När medier rensas från berättelser om våldtäkt

2020-01-16 | Nooshi Dadgostar padlock 1

KRÖNIKA/OPINION

”Det är svårt att tänka bort det faktum att detta slår mot #metoo-rörelsens inre väsen. Att berätta”, skriver Nooshi Dadgostar (V) om det faktum att medier, i kölvattnet av förtalsmål, klipper bort berättelser om sexuella övergrepp.

Konstnären Stina Wollter förklarar för sina Instagram-följare att P1 har klippt bort en del av hennes vinterprat. Det var delen där hon berättar att hon blev våldtagen av sin dåvarande pojkvän sista gången de träffades.

Anledningen är att P1 bedömer att rättsläget är så oklart kring frågan huruvida man får berätta sin historia om övergrepp. Stina Wollter påpekar att det var synd, eftersom det betyder så mycket för pratet. Hon tillägger att P1 har tagit bort även andra program av samma anledning.

Stina nämner en misshandelsrelation, en misogyn våldtäktsrättegång, en historisk tillbakablick på manlig makt i sitt prat. Men våldtäkten mot henne själv klipps bort.

Det verkar rensas nu.

Orsaken är – får jag förmoda – domen mot Cissi Wallin. Hon fälldes för att ha publicerat uppgifter på sin Instagram där hon skrev att hon blivit våldtagen av en medarbetare på Aftonbladet.

Jag börjar fundera över om förtalsbrottet verkligen var tänkt att användas på det här sättet. Var tanken att alla möjliga litterära alster, radioskildringar och biografier skulle rensas från berättelser om sexuella övergrepp? Då blir de visserligen tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihetsbrott. Men mediehusen verkar ändå tolka domen på det sättet. Att de, som ansvariga utgivare, ska stryka streck över just dessa historier.

Förtalsbrottet verkar ha fått en ny renässans från sin undanskymda vrå. Nu hjälper till och med staten ärekränkta män att driva sina processer. Och beviskraven är inte direkt övermäktiga. De spridda uppgifterna behöver inte ha lett till missaktning och uppsåt behövs inte.

Kommer en ung tjej på ett HVB-hem som larmar om sexuella övergrepp på sociala medier få ungefär samma straff som sin förövare?

Det är svårt att tänka bort det faktum att detta slår mot #metoo-rörelsens inre väsen. Att berätta. Att våga formulera, uttala och sätta ord på de övergrepp man blivit utsatt för är inte ett litet steg. För många var det vad som gjorde #metoo till en sådan kraftfull rörelse. Att få uttrycka obehaget. Att erkänna det som ett brott mot sin person, inte på grund av sin person. Att någon lyssnade. Att stödet fanns i flödet.

Jag inser att frågan inte är okomplicerad. Det finns en rad invändningar om folkdomstolar och de nya kommunikationssättens möjlighet till snabb spridning.

Men samtidigt är det av stor vikt att den kultur som i många år misstrott och smutskastat kvinnor som berättat, får ett avslut. Inga fler Bjästafall.

Är det kanske dags att se över förtalsreglerna?