Soraya Post (Fi) är ledamot i EU-parlamentet i Bryssel.

Kamp att driva feministisk politik i EU-parlamentet

2019-04-08 | Soraya Post padlock

EU-KRÖNIKAN/OPINION

”Den politik som den konservativa gruppen förespråkar tar oss inte in i framtiden, utan tillbaka till en föreställning om att det är män som är de centrala aktörerna i en konflikt, och att kvinnors röst och erfarenhet inte är viktig”, skriver Soraya Post (Fi) som baxade en resolution om hur EU:s konfliktförebyggande arbete kan stärkas förbi motståndet i parlamentet.

Soraya Post

är EU-parlamentariker och toppkandidat i EU-valet för Feministiskt initiativ samt återkommande krönikör i Feministiskt perspektiv.

I min krönika i januari skrev jag om arbetet med min rapport om hur EU kan utveckla och stärka sin kapacitet för konfliktförebyggande arbete och medling. Det är en rapport som jag själv har tagit initiativ till i Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor (AFET) för att vi i Feministiskt initiativ (Fi) ser EU som ett fredsprojekt, inte det militära projekt som konservativa och nationalistiska krafter allt tydligare vill utveckla EU till. Vi vill att EU ska ta en starkare position som internationell aktör i dessa frågor.

Vi i Feministiskt initiativ vill utveckla EU:s kapacitet för konfliktförebyggande och medling och se till att kvinnor, unga och minoritetsgrupper inkluderas i det här arbetet. Vi vill också att EU är en av de organisationer i världen som aktivt arbetar för global fred och har en starkare roll som internationell aktör för fred.

I fredsarbetet måste kvinnor ha en självklar roll. Kvinnors aktiva medverkan, deras röster och kapacitet samt en genomgripande jämställdhetsanalys är avgörande för att vi ska kunna utforma en bättre politik och nå rättvisa fredsöverenskommelser och hållbar långsiktig fred. Vi har sett det i olika sammanhang, till exempel Libyen, Jemen, Nigeria och Colombia. Vi har faktiskt sett det överallt i världen.

Redan då beskrev jag att vid den första presentationen av rapporten i AFET-utskottet var skuggföredraganden från den största konservativa gruppen skarpt kritiskt till att vi hade genusperspektiv i en rapport som inte behandlas av jämställdhetsutskottet (FEMM). De konservativas motstånd blev väldigt tydligt under omröstningen av ändringsförslagen i utskottet för utrikesfrågor i februari, då de röstade mot många delar av min rapport, speciellt de delar som handlade om kvinnors deltagande i konfliktförebyggande arbete och medling.

De konservativa grupperna, särskilt den stora EPP-gruppen där bland annat svenska moderater och kristdemokrater sitter, har inte velat stödja en vision om ett EU som inkluderar kvinnor, unga och minoritetsgrupper på alla nivåer i det konfliktförebyggande arbetet.

De har aktivt motarbetat ett mainstreamat genusperspektiv och röstade mot stora delar av rapporten i utrikesutskottet. Efter omröstningen i utskottet var jag helt ärligt förbannad, förbannad över att dessa ledamöter inte kan se eller förstå hur viktigt det är med kvinnors och minoriteters medverkan i fredsprocesser.

Men jag gav mig inte, utan kämpade vidare och fick med mig fler än 76 andra ledamöter för att lägga fram fem ändringsförslag till plenarsessionen i mars där även hela rapporten skulle röstas genom. Det är krav från Europaparlamentet att samla in signaturer från minst 76 ledamöter för att ändringsförslagen ens ska kunna röstas om under plenarsession och detta kräver mycket jobb.

Tre av mina ändringsförslag antogs, de två som handlade om att EU budgeten ska göras med en jämställdhetsanalys och om att vi ska inrätta ett europeiskt nätverk av kvinnliga medlare röstades ner. Hela rapporten antogs av Europaparlamentet med 396 röster för, 69 mot och 199 avstod. Bland de svenska ledamöterna var det bara SD som röstade nej och Vänsterpartiet avstod. Varför avstod Vänsterpartiet, hur tänkte de?

När kvinnor och minoritetsgrupper inte inkluderas i det konfliktförebyggande arbetet kommer grundläggande information och aspekter att saknas. Utan dessa kan vi inte formulera hållbara lösningar. Utan kvinnors röst bäddar vi istället för nya konflikter.

Därför råder konsensus i det internationella samfundet om den fundamentala betydelsen av FN:s agenda 1325 för det konfliktförebyggande arbetet. I december ställde sig Ministerrådet enhälligt bakom vikten av 1325, och att kvinnor måste inkluderas på varje nivå. Den politik som den konservativa gruppen förespråkar tar oss inte in i framtiden, utan tillbaka till en föreställning om att det är män som är de centrala aktörerna i en konflikt, och att kvinnors röst och erfarenhet inte är viktig.

Med den här rapporten har jag förmått parlamentet att ställa sig bakom kravet att EU tar en ledande roll i genomförandet av FN:s agenda 1325 för kvinnor, fred och säkerhet, och att dess principer ska finnas med i varje steg av EU:s konfliktförebyggande och medlande arbete. Jag fick med mitt förslag om att det ska inrättas ett särskilt sändebud för fred. Även mitt förslag om att Europaparlamentet bör inrätta en grupp med nuvarande och tidigare ledamöter för att stärka parlamentets kapacitet för konfliktförebyggande arbete.

Det har verkligen inte varit lätt men detta är resultatet av ett ihärdigt parlamentariskt feministiskt arbete, vilket inte skulle ha varit möjligt utan Feministiskt initiativ i EU-parlamentet.