Sandra Dahlén är sexualupplysare och sexualpolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv.

Bild: Ulrika Zwenger

Våldtäktsframgångar

2019-09-20 | Sandra Dahlén padlock

INRIKES/SEXKRÖNIKAN

Att det rapporteras om våldtäkt är en feministisk framgång. Sandra Dahlén påminner om det samtidigt som hon summerar säsongens rapportering, med sedvanliga polisrekommendationer till kvinnor, rasistisk våldtäktsretorik, ett försök till inomfeministisk debatt – och en ny feministisk framgång.

Sommaren är definitivt över och jag vet inte vad ni ägnar er åt nu men själv minns jag tillbaka och läser sommarsäsongens våldtäktsrapportering. En konstig känsla av feministisk framgång kommer över mig när jag scrollar igenom artiklar. Förstå mig rätt – våldtäkterna ser inte ut att bli färre men att det rapporteras om en del av dem är ändå resultat av kamp.

Tänk när journalisten Maria-Pia Boëthius släppte bomben på 60-talet genom att för första gången (så kändes det) skriva i en etablerad tidning om våldtäkt. Hundra år tidigare hade det omskrivits men då om skandalen att en våldtäkt över huvud taget blivit anmäld. Numera är ämnet självklart i nyhetsflödet. Men det är såklart svårt att mysa över sådana absurda framgångar när sommaren alltid bjuder på extra arenor för sexuellt våld.

Även i år har det anmälts våldtäkter i samband med festivaler och så har det skett överfall utomhus på minst två olika orter. Som vanligt har också polis gått ut med råd till kvinnor. Denna gång kunde vi läsa en uppmaning om att ta taxi hem. Feminister har ju länge påtalat det absurda med dessa typer av uppmaningar, men som exempelvis Katarina Wennstam skrev på sin Facebook-sida, blev det denna sommar extra knäppt då unga män samtidigt skjutits ihjäl. Ingen uppmaning till killar utfärdades dock.

Det är just kvinnor som alltid ska hantera det våld som riktas mot dem, göra på andra sätt, begränsa sina liv ännu mer. Killar brukar inte få råd av polisen att exempelvis undvika krogtäta gator där det lätt uppstår slagsmål, eller att undvika våldsamma fotbollsderbyn. Och det är alltid våldet utomhus det varnas för, aldrig inomhus.

Jag väntar på den dag polisen tar sitt brottsförebyggande arbete på allvar och vid exempelvis varje ny rapport om mäns våld mot kvinnor kommer med uppmaningar om att vänta så länge som möjligt med att flytta ihop, att lära känna varandra ordentligt först. Eller vad sägs om uppmaningar om att söka stöd om en märker av våldsamma tendenser hos sig själv? Det vore framgångar det.

Utan belägg

Men även annat känns igen i medieflödet. Precis som annars har SD denna sommar spytt ur sig att just muslimska män är våldtäktsmän. Det finns såklart inte belägg för någon koppling mellan religion och våldtäkt, och inte heller för att sexuellt våld skulle ha ökat i Sverige jämfört med när det bodde färre muslimer här. Det finns inte heller belägg för att det skulle förekomma färre våldtäkter i exempelvis ett kristet Uganda än i ett muslimskt Malaysia.

Att folk går på SD:s våldtäktsretorik efter hela #metoo är på ett sätt en gåta. Men att peka ut etniska eller religiösa grupper som står för sexuellt våld är å andra sidan ett gammalt rasistiskt knep – de andra männen är ett hot mot våra kvinnor. Och Christian Diesen, som är professor i straffrätt, visade för länge sedan att etnicitet/bakgrund spelar roll i den svenska rättsapparaten.

Män med utländsk bakgrund får högre straff i sexualbrottsmål, och döms därmed också oftare för våldtäkt – särskilt om det är en svenskfödd tjej som är offer. I Sverige utmärker vi oss dock genom att så få anmälningar om våldtäkt över huvud taget leder till åtal, jämfört med andra länder. Prioriteringar, bemötande och rutiner visar helt enkelt hur det ligger till med de svenska värderingarna.

Men tillbaka till framgångar så kunde vi i juli se ett resultat av nya samtyckeslagstiftningen. Hovrätten fastställde för första gången våldtäkt vid sexköp. Den anklagade mannen ansågs varit grovt oaktsam i förhållande till att kvinnan var utsatt för människohandel, och därför inte kunde ha medverkat frivilligt till sex.

Åklagaren ansåg att mannen hade insett att hon var ett offer för människohandel men att det inte hade hindrat honom. Förutom två fall av köp av sexuell tjänst dömdes han därför också för ett fall av oaktsam våldtäkt. Snacka om feministisk framgång säger jag!

Inomfeministisk debatt behövs

Och i augusti avslutades (eller de pågår ju varje dag men kändes som ett sommaravslut) sommarens våldtäktsrapporteringar av Lisa Magnusson på Dagens nyheters ledarsida. Magnusson inleder sin text med klassikern ”våldtäkt handlar inte om sex utan om makt” och menar att detta sagts så ofta att det blivit en obestridd feministisk sanning.

Jag tycker att det är intressant att Lisa Magnusson försöker nyansera den utsagan. Även jag har ofta funderat på detta uttalande och vad det egentligen betyder och att det inte är enkelt. Sex kanske alltid handlar om makt – makt över sig själv, över någon annan eller om ömsesidig maktfördelning. Eller så finns en tydlig uppdelning.

Har man upplevt sexuellt våld, och jämför med sex utan våld, kan i alla fall en tydlig skillnad mellan sex och maktutövande vara påtaglig. Men att ändå försöka reda ut vad som är sex, makt och våld känns viktigt då det handlar om hur vi ser på oss själva, våra liv samt juridik.

Lisa Magnusson börjar i en viktig ände; att makt handlar om att en person gör något mot en annan som den inte vill, men sladdar snabbt över till att kalla en sådan situation för triumf hos den som har mest makt, hos förövaren. Magnusson menar att feminister som skiljer på sex och makt ser förövare som monster och att feminister därmed skulle se på våldtäkter som brutala överfall, tortyr och förnedring.

Och här går det inte längre att hänga med i resonemanget. Bara för att en person utövar makt över en annan behövs inte inslag av brutalitet. Det blir en allt för enkel beskrivning av makt och av feministiska resonemang. Men ändå, ett försök till inomfeministisk debatt på DN:s ledarsida är uppiggande, om än okunnigt och förenklat.

Efter att ha arbetat med sexualupplysning i över 20 år skulle jag som sagt inte själv tvärsäkert uttala mig om huruvida sex och makt är lätt att skilja på, men det är skönt att andra gör det. För vi behöver inomfeministisk debatt.

Som tur är pågår inte bara en feministisk debatt såsom DN:s rubrik ”Den feministiska debatten har ersatt en våldtäktsmyt med en annan” vill påskina. I själva verket pågår såklart oräkneliga sådana i olika sammanhang och på olika platser med olika aktörer och infallsvinklar. Och det är bland annat så vi når nya framgångar.