Bild: Privat

Tullinge Muay Thai slår sönder machokulturen i Botkyrka

2019-04-17 | Nelli Shirazi padlock

KRÖNIKA/SPORT

”Några minuter in i samtalet var min rädsla som bortblåst och jag blev alltmer nyfiken på hur dessa tvillingbröder hittade in i kampsportens värld”, skriver Nelli Shirazi i berättelsen om en thaiboxningsklubb som sätter människan främst.

Mäns våld mot kvinnor är ett globalt folkhälso- och säkerhetsproblem som debatterats med ny kraft genom #metoo-rörelsen. Hashtaggen formulerades 2006 av den svarta kvinnorättsaktivisten, Tarana Burke, som ville uppmärksamma det sexuella våldet i utsatta bostadsområden i USA. I Sverige har våldsdebatten återigen blossat upp efter en rad händelser. Några exempel är SVT-dokumentären om artisten Josefin Nilsson, DN-avslöjandet om en av ordningsvakterna som misshandlade den svarta höggravida kvinnan samt morden på Miriam Beelte i Thailand, Annie Andersson Sigurdson i Solna och Marzieh Amiri i Stockholm.

Häromdagen blev riksdagsledamoten Linda Westerlund Snecker (V) utsatt för massivt hat och hot efter att ha uppmanat alla män att ta sitt kollektiva ansvar och stoppa våldet mot kvinnor. Därför vill jag nu hedra två män som dagligen arbetar för ett samhälle fritt från machokultur, gängkriminalitet och våld: Tvillingbröderna Emil och Johan Bjarnestad på Tullinge Muay Thai, som ligger i Botkyrka kommun.

Min egen kampsportsbakgrund har jag i Kyokushin karate, men bestämde mig för att byta stil och ramlade in på Tullinge Muay Thai förra året. Det var inget enkelt beslut, eftersom thaiboxning länge har haft ett uselt rykte och till stor del utövats av unga kriminella män. När jag gick in på klubbens hemsida och läste om deras historia, värdegrund och uttryckliga mål att bryta med machokulturen kände jag att de förtjänade en chans.

Raserar fördomar

Över en tredjedel av medlemmarna var kvinnor och det fanns flera tjejgrupper som gav kvinnor i olika åldrar utrymme att träna könsseparat. Under julmiddagen 2018 fick tjejernas instruktör, Annika Sefblom, medalj för att vara klubbens bästa ledare. Själv valde jag en könsintegrerad grupp, då jag brukar känna mig tryggare i miljöer med bredare mångfald. Väl på plats fick jag ett ödmjukt och vänligt bemötande, inte bara av huvudtränarna Emil och Johan Bjarnestad, utan även av andra instruktörer och kamrater.

På grund av tidigare upplevelser av regelbundna sexuella kränkningar med rasistiska inslag krävdes dock mycket mer än så för att jag skulle våga lita på någon igen. Varje besök i omklädningsrummet kändes som ett hugg i bröstet och under hela första månaden grät jag i duschen för att ingen skulle se tårarna rinna nerför mina kinder. Där hörde jag flera kamrater prata om att huvudtränarna tar i med hårdhandskarna mot män som sexuellt ofredar kvinnor, oavsett om det rör sig om instruktörer eller medlemmar.

En tonårstjej berättade för mig att hon har besegrat ätstörningar och att thaiboxningen hjälper henne att inte falla tillbaka i sjukdomen. I klubbens medlemsgrupp på Facebook förbjöd instruktörerna vikt- och träningshets i omklädningsrummen. På årsmötet såg jag att en man lade sig i en av huvudtränarnas knä och blev ompysslad som en kär familjemedlem, vilket gick stick i stäv med stereotypen av ”machomän inom thaiboxningen”. Mina fördomar började sakta men säkert att raseras.

Ett par månader senare begick flera av mina ensamkommande flyktingvänner självmord. Jag distraherade tankarna med studier på ämneslärarprogrammet vid Stockholms universitet, slutade att gå på träningarna och sjönk allt djupare i en depression. Plötsligt fick jag ett videoklipp från Emil, som undrade hur jag mådde och uppmuntrade mig att komma tillbaka. Efter en brutal tentaperiod tog jag mig i kragen och gick på thaiboxningen, där Johan hade lagt märke till min frånvaro trots att lokalen brukar vara fullsmockad med folk.

