ett pris på vad det skulle kosta att släppa fram Löfven, men istället gav de sig gratis.

– V sa förvisso att det var med ett misstroendelöfte, men ett sådant kan bara förverkligas med M, KD och SD. Inte bara ett eller två av partierna, utan alla tre. Och i partiets antirasistiska strategi står det att partiet aldrig ska forma sin politik utifrån hur SD kan tänkas ställa sig. Hur rimmar det med löftet om misstroendeförklaring?

För Dinamarca är detta inte enbart en principiell fråga. Den strategi V-ledningen valt befarar hon kommer att få oönskade konsekvenser på sikt.

– Ska då inte partiet lägga fram några förslag? Ska de sluta driva sin politik? Självklart inte, men det är skillnad på att lägga fram sina egna förslag och pressa på regeringen högljutt från vänster och att sätta sig i förhandlingsrum med M och KD – där KD agerar ombud åt SD. Det är inte rätt väg även om det är kortsiktigt framgångsrikt. Jag tror att det kan försätta oss i långt värre läge efter valet 2022.

– Jag märker dock att flertalet i partiet ändå verkar tycka att detta är en bra strategi. Om det ska förändras bör ju de rösterna komma fram och det är det jag inte känt av i tillräcklig omfattning.