Angélique Kidjo sprudlar av livslust och sprider glädje från scenen.

Bild: Christin Sandberg

”Vår frihet är inte till salu”

2019-08-09 | Christin Sandberg padlock

KULTUR

Hon är en av världsmusikens superstars och väjer inte för att fördöma diktaturer och stå upp för barns- och kvinnors rättigheter. Under sommaren uppträder Afrikas största diva, den strålande och orädda Angélique Kidjo, på flera festivaler i Europa. Christin Sandberg fick ett exklusivt samtal med henne på Rio Loco-festivalen i franska Toulouse.

RELATERADE ARTIKLAR:

2019-08-02 | Rio Loco-scenen vikt för kvinnor – en direkt följd av #metoo

2011-01-07 | Få kvinnor på kritiserad kulturfest i Senegal

Angélique Kidjo är född i Benin men delar numera sitt liv mellan Paris och New York. I sommar gästar hon på flera festivaler i bland annat Frankrike och Finland och bjuder på låtar från sina två senaste album, på vilka hon tolkar så vitt skilda artister som den kubanska salsadrottningen Celia Cruz (1925 - 2003) och det amerikanska new wave-bandet Talking heads (1975 - 1991). Det är ingen slump.

– Celia Cruz är en av dessa starka kvinnor som trodde på att frihet innebär att du måste offra din egen säkerhet, din trygghet, din familj, säger Kidjo under vår pratstund vid Garonnefloden i Toulouse.

På så vis delar Kidjo och Cruz livsöde. De valde båda att lämna sina hemländer för ett liv i exil.

– Det är en mänsklig rättighet att tänka och försöka skapa en bättre framtid för sig själv. Ingen kan någonsin stoppa det, säger hon och tillägger:

– Därför är det inte rätt att göra politik av migranterna. Låt dem vara.

Hon fortsätter:

– Det är inte lätt att ge sig av hemifrån och övergå till ett liv som migrant. Under mina första sex år i Europa kunde jag inte prata med mina föräldrar.

Kidjo säger att hon ändå hade tur att diktaturen i Benin föll innan hennes far dog, vilket innebar att hon kunde begrava honom.

Celia Cruz hade inte samma tur.

– Det är kvinnor som Celia Cruz som fick mig att förstå att som kvinna kan du göra vad som helst, du behöver bara göra det, säger Kidjo och tillägger:

– Celia Cruz kom in i den manligt dominerade salsan och slog alla på käften. Ingen trodde att hon kunde göra det.

Utbildning och tolerans

En av de första rocklåtar Kidjo hörde när hon kom till Paris var från new wave-bandet Talking heads album Remain in light. Hon märkte direkt de invävda afrikanska rytmerna. Sedan dess har hon velat göra en version där just de rytmer hon växt upp med får större utrymme.

– Jag spelade in skivorna La vida es un carnaval och Remain in light parallellt och jag varvar låtar från båda på mina konserter, säger hon.

Angélique Kidjo växte upp i ett hem fullt av böcker, musik och teater.

– Min far sade alltid: ”den enda rikedom jag kan ge er är utbildning”.

Hon beskriver hemmet som en öppen och tolerant plats, där människor från hela världen passerade.

– Hemma hos oss kunde man prata om allt. Det fanns bara tre tabun: rasism, anti-semitism och främlingsfientlighet, säger Kidjo och låter genast mycket allvarlig.

Hon beskriver hur fadern tvingades stå emot ett hårt tryck och att hennes framtid hängde på det.

– Ungefär vid samma tidpunkt varje år under min uppväxt kom det män för att prata med pappa. Det tog några år innan jag förstod varför, säger hon.

Men så en dag hörde hon honom säga: ”Mina döttrar är inte handelsvaror utan det är bäst ni lämnar.”

Angelique Kidjo, som Time Magazine har benämnt Afrikas första diva, har ett genuint engagemang för flickors och kvinnors situation inte minst på den afrikanska kontinenten. Bild: Christin Sandberg

”Vad är män rädda för?”

De många männen som passerat genom åren hade velat diskutera giftermål.

– När jag var liten och gick i skolan hände det flera gånger att jag sade hej då till en kompis efter en skoldag och nästa dag var hon inte där. Efter en vecka undrade jag om hon var sjuk. När det hade gått en månad eller två månader fick jag veta att hon inte skulle komma tillbaka. Ett år senare kunde jag se samma flicka sälja småsaker på gatan med en bebis på ryggen. Jag tittar på henne, ropar och hon svarar inte för hon skäms så, berättar Kidjo.

Hon säger att hon var så arg och upprörd över detta när hon växte upp. Men att pappan sade att hon inte kunde ta varje kamp.

Men för Angélique Kidjo är det här än i dag en av de viktigaste kamperna att ta. Sedan 2002 är hon Unicef-ambassadör och driver bland frågan om flickors rätt till utbildning.

– Jag möter många flickor som har blivit mödrar och håller bebisen i knäet som om det vore en hund. Du pratar med dem och de bara tittar på dig. De har inte en aning om vad du pratar om. Deras liv, deras värld är helt stängd. Sönderfallen.

– Varför? Varför kan inte män vänta? Vad är de rädda för?

Radikal omställning

Under hela sin karriär har Angélique Kidjo talat ut mot orättvisor och totalitära styren. Hon menar att allt hänger ihop. Att det till exempel inte går att få ett stopp på våldtäkterna i konflikten i Kongo, eller på antalet migranter som försöker ta sig till Europa, så länge exempelvis efterfrågan på datorer och telefoner är hög.

I en mobiltelefon finns upp mot 30 olika metaller och många av dem utvinns under förhållanden som bryter mot mänskliga rättigheter i flera länder i Afrika. Utvinningen leder till miljö- och hälsoproblem.

– Om vi inte är beredda att stå upp för andras frihet, vem ska då stå upp för vår? frågar Kidjo och fortsätter:

– Den enda lösningen är en radikal omställning av vår egna liv. Att avstå från det som är bekvämt, eftersom förmåner skapar slaveri och diktatur.

– Många ger pengar i utbyte mot din frihet. Och de kommer aldrig ge tillbaka den. Vår frihet är inte till salu, säger hon.

Det märks att det här är frågor som engagerar Kidjo, men den korta tiden för vårt samtal är på väg att rinna ut.

Bild: Christin Sandberg

Fint extranummer

Innan vi bryter upp hinner min väninna inflika att hon blev mycket rörd av Kidjos vackra tolkning av sången ”Toulouse” av den franske sångaren Claude Nougaro, född i staden med samma namn, i ett radioprogram. Det får Angélique Kidjo att bryta ut i spontansång.

Det var med den sången hon en gång sjöng sig in på musikskolan i sin exil i Frankrike.

– Tänk vad fint om du skulle spela den ikväll, säger min väninna försiktigt.

Managern, som står några steg bakom, nappar direkt.

– Vilken toppenidé, säger han.

Kvällen efter, på konserten som avslutar den fyra dagar långa festivalen Rio Loco, bjuder Angélique Kidjo på en färgsprakande show. Hon sjunger klockrent på fler än fyra språk, dansar loss inför publiken som efter en trög start tillslut inte kan stå emot och börja gunga med.

Och så kommer den plötsligt, som ett av extranumren, ”Toulouse” av Nougaro. Alla händer är uppe i luften. Hela publikhavet sjunger med i refrängen.