När jag och Emil inledde ett samtal om verksamhetens arbete för jämlikhet och jämställdhet hade jag hjärtat i halsgropen. ”Shit, nu vet han nog att jag är tidigare riksdagskandidat för Feministiskt initiativ! Kommer han att bete sig elakt mot mig som kvinna med utländsk härkomst för att jag är engagerad i flyktingfrågan?”, tänkte jag och blev alldeles kallsvettig. Några minuter in i samtalet var min rädsla som bortblåst och jag blev alltmer nyfiken på hur dessa tvillingbröder hittade in i kampsportens värld.

Emil och Johan Bjarnestad.

Sunt alternativ

Emil och Johan Bjarnestad var två vanliga förortskillar som hamnade snett i tonåren. När de började träna thaiboxning i 20-årsåldern utövades sporten ännu till stor del kriminella män. De hade emellertid turen att starta sin bana på en ”vänlig” klubb innanför tullarna, det vill säga i Stockholms innerstad. Visst fanns även där uttalat kriminella personer, men de fick inte så mycket luft.

Fokus låg på att bygga upp medlemmarna som människor, både fysiskt och psykiskt, vilket förhindrade dem från att hitta på en massa dumheter. Klubbens seriösa ledarskap och tighta gemenskap stärkte deras och andra ungdomars självförtroende, som av olika skäl hamnat i trassliga förhållanden. Till slut släppte de inte bara sin hårda fasad, utan hela sin kriminella bana. Och den som själv har rört sig i sådana kretsar vet att exit ur gäng är förknippat med osäkerhet och ständigt hot om våld.

Efter sex år av traditionell boxning och thaiboxning, 2007, hade Emil och Johan tillräckligt med kött på benen för att grunda sin egen klubb: Tullinge Muay Thai. Målet var att slå sönder machokulturen inom thaiboxningen och erbjuda förortsungdomar i Botkyrka kommun ett sunt alternativ till gängvåld, drogmissbruk och kriminalitet.

Filosofin var glädje, gemenskap och hård träning. Ingen skulle behöva känna sig mer eller mindre värd – oavsett bakgrund! Allt som inte handlade om kärleken till sporten förvisades utanför lokalen. Redan efter sex månader fick de byta till den nuvarande lokalen, trots att hyran egentligen var skyhög för deras ekonomi. För att inte bli bankrutta tog de sig tre-fyra extrajobb – utöver heltidsarbetet på klubben. Emil hade dessutom en nyfödd bebis att ta hand om.

På god väg

I dag har Tullinge Muay Thai över 700 medlemmar. Tre av klubbens fighters, Anton Sjöqvist, Jonathan Larsson och Mathias Johansson, har tagit hem SM-guld i olika ålders- och viktklasser. Det innebär att vi nu har tre medlemmar i landslaget och att det bär av mot Bangkok för att tävla på internationell nivå i sommar. Vinsterna är såklart viktiga för oss, men som Emil och Johan Bjarnestad slog fast i Botkyrka direkt nu i mars: ”Människan är det främsta i TMT:s lokaler”.

Som en relativt ung förortskvinna med föräldrar från Iran och diagnosen ADHD är jag fascinerad över mina huvudtränares förmåga att förena människor med olika bakgrunder. De är inga perfekta personer och Tullinge Muay Thais jämlikhets- och jämställdhetsarbete är långtifrån fullbordat, men ett är säkert: Utan klubben skulle många förortskillar agera utåt på Botkyrka kommuns gator, medan många förortstjejer skulle agera inåt genom ätstörningar och andra slags självskadebeteenden.

Ni som kallar er för män – samtidigt som ni hatar, hotar, trakasserar, misshandlar, våldtar och mördar kvinnor – har mycket att lära av Emil och Johan. Hjärtligt välkomna till Tullinge Muay Thai!