Vem ska betala för mäns våld mot kvinnor?

2019-08-16 | Maj Karlsson , Alexandra Mattsson Åkerström padlock

OPINION

Stabil finansiering för behövs men förslaget till ny modell för statsbidrag inom brottsofferområdet, som just nu är ute på remiss, riskerar att underminera lokala kvinno- och tjejjourers arbete, skriver Alexandra Mattsson Åkerström och Maj Karlsson (V).

Alexandra Mattsson Åkerström är vice ordförande i socialnämnden och Maj Karlsson socialpolitisk talesperson för Vänsterpartiet i Stockholms stad

Regeringen har under de senare åren, med påtryckningar från Vänsterpartiet, ökat sina bidrag till lokala kvinno- och tjejjourer. Det är ett otroligt viktigt arbete som görs i att stötta våldsutsatta runt om i landet samtidigt som jourerna bedriver intressepolitiskt arbete på samhällsnivå. Kvinno- och tjejjourerna har en unik kunskap och erfarenhet genom sitt långvariga arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. Denna kunskap riskerar nu att gå förlorad.

Regeringen vill nu nämligen styra upp dessa bidrag. Det är givetvis en god tanke, men den nya modellen för statsbidrag, som är ute på remiss i kommunerna, riskerar att underminera jourernas skyddade boenden. De senaste åren har många jourer i Stockholm haft svårt att finansiera sin verksamhet, trots ökningen av bidrag från stat och kommun. En del jourer har också fått lägga ner sin verksamhet. Detta är djupt beklagligt.

Den nya modellen som föreslås innebär att stat och kommun inte längre får finansiera skyddade boenden genom föreningsbidrag vilket kommer leda till att kommunerna tvingas upphandla tjänsten. Med det öppnas en marknad upp för privata aktörer. De har lättare att hantera och vinna en upphandlingsprocess jämfört med jourerna, men de är sämre lämpade att faktiskt sköta uppdraget och driva den här typen av verksamhet.

Detta har redan hänt i Stockholm när kranskommunerna upphandlade boende för våldsutsatta som vanns av ett företag vars grundare hade skulder och själv anklagats för misshandel. Det aktuella företaget har dessutom stoppats av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Detta är inte en väg som ska fortsätta framåt utan en skrämmande utveckling som måste förhindras.

Jourerna behöver få en stabil finansiering över tid, både för sin öppna och intressepolitiska insats men även för skyddade boenden. Boendeverksamheten behövs som komplement till de verksamheter som i dag drivs av kommunen. Här kan ett så kallat idéburet offentligt partnerskap (IOP) vara en lösning för att undvika upphandling som riskerar att vi tappar jourernas viktiga kompetens.

Mäns våld mot kvinnor är vår tids stora trygghetsfråga och för individen en fråga om liv och död. Det är inte en fråga som hur som helst kan lämnas till privata företag. Med en dålig upphandling riskerar vi också att ansvaret faller tillbaka på den enskilda kvinnan själv.

Värna kvinno- och tjejjourerna och deras unika kompetens. Låt jourerna få en över tid stabil finansiering via det offentliga och håll riskkapitalisterna borta från utsatta kvinnor och barn.