Öppen anti-muslimsk rasism i betänkande från EU-utskott

2019-03-26 | Malin Björk padlock

EU-KRÖNIKAN/OPINION

”Betänkandet är en uppvisning i tondövhet, och uruselt både ur ett jämställdhetsperspektiv och ur ett antirasistiskt perspektiv”, skriver Malin Björk (V) om en text som lades fram på initiativ av den konservativa gruppen EPP och antogs av EU-parlamentets jämställdhetsutskott.

Det har nu gått tio dagar sedan det fruktansvärda attentatet i nyazeeländska Christchurch, då en högerextremistisk terrorist kallblodigt mördade femtio människor vid två moskéer. Attentatsmannen har uppgivit att den norska terroristen Anders Behring Breivik varit en viktig inspirationskälla. Båda männen har under en lång tid odlat ett starkt hat mot särskilt muslimer men också alla som de menar arbetar för ett ”multikulturellt” samhälle.

Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern har hyllats världen över för sitt ledarskap efter attacken. Hon har visat empati, respekt och politisk handling. Bara dagar efter attacken skärptes landets vapenlagar genom att förbjuda halvautomatiska vapen.

Några dagar före attacken i Christchurch lade en EU-parlamentariker från den konservativa EPP-gruppen (där bland annat Moderaterna, Kristdemokraterna och ungerska regeringspartiet Fidesz ingår) fram ett betänkande om kvinnors roll för att förhindra radikalisering. Betänkandet läggs fram i EU-parlamentets jämställdhetsutskott där också jag är ledamot.

Betänkandet är en uppvisning i tondövhet, och uruselt både ur ett jämställdhetsperspektiv och ur ett antirasistiskt perspektiv. För i texten, som alltså handlar om ”radikalisering”, nämns bara terrororganisationen IS som ett exempel på en terrororganisation. Inget om den högerextrema (”kristna”) terrorismen. Samtidigt reduceras kvinnor till ”mödrar, systrar och fruar” som beskrivs som ”avgörande aktörer för att förhindra våldsam extremism”. Vidare står det i resolutionen att ”mödrar befinner sig i en situation som lämpar sig perfekt för att se tidiga varningstecken på radikalisering”.

Betänkandet röstades av höger och liberaler igenom i jämställdhetsutskottet men tack vare mobilisering från vänstern och andra progressiva krafter kommer det åtminstone inte att tas upp och röstas om av hela EU-parlamentet. Vi i vänstern ser också till att bjuda in den antirasistiska paraplyorganisationen Enar till jämställdhetsutskottet för att bena ut hur illa betänkandet är och hur anti-muslimsk rasism drabbar människor i Europa i dag.

Att ett betänkande som detta överhuvudtaget röstas igenom i Europa 2019 är allvarligt. Kvinnor reduceras till mödrar, systrar och fruar som ska stoppa muslimska män från att begå terrorbrott. Till och med jag som sett mycket eländig politik på nära håll i EU-parlamentet såg med misstro på hur högern i omröstningen drev igenom denna text som bygger på öppen anti-muslimsk rasism hopkokad med gammal vanlig sexism.

Inte någonstans nämns hotet från högerextrema, trots att det är just deras radikalisering som hotar så många av oss – rasifierade, kvinnor, hbtq-personer – i Europa i dag. Breivik ägnar som bekant en stor del av sitt manifest åt att attackera kvinnors rättigheter och feminister. NMR hatar framför RFSL:s lokaler och tillställningar.

Inte heller nämns rasismen och hatbrott mot muslimer, trots att vi alla vet att det är växande problem. Bara för att ge ett par exempel från organisationen OCSE:s årsrapport för 2017: I Ungern uppgav 72 procent att de har en negativ inställning till muslimer. I Storbritannien ökade siffran samma år med 8 procent till 36 procent, samtidigt som attackerna mot moskéer fördubblades jämfört med året innan. I Frankrike ökade andelen personer med negativ inställning till muslimer till 34 procent, samtidigt som hatbrotten mot muslimer ökade. I Tyskland ökade siffran för islamofobi till 33 procent. I Polen utgjorde muslimer den största gruppen offer för hatbrott, trots att muslimer bara utgör cirka 1 procent av befolkningen. I Sverige klär Sverigedemokraterna allt tydligare sin rasism i anti-muslimska färger.

Betänkandet speglar hur skadlig Europas höger är när det gäller rasism och jämställdhet. Var och en för sig, eller tillsammans. Det visar också oförmågan att se hotet från högerextrema grupper. För oss i Vänsterpartiet fortsätter arbetet – för en feministisk och antirasistisk politik. En politik som inte bara bygger samhällen som håller ihop, utan också gör oss tryggare och starkare allihop.