Överst fr v: Nadja Hjorton, Sara Bergsmark, Frida Tiger och Amanda Apetrea.

Folkligt, smalt, svettigt, intimt och tillgängligt i Bagarmossen

2019-09-13 | Jenny Rönngren padlock

KULTUR

– Vi vill att konst ska vara närmre, att det ska vara lika enkelt att gå och se en föreställning som att gå till parken eller ta en fika.
Det säger koreograferna Amanda Apetrea och Nadja Hjorton samt producenterna Sara Bergsmark och Frida Tiger som tillsammans står bakom festivalen Närheten.

FAKTA/Närheten

Scenkonstfestival som pågår 18-21 september i hela Bagarmossen, Stockholm, med verken Abject of desire av Shirley Harthey Ubilla, Fiskedansen och andra kosmiska bekännelser av Sindri Runudde, Tipspromenaden av Lisen Rosell, Lajv dance av BamBam Frost och Lydia Östberg Diakité samt Straight passing av Robin N Spegel, Lisa Färnström och Laura Wihlborg. Konstnärssalonger kommer att hållas hemma hos Athena Farrokhzad, Zoë Poluch och Tova Gerge och det blir musikakter av Pheeyownah och Benjamin Quigley, samt klubb och fest med bland andra karaokeklubben Kaffe, kaka och karaoke.

Feministiskt perspektiv ställde några frågor till arrangörerna av festivalen som äger rum nästa vecka i Bagarmossen, en stadsdel i södra Stockholm.

Hur uppstod idén?

– Den kom till oss alla i en dröm samtidigt. Det var fullmåne och alla hade mens.

– Vi längtade efter att visa riktigt bra och utmanande scenkonst utanför innerstan. Att göra en festival med många tilltal som har en plats som knyter samman den – i vårt fall Bagarmossen. Närheten är folklig, smal, svettig, tillgänglig och intim. Vi tycker också att det görs väldigt mycket bra föreställningar som bara visas vid få tillfällen så festivalen är också ett sätt att visa bra grejer igen.

– Vi vill att konst ska vara närmre, att det ska vara lika enkelt att gå och se en föreställning som att gå till parken eller ta en fika. Vi vill också att fler ska kunna ta del av det konstnärliga samtalet, kunna hänga kvar efter föreställningar och inte bara se en föreställning och sen åka hem.

Vad kan ni säga om era gemensamma drömmar och utmaningar i att få ihop allt detta?

– Kul att du säger just gemensamma drömmar, det är något vi gärna håller på med.

– Vi känner än så länge att de flesta utmaningarna är materiella och så länge vi inte blandar in känslor så känns det görbart. Vi är rätt många som delar på bördan liksom.

– Vi hoppas att det kommer massa folk och att många som bor i Bagarmossen känner att den här festivalen är för dem. Där ligger väl också en utmaning – att synas och vara tillgänglig för alla.

Vilka hoppas ni ska komma?

– Kreti och pleti. Det vore kul om kulturministern kom och Inga från Coop. Som sagt – vi vill att människor som bor här känner sig välkomna. Vi vill att det kommer många tjejer (för då kommer de dra ännu fler tjejer och kanske några vakna killar).

Blir det fler samarbeten?

– Nej. Skoja, det är klart! Vi jobbar ihop hela tiden och gillar det fortfarande. Det är så med tjejer, de är så otroligt enkla att ha och göra med så när man väl börjat är det svårt att någonsin släppa taget (fast vi släpper varandra fria då och då för andra äventyr, monogami är så last summer). Vi fantiserar redan om nästa Närheten-festival. Kanske på en annan nära plats.