Upp till hårdare kamp mot det hedersrelaterade våldet!

2020-01-23 | Janine Alm Ericson padlock

KRÖNIKA/OPINION

”Om hedersvåldet ska upphöra måste vi lägga skulden där den hör hemma, nämligen hos de som utövar våldet. Där ligger det yttersta ansvaret”, skriver Janine Alm Ericson (MP) och reflekterar över en del av det som framkommit i samband med den artonde årsdagen av mordet på Fadime Sahindal.

Janine Alm Ericson är jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet och en av partiets två gruppledare i riksdagen, samt återkommande inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv tillsammans med Farida Al-Abani (Fi), Carina Ohlsson (S) och Nooshi Dadgostar (V).

Varje kvinnas liv är vårt att försvara, innan det värsta redan har hänt. Det har gått 18 år sedan Fadime Sahindal mördades. Alla visste vilket hot hon var utsatt för. Samhället borde ha klarat av att skydda henne, men ändå lyckade hennes pappa mörda henne.

Den här veckan har det varit många seminarier som uppmärksammar mordet på Fadime och återigen satt ljus på frågan om heder och våld i Sverige och världen. Modiga flickor och kvinnor har vittnat om det hedersrelaterade våld och förtryck som de utsatts för. Som många av dem fortfarande utsätts för. De har vittnat om ett samhälle som har svikit och som inte har kunnat förmå sig till att på riktigt se och ta till sig det som händer runt om i Sverige och världen i hederns namn. De har berättat om råd från samhället som inte varit till för deras bästa utan som istället utsatt dem för ännu mer fara. Så kan vi inte ha det. Samhället måste enat stå på de utsatta flickornas och kvinnornas sida.

I tisdags lyssnade jag bland andra på Jenny Westerstrand, ordförande för Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige), på deras konferens tillsammans med Terrafem. Två saker satte sig extra fast i medvetandet på mig som politiker. Det första är att vi i Sverige är väldigt fokuserade på reformer. Det är i sig inte dåligt utan ett bra politiskt verktyg – men vi måste också analysera motståndet och hur vi ska möta det. Vi måste kanske hitta nya vägar och utforska okänd mark.

Här kommer den andra punkten in, nämligen att vi inte använder den forskning som finns när det kommer till samhällets bemötande av hedersvåldet. Där finns det mycket kunskap på ett djupare plan som skulle vara mycket användbart och från samhällets institutioner måste vi bli betydligt bättre på att plocka upp den. Vi har ett stort arbete att göra tillsammans. Det blir allt för tydligt när flickors och kvinnors berättelser blir hörda – och konsekvenserna av detta är enorma. Hot, förtryck, kringskurna liv och i värsta fall död.

Politiken behöver göra sitt arbete grundligt och ordentligt för att stoppa och omöjliggöra våld och förtryck i hederns namn. Och vi måste vara tydliga; Om hedersvåldet ska upphöra måste vi lägga skulden där den hör hemma, nämligen hos de som utövar våldet. Där ligger det yttersta ansvaret.

Samhället måste bli bättre på att se och åtgärda förtrycket och skydda mot våldet. Ett viktigt steg är att lagstiftningen nu har skärpts. Flickor och kvinnor ska vara fria att leva sina liv som de vill och de som utövar våld ska låsas in. Det är varken enklare eller svårare än så.