Fadime Sahindal (1975-2002).

Familjens heder i historien

2020-01-21 | Tahire Koçtürk padlock

KRÖNIKA/FEMINISM

”Trots att hedersbrottens förekomst tycks vara högre i länder med muslimsk majoritet, skulle det vara ett misstag att direkt förknippa dem med någon enskild religion.” Tahire Koçtürk ger en bakgrund till begreppet heder och dess orsaker genom historien till nutid på årsdagen av mordet på Fadime Sahindal.

Tahire Koçtürk är pensionerad forskare och författare till En fråga om heder (Tidens förlag 1991), den första i ämnet som gavs ut i Sverige.

Det som hindrar kvinnors frigörelse i många samhällen i Mellanöstern, Afrika och delar av Asien, kan samlas under paraply-begreppet ”heder”. Det vilar på tre grundläggande förutsättningar som inkluderar ogifta kvinnors kyskhet, föräldrars dominans över sina barn och männens dominans över kvinnor.

Under tonåren får en flicka lära sig att bevara sin oskuld tills hon gifter sig. Det är av avgörande betydelse för hennes sociala ställning. Oskulden går enligt denna lära sönder och borde börja blöda vid det första samlaget. Att förlora sin oskuld innan hon har gift sig, även under omständigheter som är utanför hennes kontroll, blir alltid flickans fel. Det fördärvar henne och ger hennes släkt ett dåligt rykte och flickor som kan misstänkas inte vara oskulder anses förtjäna straff för att ha gjort något oerhört skamligt.

En kvinna utan sexuell erfarenhet tycks ha haft ett högt människovärde genom historien. Antikens greker dyrkade inte mindre än tre jungfru-gudinnor. Under sumererna (cirka 3000 år före Kristus) och babylonierna (cirka 1800 före Kristus) fick fädren högre brudpris för sina döttrar om de var oskulder.

Faderskap och försörjning

Uppmärksamheten kring den kvinnliga oskulden och den ogifta kvinnans kyskhet hade säkert att göra med männens önskan att försäkra att de verkligen var fäder till sina barn som de hade plikten att försörja. Det framgår ganska klart i Gamla testamentet där det står att en man borde föredra att gifta sig med en jungfru för att undvika att han ”ohelgar sin livsfrukt.”

Gamla festamentet, som sammanställdes under en lång period mellan omkring år 1000 före Kristus och år 200 efter Kristus innehåller flera verser (5 Mos 22:13-25) som lägger grunden för reglerna om kvinnors oskuld. Samma premisser som i dag praktiseras i många av de ovannämnda områdena även gällde för millennier sedan – föräldrar ansågs ha ansvar för döttrarnas oskuld, , oskulden kunde bevisas genom att visa ett tygstycke (med blodfläck?), att förlora oskulden ledde till dåligt ryckte för flickans föräldrar och kunde resultera antingen i fysisk bestraffning i form av stening eller tvångsäktenskap, då flickan tvingades gifta sig med den som först legat med henne, även om denne var hennes våldtäktsman!

Att kvinnor har ett högre människovärde antingen som oskulder eller som mödrar återkommer i Nya testamentet och även i Koranen, där den mest respekterade, heligaste kvinnan, Jesu mor Maria, besitter båda dessa egenskaper. Nya testamentet värdesätter även kyskhet och celibat för både kvinnor och män.

I Koranen nämns oskuld som en önskvärd egenskap endast på två ställen i samband med jungfru Maria och ”hourierna” som skulle välkomna de rättfärdiga männen till paradiset. Hourier får sin oskuld åter efter varje samlag. Jag är inte säker på om celibat alls nämns i Koranen. Däremot finns det otaliga verser som förhärligar moderskap och betonar barnens plikt att hedra sin mor och sin far. Att vara olydig mot, eller göra något som skämmer ut föräldrarna är syndigt.

Döttrarna straffas

Ordet för heder på turkiska och farsi är namus, på arabiska är det sharaf och på urdu iffat. Hedersvåld skiljer sig från annan brottslighet mot kvinnor i att det begås av medlemmarna från ens egen familj eller släkt. Straffet är föräldrarnas/släktens hämnd för att ha blivit vanhedrade av en familjemedlem som har gjort något skamligt och blivit orent.

I enstaka fall kan det vara en man, men oftast är det släktens döttrar som straffas, nästan alltid med mord, för deras handlingar som inkluderar att förlora sin oskuld, vägra ett arrangerat äktenskap, bli våldtagen, vara för frigjord, bära olämpliga kläder och så vidare. Gifta kvinnor straffas också för att ha haft utomäktenskapliga relationer eller för att söka skilsmässa – även om det är från en misshandlande make. Brotten planläggs kollektivt inom släkten och begås av en man som kan vara en far, en bror eller en äkta make.

Trots att hedersbrottens förekomst tycks vara högre i länder med muslimsk majoritet, skulle det vara ett misstag att direkt förknippa dem med någon enskild religion. Alla religioner förbjuder mord och hedersbrott begås av människor med olika religiösa tillhörigheter, även av icke-troende eller sekulära människor.

Lagstiftning i förändring

Lagarna som människor stiftat har också varit tillåtande till att kvinnor dödades för sina sexuella handlingar. Under det romerska imperiets tid (800 före Kristus–500 efter Kristus) och under Kinas Qing-dynasti (cirka 1600-1900) hade män laglig rätt att döda sina döttrar och hustrur för sin heders skull. Den napoleonska lagen (1810), som sedan adopterades i större delar av Europa och Mellanöstern och var gällande under många decennier fram till modern tid (började modifieras i olika länder med början på 70-talet), frikände män som mördade sina hustrur för äktenskapsbrott. Män kan fortfarande få strafflindring för att ha begått hedersmord mot döttrar eller hustrur i flera av de ovan nämnda områdena.

Hedersbegreppet har, i det här fallet, mer att göra med kulturella attityder som prioriterar patriarkal hegemoni än med någon specifik religion. Men det är ett mycket tungt arv att bära med eventuellt dödlig utgång för många kvinnor, även här i Sverige.

Under senare år har myndigheter i Sverige börjat vidta åtgärder mot detta arkaiska begrepps olika manifestationer såsom tvångsäktenskap, tidigt äktenskap och könsstympning. En utredning arbetar med frågan om det ska införas en egen brottsbeteckning för hedersrelaterat våld med särskilda straffbestämmelser. Det finns också flera kvinnoorganisationer som arbetar aktivt, speciellt i förorterna, för att skapa opinion, informera och förebygga.