Ohållbart läge för asylsökande barnfamiljer från Afghanistan

2019-07-19 | Sholeh Irani padlock

INRIKES

Sedan 9 juli sittstrejkar asylsökande barnfamiljer från Afghanistan vid Brantingmonumentet på Norra Bantorget i Stockholm. De varken kan eller vill återvända, konstaterar Benjamin Fayzi, talesperson för nätverket Liv utan gränser som samlar familjerna och kräver att barnkonventionen även ska gälla afghanska barn.

FAKTA/Utvisningar till Afghanistan

Allt fler personer tvångsutvisas till Afghanistan samtidigt som antalet personer som frivilligt återvänder har minskat. 2016 tvångsutvisades 24 personer till Afghanistan. Förra året var det 151 personer. Fram till i april i år hade 100 personer tvångsutvisats.

Källa: Ekot i Sveriges radio

Det handlar om cirka 70 asylsökande barnfamiljer från Afghanistan som har fått avslag från Migrationsverket. Bakom strejken står Liv utan gränser, ett nätverk av asylsökande barnfamiljer från Afghanistan. De flesta strejkande familjerna har kommit till Stockholm från Junsele och Norberg i Västernorrland och sökte asyl redan 2015.

Nätverkets talesperson Benjamin Fayzi säger till Feministiskt perspektiv att de här familjerna lever i ovisshet och osäkerhet.

– Det är familjer med barn, barn som ofta är födda i Sverige. Barnfamiljer som har fått avslag, men inte kan återvända till ett land som Afghanistan. Många av dem tillhör utsatta folkgrupper. Barn och kvinnor tvångsutvisas inte till Afghanistan i nuläget. Detta i enlighet med ett avtal mellan Sverige och Afghanistan, enligt Benjamin Fayzi.

Situationen för barnfamiljerna är komplicerad och barnens framtid är oviss. De stannar kvar trots svårigheterna som avslagen från Migrationsverket innebär, eftersom de varken kan eller vill återvända.

‌Afghanistan är ett osäkert land, det bekräftar bland annat frivilligorganisationerna som är kvar i landet. Det handlar inte längre enbart om hoten från talibanerna, som stärker sin position och har kontrollen över större delen av landet. BBC-farsi rapporterade den 14 juli om IS-anhängares hot och positionering vid Kabuls universitet, som historiskt varit ett säte för de mer eller mindre sekulära unga och akademiker. En ung kvinna, studerande vid universitet, säger till BBC att universitetet inte längre ser ut som ett ”universitet” utan ett ”daesh-säte”.

Många studerande berättar om ultra reaktionära lärare samt förekomsten av våldsamma övergrepp och misshandel mot kvinnor och oliktänkande. Afghanska dagstidningar rapporterar om bombattentat och terroraktioner runt om i hela landet. Den första juli skadades fler än 100 personer i en explosion i Kabul. Fler än hälften av de skadade är barn, skolelever på väg till skolan. Allt fler kvinnor aktiva inom politik och media hyser oro för talibanernas återkomst.

Den 15 juli stängdes ännu en radiokanal, Sama, efter krav och hot från talibanerna i Ghazni. Detta på grund av att kanalen har tre kvinnor som programledare. Talibanerna ville tysta ner dem, rapporterar Euro news-farsi. Allt detta medan USA fortsätter förhandla med talibanernas krigsherrar.

Kan inte återvända

Barnfamiljerna på Norra Bantorget i Stockholm menar att de inte kan återvända till ett land som faller sönder och hamnar i de mest reaktionära krigsherrarnas händer. Benjamin Fayzi menar att de här familjerna saknar både ekonomiska resurser och makt för att kunna klara sig i ett osäkert land som Afghanistan. De måste stanna.

– Ett liv i Sverige utan uppehållstillstånd och utan rättigheter, klarar de inte av längre. De vill kunna arbeta och barnen vill ha en framtid.

– Dessa familjer får inte försörja sig eftersom de saknar arbetstillstånd och Migrationsverket sänker deras redan låga dagersättning för att tvinga dem att frivilligt återvända.

Fayzi vill särskilt uppmärksamma kvinnors situation och utsatthet och understryker att sittstrejken lägger fokus på kvinnors och barns situation.

– Många kvinnor med barn har fått avslag. Som bekant är kvinnor extra utsatta i Afghanistan. Sverige utvisar afghanska kvinnor om de har ”ett manligt nätverk i Afghanistan”! Detta utan att ta hänsyn till det faktum att många av dessa kvinnor har faktiskt flytt just från dessa nätverk. De riskerar hedersmord om de återvänder.

De strejkande barnfamiljerna kräver helt enkelt en lösning av politikerna.

– Familjerna har fått nog och klarar inte längre av att leva i limbo. De måste få amnesti och uppehållstillstånd nu efter så många år, anser talespersonen för Liv utan gränser Benjamin Fayzi.