Adrián Groglopo.

Varken terrorister eller terrorns experter är ensamvargar

2019-03-26 | Adrián Groglopo padlock

OPINION

”Att betrakta Tarrant, Breivik och Lundin Pettersson som ensamvargar är även att bortse från rasismens påverkan på den kognitiva och materiella processen inom västerländska samhällen”, skriver Adrián Groglopo och menar att även experterna på terror är en del av den processen.

Adrián Groglopo är sociolog, lektor i socialt arbete och ordförande i Antirasistiska akademin.

Brenton Tarrant har mördat 51 människor och svårt skadat ett trettiotal andra i två separata terrorattacker mot moskéer i Christchurch, Nya Zeeland den 15 mars 2019. Han sände terroraktionen live via nätet. Hans offer var muslimer, vuxna som barn. Den vita australiske 28-åringen som genomförde dådet har tydliggjort från första början sin koppling till de terroraktioner som Anders Behring Breivik gjorde i Norge 2011 och vad Andreas Lundin Pettersson gjorde i Trollhättan 2015, som exempel på kriget mot muslimer och utomeuropeiska migranter. Han har även uttryckt att det han gjorde kan förstås som en hämndaktion för terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm 2017. Det finns flera viktiga aspekter på detta fruktansvärda och rasistiska terrordåd i staden Christchurch.

Just detta att Tarrant grundar sina aktioner på de terrorexempel som drabbat både Norge och Sverige. Det är utgångspunkten här. Att en högerextremist har de nordiska länderna som modell är inte förvånande, utan bekräftar regeln om att Norden är – eller ska vara – den fristad där vitheten preserveras och där den politiska (post)koloniala verksamheten organiseras i modern tid. Att hantera migranter och deras barn som politiskt slagträ för utformandet av svensk – och nordisk – politik har varit huvudregel för etablerade partier i många år. Det är att organisera den nordiska politiska verksamheten utifrån frågan om ras/etnicitet.

I demokratins namn har svensk politik inramats av högerpopulism, där Sverigedemokrater leder den parlamentariska kampen, medan vit makt-grupper som NMR och Nordisk ungdom agerar paramilitärt på gatorna. Detta är en del av den ständiga strukturella rasismen; samma strukturella rasism som har reglerat arbets- och bostadsmarknaden i Sverige i många år. Det har även varit en viktig ideologisk handling för att reglera centrala delar av statens ideologiproduktion och våldsapparat. Här menar jag såväl kunskapsproduktion om invandring, med särskilt betoning på flyktingar, muslimer och romer, som den delen av våldsapparaten som formats av en västerländsk post-11 september-säkerhetspolitik och som skapat sina egna kunskapsfält och ”experter”.

Tarrant agerar inte ensam, lika lite som Breivik och Lundin Pettersson var ensamma i sina ideologiska och logistiska förberedelser. Att betrakta dem som ”ensamvargar” som slår till på eget initiativ är att bortse från den historiska västerländska ideologiproduktion som pågått sedan kolonialismens expansion och som genom tiderna producerat kunskapsgrunder för vit överlägsenhet. Den är inte bara ideologisk utan också organisatorisk, praktisk och materiell.

I det (post)kolonialt organiserade, kunskapsproducerande samhället formateras inte bara den utifrån ras och etnicitet antingen exkluderade eller inkluderade ”medborgaren”. Där ryms även de i vitheten inkluderade våldsgrupperna med sina egna ideologiska torpeder och beväpnade legosoldater. Medan staten organiserar de underordnade genom ”integration” och ”svenska värderingar”, utövar vithetens förlängda arm politisk terror via vit-nationalistiska politiska partier i riksdagen, säkerhetspolitik för en (vit) del av befolkningen och paramilitärt våld via ”extrema högergrupper”.

Att betrakta Tarrant, Breivik och Lundin Pettersson som ensamvargar är även att bortse från rasismens påverkan på den kognitiva och materiella processen inom västerländska samhällen. Samhällen som livnärs av den ojämlika nord-syd-relationen och dess globala rasarbetsdelning. Tarrant agerar alltså i ett sammanhang som legitimerar hans aktioner. Det är ett sammanhang i vilket aktörer som media, politiker och experter, hädanefter benämnda som det koloniala aktörskapet, förmedlar omvärldsbilder om muslimer/migranter som ett hot, en oanpassningsbar del av befolkningen som det koloniala aktörskapet ska hålla under uppsikt, i schack. Dock frigör sig aktörskapet från ansvar i och med att den vita legosoldaten, som Tarrant, sägs agera ”på egen hand”.

