Träffsäker teater skildrar rasismen mot svarta kvinnor

2019-04-05 | Jyothi Swahn Bai padlock

KULTUR

”Med politisk träffsäkerhet, språklig kvalité och estetisk intellektualitet levererar Fanna Ndow Norrby ett brobygge mellan scen och publik, där svarta kvinnors utsatthet är det centrala att erkänna”, skriver Jyothi Swahn Bai, som hoppas få se Svart kvinna också på film och att fler berättelser ska komma fram från fler håll i landet.

24 timmar Svart kvinna

Medverkande: Segal Mohamed, Doreen Ndagire, Solí Myhrman och Amanda Quartey

Av: Fanna Ndow Norrby

Regi: Josette Bushell-Mingo

Scenografi: Lotta Nilsson

Ljusdesign: Peter Stockhaus

Ljuddesign: Anna Gideonsson

Kostym och mask: Isatou Aysha Jones

Kostym klubbscen: Amanda Mbalire

Videoprojektion: Klara Kristoffersson

Geniet Fanna Ndow Norrby har tagit både sociala medier och tv-rutan med storm. Förutom att hon numera kan höras både i podcasten Raseriet vilken hon driver tillsammans med sin kusin och journalisten Amie Bramme Sey, syns även duon i populärkulturprogrammet SVT Edit.

Fanna Ndow Norrby, från Stockholm, slog igenom över en natt 2014, när hon startade instagramkontot: @Svartkvinna där svarta kvinnor berättar om den sexism och rasism de möter i Sverige. Berättelser som 2015 gavs ut i en bok med samma namn.

Nu har den svenska kulturscenen privilegiet att kunna ta del av Fanna Ndow Norrby genialitet och då i form av en pjäs som hon skrivit manus till och sätter upp tillsammans med Riksteatern. Föreställningen hade premiär i februari i år. Regissör är Josette Bushell-Mingo. Just nu är 24 timmar Svart kvinna på turné!

Bland persikodrinkar, Brommabratz, Stureplanshak, dryga väktare och överdrivet rosa skimmer välkomnas publiken in i ett intimt och avklätt möte där en vänskap sätts på prov under ”24 timmar”. De fyra vännerna Iman, Mimmi, Ayida och Yayyah vill inget annat än att vara vilka ”girl-next-door”-personer som helst: jobba, festa, sova, äta, älska och dö.

Men det svenska samhället påminner vännerna om ett existentiellt sår: De är svarta kvinnor i ett vitifierat vardagsliv. De fyra karaktärerna bär på historier, erfarenheter, arv och egenskaper vilka vi i publiken får tar del av helt kompromisslöst.

Som vilka andra unga kvinnor som helst ser vännerna ljust på att ha en rolig Stockholmskväll tillsammans, för inget kan väl gå fel om man bara käkar lite D-vitamin och har en vit ”shuno” (snubbe) som heter Jocke och har ett ess i skjortärmen med en fet innelista till krogen man vill till? Inte kan väl utelivet i Stockholm fela om man bara går in med en positiv inställning?

Det blir vi varse när karaktären Yayyahs farhågor besannas. Ett rasistiskt påhopp skapar tumult där de fyra kvinnorna blir trängda. Såväl i relation till händelsen och vänskapen för varandra som i förhållandet till den egna svartheten. Vad innebär det att vara en svart kvinna? Vad var det egentligen som hände, vem ska nu betala för den utspillda ölen, vem har mest tolkningsföreträde och hur hade en kväll i Karibien istället egentligen sett ut?

Med politisk träffsäkerhet, språklig kvalité och estetisk intellektualitet levererar Fanna Ndow Norrby ett brobygge mellan scen och publik, där svarta kvinnors utsatthet är det centrala att erkänna. På ett positivt, humoristiskt och hoppfullt vis avkräver 24 timmar Svart kvinna oss i publiken att reflektera över och omvärdera retoriken som används mot svarta kvinnor. Rasismen svarta kvinnor utsätts för handlar inte bara om ett ord eller en förövare.

Förutom att 24 timmar Svart kvinna är ett konstnärligt grepp talar den också om en historiskt och kolonialt influerad nutid. Därför hoppas jag i framtiden att Svart kvinna, blir en långfilm och att fler berättelser kommer fram. Hur har till exempel den svarta kvinnan det på landsbygden om det här sker i moderna, urbana och tillåtande ”storstan” Stockholm?