Bild: Amalia Alvarez

”Alla feminister mot alla typer av patriarkalt våld”

2019-11-25 | Carmen Blanco Valer padlock

OPINION

”Bara i den mån feminismen vidgar sin syn på patriarkalt våld med globala intersektionella perspektiv, kan feminismen leva upp till sina anspråk av att vara en befriande ideologi och internationell solidarisk rörelse som är emot alla typer av förtryck.” Det skriver Carmen Blanco Valer (Fi) med anledning av Internationella Dagens för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor som infaller i dag.

Den 25 november 1960 misshandlades systrarna Mirabal till döds av militärer i Dominikanska Republiken. De mördades för att de var aktiva kvinnor i motståndskampen mot diktatorn Trujillo, något som är dubbelt provocerande ur ett patriarkalt perspektiv. Därför valde de latinamerikanska och karibiska feministerna samlade i Feministiska träffen 1981 detta datum för att fördöma våld och mord på kvinnor. Deras syfte var att uppmärksamma, förutom våld mot kvinnor, även det politiska patriarkala våldet i auktoritära stater, utan att begränsas av de liberalfeministiska tendenserna att individualisera våldet. Därför är en av de slagord som feminister i Latinamerika har: ”Alla feminister mot alla typer av patriarkalt våld”.

År 1999 med avsikt att konkretisera Deklarationen mot våld mot kvinnor som antagits 1993, antog även FN denna dag och kallade den för Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Men av självklara skäl lyfte inte FN fram det våldet som medlemsstater utövar systematisk mot regeringskritiska kvinnor.

Latinamerika är en av världens farligaste regioner att vara kvinna i. Regionen toppar FN:s statistik för dödligt patriarkalt våld. Förra året mördades minst 3 287 kvinnor av sina partner och 3 529 kvinnor om okända gärningsmän räknas in. Enligt CEPAL (Ekonomisk kommission för Latinamerika och Karibien) har cirka 45 procent av kvinnorna i regionen angett att de har blivit hotade av sina partner.

I UNDP:s, (United Nations Development Program) undersökning över kvinnor som lidit av sexuellt eller fysiskt våld utövat av sina partner toppade Bolivia, där 52 procent av kvinnorna hade utsatts för det, sedan kom Colombia och Peru med 39 procent och Ecuador med 31 procent.

Ett särskilt aktuellt fall är Colombia, där 27 kvinnor mördats enbart i oktober. Bland dem tre migrantkvinnor från Venezuela, en transkvinna, två kvinnor äldre än 70 år och tre urfolkskvinnor. Två av de mördade urfolkskvinnorna var förtroendevalda, den mest kända av de två var Cristina Bautista Taquinas, guvernör i Caucaprovinsen. Hon arbetade mot våld i hemmet, mot statens våld och mot de väpnade gruppers våld och uttryckte sig så här ett tag sedan: ”Om vi är tysta mördar de oss, om vi talar mördar de oss också, då är det bäst att tala”. Hon mördades den 29 oktober av väpnade grupper.

Men hotbilden mot kvinnor i Latinamerika ökar markant ifall de också är miljöförsvarare och/eller människorättsförsvarare. En risk som ökar i regionen i takt med att högerkonservativa regeringar kommit till makten. Dessa uppfattar kvinnornas samhällsengagemang som hotfullt mot specifika maktgruppers positioner och ekonomiska intressen och mot de transnationella företagens intressen i miljöförsvararnas fall. Något vi nu sett de senaste månaderna då försök att tysta ner protesterna med våld förekommit i Haiti, Ecuador och Chile, i Bolivia efter statskuppen och nu i Colombia efter nationalstrejken.

Under dessa folkliga protester har vi kunnat se hur demonstranterna, bland dem många kvinnor, attackerades med gaser och slag i Ecuador och Haiti. I Chile utsattes häktade kvinnor för tortyr och våldtäkter och flera har mist synen på grund av polisbeskjutningar mot ögonen. I Bolivia har kvinnor efter militärkuppen utsatts för generaliserat våld i form av beskjutningar, vattenkanoner och slag, men även för rasistiska övergrepp som inneburit att de klätts av sina traditionella kläder offentligt och deras flätor klippts av.

Därför förväntar vi oss samhällsengagerade kvinnor från de koloniserade världsdelarna som nu lever i Sverige, att denna 25 november ska den samlade feministrörelsen fördöma alla typer av våld. Det vill säga fördöma misshandel och sexualbrott i nära relationer eller utövad av okända gärningsmän, fördöma hatbrott och hedersrelaterad våld samt våld på arbetsplatser och skolor. Och sist men inte minst – fördöma statsterrorism runt om i världen.

Vi förväntar oss att feminismen i Sverige ska analysera världen med intersektionella och internationella perspektiv vilket innebär att lösgöra sig från ett eurocentriskt perspektiv som analyserar patriarkat enbart utifrån verkligheten här. Det innebär inte minst att inse att våldet som drabbar kvinnor och män i det globala syd hör ihop med den koloniala plundringen av råvaror, plundring som privilegierna i det globala nord vilar på.

Därför förväntar vi oss, feminister med rötter i Latinamerika att feministerna i Sverige skall visa empati för de sorger vi bär över misshandlade och mördade medsystrar och -bröder över Atlanten. Men inte minst förväntar vi oss att feminister ska agera konkret solidariskt genom att till exempel bojkotta chilenska varor så länge som staten fortsätter att kränka de mänskliga rättigheterna. Ni solidariska feminister kan även hjälpa oss genom att sprida informationen om de övergrepp som statsterrorismen i de olika länderna begår för att sist men inte minst se till att den svenska regeringen fördömer statsvåldet i Latinamerika och därmed agerar i enlighet med den feministiska utrikespolitik som den säger sig ha.

Bara i den mån feminismen vidgar sin syn på patriarkalt våld med globala intersektionella perspektiv, kan feminismen leva upp till sina anspråk av att vara en befriande ideologi och internationell solidarisk rörelse som är emot alla typer av förtryck.