Medial västerländsk politik och vithetens kunskapsproduktion har ett grundläggande ansvar för Tarrants terrordåd. Detta genom att skapa ett klimat som bygger på islamofobiska och rasistiska idéer, föreställningar och fantasier och samtidigt lämna dessa legosoldater åt sina öden. Aktörskapet tar inte ansvar för vad vithetens legosoldater och torpeder kan komma att göra. Aktörskapet kommer att avfärda de vita legosoldaterna som individer med psykiska, känslomässiga och ideologiska problem, och aldrig kollektivisera eller generalisera dem som en del av vithetens våld.

Ytterligare en aspekt är den logistik som ligger bakom Tarrant, och även Breivik och Lundin Pettersson. Mediernas funktion och framtagande av ”experter”, inom ramen av säkerhetspolitiken, är avgörande för upprätthållandet av vithetens allmängiltiga kunskap om bland annat demokrati, säkerhet, frihet, rättvisa, makt och inflytande. Den koloniala logiken reglerar hur begreppen ska förstås, analyseras och tilltala oss åhörare i tider av imperialistiska krig och kapitalexpansion. Bilder, begrepp, argument, referensramar och idéer får legitimitet genom benämningen ”expert” och har som funktion att skapa en mental karta över vilka de goda och onda är i det (post)koloniala tillståndet. I Sveriges fall har så kallade ”terrorexperter” på senare tid fått stort utrymme inom media, myndigheter, politik och statens våldsapparat.

Dessa experter är inte heller ensamvargar utan produkter av politiska beslut, medialt engagemang och en (säkerhets)politiserad kunskapsproduktion av högst kolonial maktteknologi. ”Terrorexperter” har bidragit till den bild som målats upp av en muslimsk fara och ett muslimskt parallellsamhälle som vill ta över Sverige och Europa. Låter detta inte lite för bekant i Europas historia? Hur har den processen gått till, där terrorexperter, medier och politiska partier upprätthåller en bild av en vit, borglig och kristen nation som norm för Sverige?

Är den antika islamofobiska retoriken – och beroende på den politiska samtiden, även antisemitiska – om den farliga muslimen/migranten en central ideologisk axel i formandet av en hierarkisk nationell identitet av vitkristet format i Sverige och, för den delen, Europa? Kan vi även förstå experternas roll i skapandet av politiska ballonger som ”testar” hur långt ett västerländskt vi(t) kan komma utan att behöva ta ansvar för sitt aktörskap i den (post)koloniserade delen av världen? För de påförda militära krigen, mördandet och fördrivningen av stora delar av befolkningen som sublimt legitimeras av de mediala (terror)experterna på bästa sändningstid i tv, radio, tidningar och på Twitter?

Logistikens materialflöde riktar sig mot människor som Tarrant, Breivik och Lundin Pettersson som serveras den givna koloniala världsbilden av en ras-/religionskonfrontation. Den blir en referensram som det vita, eurocentrerade, sekulära-men-pro-kristna subjektet ansluter sig till för tänkande, analys och för att legitimera sitt agerande i fördrivningens, ockupationens och erövringens tid.

Rasism som ideologi tilltalar människors världsbilder genom löften om vad som är vårt och säkert och vad som är farlig och främmande i markörer av kultur, ras, religion, etnicitet, migration och även ”konstiga” namn. Rätt och fel blir en rasfråga för de mediala svenska (terror)experterna och svensk media i – nyliberal och nykonservativ – allmänhet.

Denna kognitiva kontext förkroppsligar de villkor som muslimer och migranter i Sverige måste finna sig i. En kontext där legosoldater som Tarrant ges en ideologisk och logistisk kompass för att hitta och följa sin Nord, litterärt sagt, även i andra delar av (väst)världen. Låt oss, i deras anda, kräva att det koloniala aktörskapet tar avstånd från vithetens terrordåd!