I maj valdes Joy Oynesoh (i mitten) till ordförande för WILPF International, under den första kongress som hölls på afrikansk mark.

Bild: Wilpf

”Först och främst är kvinnan en människa”

2019-09-17 | Jenny Rönngren padlock

EKONOMI

I de globala hållbarhetsmålen lyfts jämställdhet fram som en nyckelfaktor. Att en konservativ våg samtidigt sveper över världen förvånar inte Joy Onyesoh, global ordförande för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.
– Ju mer vi fortsätter prata om att främja inkludering och kvinnors rättigheter desto fler bakslag möter vi i de olika strukturerna. Världen är högst patriarkal och det är där utmaningen ligger.

Joy Onyesoh är grundare och ordförande för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (WILPF) Nigeria. I maj valdes hon till ordförande för WILPF International, under den första kongress som hölls på afrikansk mark och efter fyra år som vice ordförande och medlem sedan 2007.

Passionen för kvinnors rättigheter går längre tillbaka än så. Vid sidan av yrket som forskare inom tillämpad kemi, startade hon kvinnogrupper i syfte att hjälpa kvinnor att hitta sin röst och använda den för att påverka samhället. Kanske spelar det roll att Joy Onyesoh, växte upp som enda flicka i en igbo-talande familj i Lagos, sydvästra Nigeria, och att föräldrarna inte gjorde någon skillnad mellan henne och bröderna till exempel när det gäller hushållsuppgifter.

– När jag diskuterade med vänner var det inte samma sak. Det fanns vissa könsroller reserverade för kvinnor och det var ett samtalsämne för oss då, pojkar och unga flickor. De brukade säga saker som ”ånej, du är en flicka, du borde inte sitta si, du borde inte göra så” och jag blev nyfiken – varför borde vi inte det? Jag tror det var så aktivismen inom mig började komma ut, gradvis.

Det finns en växande medvetenhet om att kvinnors frånvaro vid fredsförhandlingar och i säkerhetspolitiska sammanhang skadar möjligheterna till en hållbar fred, något som bekräftats av forskning och betonats i ett flertal av säkerhetsrådets resolutioner de senaste 20 åren med 1325 som utgångspunkt. Hur skulle du beskriva läget för kvinnor, fred och säkerhet just nu?

– Globalt har vi gjort stora framsteg, men tittar vi på de olika kontexterna har vi fortfarande mycket arbete kvar. I min egen kontext, Nigeria, befinner vi oss på en rekordlåg nivå och möter en hel del bakslag just nu med kriminalisering av kvinnor och flickor, och ökat sexuellt och könsrelaterat våld. Överenskommelserna mellan länderna behöver gå mycket längre än deklarationer och tillägg till resolutioner eller konventioner. Även om debatten håller på att nå ett crescendo, där den gångbara valutan är att lyfta kvinnors inkludering och främjandet av kvinnors rättigheter, saknas i många länder den politiska viljan att gå från direktiv till faktisk handling. Det gapet är allvarligt och behöver överbryggas.

– Det är därför jag också säger att det inte går att skilja den här frågan från korruption och vanstyre. Om vi hade ett inkluderande styrsystem skulle det faktiskt hantera alla medborgares behov och inte diskriminera för att någon är man eller kvinna eller vilken form av stöd de behöver. Även ett system designat för att ta hänsyn hänsyn till att vi har en befolkning med mångfald, skulle svara mot kvinnors och mäns behov. Men vi hålls helt utanför på grund av vanstyre och det konservativa perspektivet att vi tillhör hemmets sfär och inte offentligheten.

Den konservativa vågen som går över världen just nu, hur tolkar du den?

– Jag tror att det är en reaktion på opinionsbildningen och det utökade utrymmet för kvinnors deltagande. När de blir förvirrade och inte vet hur de ska hantera den växande medvetenheten om kvinnors rättigheter börjar de tillgripa medeltida attityder för att klämma åt kvinnor och flickor. Även utanför religiösa rum används religion nu som ett verktyg för att begränsa människor, begränsa människors rättigheter. För mig är det oroande men också en möjlighet för kvinnorättsaktivister att utöka diskussionsutrymmet. Det är enda sättet vi kan ändra kulturer, skifta strukturer: Vi måste fortsätta se till att våra röster hörs.

Vad säger du till de som håller med om att kvinnors frihet är ett hot mot familjer?

– Det är på grund av det närsynta perspektivet att kvinnor är ensamt ansvariga för familjens välfärd som familjer inte fungerar. Vi kan inte förvänta oss att familjer ska hålla samman om vi förväntar oss att kvinnor ska göra allt arbete. Det visar bara att systemet, så som det ser ut, inte är hållbart. Det betyder att män måste kliva fram starkt, kvinnor måste kliva fram starkt och båda måste ha frihet att vara den de behöver vara. Först och främst är kvinnan en människa. Mannen är en människa. Ingen är underordnad den andra.

En stor seger för kvinnorörelsen är kärnvapenförbudet som antogs av FN 2017. Den svenska regeringen har bestämt sig för att inte ratificera den. Vad är din kommentar?

– Först ska jag säga att jag är chockad, för Sverige har alltid tagit en ledande roll i kampen för ett inkluderande samhälle, och särskilt den feministiska agendan. Och jag vill vädja till dem att ompröva ställningstagandet. Det skulle visa att de är engagerade för världsfred och att de lever som de lär. Sverige behöver se bortom sina egna intressen och inse effekterna på den globala scenen av att inte ratificera.

– Även om Sverige tror att det finns alternativa vägar, borde det här vara en av vägarna. Om alla vi som inte har kärnvapen kan stå tillsammans som en röst kan vi hoppas på ett beslut om att kärnvapen avskaffas.

I Sverige firas nu att kvinnor haft rösträtt i 100 år. Ser du något samband mellan kvinnors rösträtt och strävan efter hållbar fred?

– Rösträtten är faktiskt tätt sammanlänkad med fred och jämlikhet. För mig, som lever i ett land där val driver på våldsam konflikt, är det något monumentalt att ha haft rösträtt i hundra år. I Nigeria fick kvinnor rösträtt först på sjuttiotalet, men har vi utrymme att utöva den rätten, nej! För det mesta inte, på grund av våld, exkludering, korruption och dåligt ledarskap. Så när det finns ett land med rösträtt sedan hundra år och en miljö som gör det möjligt för alla medborgare oavsett kön, klass eller status att verkställa den rätten, är det verkligen något att fira, inte bara för Sverige utan hela världen.