Historiskt EU-beslut erkänner strukturell diskriminering

2019-04-12 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Personer med afrikansk bakgrund är bland de mest diskriminerade grupperna i EU. Några få veckor innan EU-valet i maj, har EU-parlamentet antagit en historisk resolution som erkänner denna breda diskriminering och ska främja och garantera gruppens lika rättigheter.

Den historiskt viktiga resolutionen godkändes av EU-parlamentet förra veckan. 535 parlamentariker röstade för och endast 80 emot. För första gången någonsin uppmanas medlemsstaterna och EU-institutionerna att utveckla ett ramverk för att skydda och främja de grundläggande rättigheterna för personer av afrikansk härkomst. Den utbredda diskrimineringen framgår av en omfattande undersökning som EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har genomfört.

Michael McEachrane, gästforskare på Raoul Wallenberg-institutet i Lund, har bidragit till flera paragrafer i den nya EU-resolutionen.

– Nu gäller det att resolutionens löften inte stannar på papper utan översätts till konkreta politiska åtgärder, säger Michael McEachrane hoppfullt i en intervju med Feministiskt perspektiv.

För att den nu godkända resolutionen om grundläggande rättigheter för personer av afrikansk härkomst ska leda till konkreta åtgärder behövs EU-parlamentets fortsatta stöd. Därför är parlamentets spelplan efter EU-valet i maj avgörande. McEachranes betonar att om nationalistiska och rasistiska partiernas eventuella framgångar i det kommande EU-valet, kan det hota resolutionens syfte genom att hindra Europa att utveckla åtgärder för lika rättigheter för dess medborgare med afrikansk härkomst.

– Den här viktiga resolutionens erkännande av en särskilt diskriminerad grupp i behov av politiska åtgärder för att främja dess rättigheter, innebär att EU och dess institutioner officiellt erkänner strukturell diskriminering mot personer av afrikansk härkomst och konsekvenserna av kolonialismen, inklusive slaveriet.

Sveriges roll i kolonialismen

Har Sverige någon skuld i slaveriet och människohandeln under kolonialtiden?

– Sverige har en falsk självbild av att ha stått utanför det europeiska kolonialsystemet och inte ha tjänat på eller bidragit till det. Men forskningen och historien visar att Sverige faktiskt bidrog till och tjänade på det europeiska kolonialsystemets ekonomi.

Ett exempel McEachranes tar upp handlar om Sveriges export av järn, en vara som användes i slavhandeln i form av bojor, kedjor under slavtransporten men också på plantagerna. Dessutom tjänade Sverige på den koloniala ekonomin genom den billigare arbetskraft som ett ekonomiskt system baserat på slaveri ledde till.

Ett annat exempel McEachrane skriver om i sin artikel ”Universal human rights and the coloniality of race in Sweden" handlar om den förmånliga importen av socker och bomull som producerades av slavarbete. Sverige drog ekonomisk fördel av en kolonial ekonomi och bidrog också – genom exempelvis Carl von Linnés uppdelning av mänskligheten i vita, svarta, gula och röda – till Europas syn på rasbiologi:

”1738 konsumerade svenskar 450 ton socker per år vilket krävde arbete av 500 förslavade vuxna, och i mitten av 1800-talet, krävde svensk sockerkonsumtion en arbetskraft på minst 15 000 förslavade vuxna årligen - ungefär samma antal personer som bodde i ganska stora svenska städer på den tiden som Malmö eller Norrköping”.

– Sverige var aldrig en kolonial nation, inte i samma utsträckning som Storbritannien, inte ens som Danmark. Men Sverige var en del av den ekonomiska, politiska och kulturella koloniala världsordningen. Även Sverige såg sig själv som en del av europeisk civilisation och som en vit nation.

Sverige lade ner sin röst i FN

Forskaren Michael McEachrane är också engagerad i FN:s nya permanenta forum, och en FN-förklaring, för att främja lika rättigheter för människor av afrikansk härkomst. Det handlar om en resolution som FN:s generalförsamling röstade igenom i december 2018, med överväldigande majoritet. Liknande forum finns för till exempel urfolken, vilket har visat ge ganska bra resultat, bland annat i Sverige för samerna.

– Sverige och alla andra EU-länder avstod dock ifrån att rösta och bland annat Storbritannien, Frankrike, Tyskland och andra länder med en vit majoritet liksom USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland var bland de tio som röstade emot.

Anledningen till EU:s och de andra kolonialländernas motvilja mot ett sådant forum var officiellt att forumet är onödigt och att fler FN-mekanismer för att skydda mot diskriminering inte behövs.

– Implicit rörde det sig dock troligtvis om en rädsla att frågor om skadestånd och krav på ansvarstagande tas upp av ett sådant forum. Att europeiska staters ansvar för konserverna av kolonialismens systematiska rasdiskriminering, slaveri och internationella orättvisor blir politiska frågor.

Tillbaka till den viktiga EU-resolutionen som kan influera hur Sverige kommer att arbeta med diskriminering av afrosvenskar. Vilka konkreta åtgärder kan detta leda till i Sverige?

– EU-kommissionen har redan fått i uppgift av resolutionen att utveckla ett ramverk för medlemsländer att utveckla åtgärder för människor av afrikansk härkomst. Och om EU-parlamentet efter valet i maj röstar fram konkreta åtgärder då måste Sverige implementera dem. Sverige saknar i dag särskilda åtgärder för att skydda och främja afrosvenskars rättigheter. Afrosvenskarnas riksförbund kritiserade regeringen för detta i en skuggrapport till FN i våras skriven av mig och Madubuko Diakité. FN:s kommitté mot rasdiskriminering betonade oviljan att tillämpa särskilda åtgärder i sin granskning av Sverige i maj förra året. Sveriges diskrimineringslag är också tandlös. Till exempel fanns det endast en fällande dom om så kallad etnisk diskriminering i hela landet förra året. Knappast ett effektivt verktyg mot en relativt omfattande diskriminering, exempelvis inom arbetslivet.