Bild: Privat

Ikonen heter Forough Farrokhzad

2019-02-15 | Sholeh Irani padlock

KULTUR

Poeten och filmskaparen Forough Farrokhzad dog den 13 februari för 52 år sedan, i en bilolycka i Teheran, vilket cementerade bilden av henne som evig rebell. Trots att Farrokhzad är den mest omtalade kvinnan i Irans historia, och har påverkat generationer av poeter och inspirerat många kvinnor, var hon länge relativt okänd i Sverige, något som håller på att förändras.

FAKTA/Upprorets poet

”En kärleksfull berättelse om den ikoniska Forrough Farrokzhad” har turnerat runt om i landet och kommer i helgen till Stockholm. Pjäsen är ett samarbete mellan Riksteatern, Göteborgs stadsteater och RATS teater och spelas 15 och 16 februari på Fryshuset i Husby.

Manus: Jila Mossaed och Rebecca Örtman

Regi: Rebecca Örtman

Dramaturg: Lucia Cajchanova

Scenograf: Annika Nieminen Bromberg

Mask: Katrin Lind, Christoffer Nordin

Ljusdesign: Max Mitle

Musik: Kristina Issa

Medverkande: Bahareh Razekh Ahmadi, Angelica Negin Radvolt, Sara Zommorodi, Kristina Issa och Oldoz Javidi.

Mer om Forough Farrokhzad:

Föreläsning av professor Farzaneh Milani som i flera år forskat om Forough Farrokhzad vid London Middle East Institute (LMEI) på SOAS-universitetet i London: ”The house is black”: A model life narrative by Forough Farrokhzad

Litteraturvetare jämför den iranska poeten och filmskaparen Forough Farrokhzad (1935–1967) med Sylvia Plath. Med fem diktsamlingar och en prisbelönad dokumentärfilm präglade Forough Farrokhzad den iranska litteraturen genom att utmana begränsande partriarkala och reaktionära normer, synliga som dolda. Forough Farrokhzad ”syndade” modigt, skildrade kärlek och svek med en kvinnas poetiska ögon. Beundrande och ”skamlöst” skildrade hon sin älskares lust och kropp. Farrokhzad kallade rådande samhällsstrukturer kvävande och chockerade när hon frigjort och utan hyckleri uttryckte sina åsikter vid intervjuer. Hon bad aldrig om ursäkt för den hon var och den hon ville bli. Allt detta inom ramen för ett litterärt nyskapande som omvandlade henne till en rebellisk ikon, en förebild för generationer av unga och i synnerhet kvinnor i Iran sedan hennes tragiska död 1967 och än i dag. Som professor Farzaneh Milani som har forskat i hennes liv och verk säger, är Forough Farrokhzad den mest omtalade kvinnan i Irans historia.

Fataneh Farahani, docent i etnologi, har i sin forskning om hur migrationserfarenheter påverkar sexualiteten intervjuat många kvinnor.

– De flesta av de intervjuade kvinnorna förhöll sig på ett eller annat sätt till den persiska litteraturen när de pratade om sina kärleksupplevelser, kroppar, begär och sexualitet. En litterär figur som omnämns flitigt i intervjuerna är Forough Farrokhzad, konstaterar hon.

Farrokhzad i Sverige

Tillsammans med poeten Jila Mossaed gestaltar regissören och koreografen Rebecca Örtman Forough Farrokhzads liv i pjäsen Upprorets poet som spelas runt om i Sverige. Upprorets poet har kastat ljus på Forough Farrokhzads mångfacetterade liv och skapat intresse för hennes liv och dikter i Sverige.

Forough Farrokhzad har som en av persiska språkets viktigaste och största poeter i modern tid påverkat generationer av poeter. Hennes livstil och val har berört och inspirerat många kvinnor. Men i Sverige har hon varit relativt okänd. Varför har en så stark kvinna och feministisk ikon blivit ignorerad? Stör hon schablonbilden av den ”orientaliska kvinnan”? Jila Mossaed, poet och nybliven akademiledamot svarar:

– Europa har varit så nöjd med sina egna ikoner så att de inte brytt sig, inte varit nyfikna på att lära känna andras ikoner, bli inspirerade av dem, vare sig ikoner från Mellanöstern, Kina eller Japan. I Europa har man haft sin Jeanne d’Arc och det tycktes räcka.

– Men man ska inte glömma bristen på och vikten av översättning av litterära verk från andra kulturer och språk, och framför allt behovet av goda översättningar. Faktum är att det inte har funnits riktigt bra svensk översättning av Foroughs dikter som motsvarar hennes litterära tyngd. Därför är hon relativt okänd här i Sverige. Men varje försök att uppmärksamma henne är bra. Nu med pjäsen Upprorets poet ser jag att allt fler blir nyfikna på Forough och folk frågar efter hennes verk och vill läsa henne.

Sara Zommorodi, med rötter i Iran, är en av skådespelarna som skildrar Farrokhzad i pjäsen Upprorets poet. Hon skriver själv dikter och menar att hon kände väl till Forough Farrokhzad och hennes dikter redan innan hon arbetade med pjäsen.

– Inför att spela Forough och de fyra andra karaktärerna som jag gör; systern, modern, älskaren och skådespelaren, gjorde jag stor research om hennes liv och familj, innan jag påbörjade gestaltningsarbetet.

Sara Zommorodi tycker att pjäsen ändå hjälpt henne att bättre förstå Forough och hennes kamp i den historiska kontext som hon levde i.

– Arbetet med Upprorets poet har varit en stark påminnelse om de ramar vi kvinnor tvingas att förhålla oss till, till och med än idag.

– Fysiskt skådespelar vi på scenen, inuti ett kvadratiskt fyrdimensionellt ramverk, som vår scenograf Annika Nieminen Bromberg arbetat fram så fint. Den tycker jag symboliserar de ramar som Forough tvingades att förhålla sig till i livet. Pjäsen belyser inte ”bara” den kamp som Forough förde, utan påminner oss även om den kamp många kvinnor världen över tvingas att ta än i dag. Upprorets poet är en stor käftsmäll till världen och påminner oss om att vi har långt kvar att gå, men att det går!

Angelica Radvolt, Sara Zommorodi, Oldoz Javidi, Bahareh Razekh Ahmadi, Kristina Issa.

Var hon en feminist?

Var Forough Farrokhzad feminist? Visste hon att hon var feminist? Hon levde under en tid då feminism fortfarande var tabu till och med i Europa.

– Hon stod för sina rättigheter, och talade därför om integritet, gav egen mening till sitt liv och satte ord på sina känslor och värderingar, och därmed gick hon starkt emot traditioner och tabun. Hon sade till manssamhället helt enkelt: jag har också rättigheter. I dag kan vi tolka hennes agerande som feministisk, en kvinna som omedvetet agerade då som en feminist gör i dag. Men i hennes ögon, krigade hon för sin rätt i ett manssamhälle, för att vara sig själv och leva som hon hade lust med. I dag kan vi kategorisera henne som feminist. Om hon levde skulle hon kunna vara en aktiv feminist, säger poeten Jila Mossaed, som själv har inspirerats av Forough Farrokhzads dikter och liv.

Skådespelaren Sara Zommorodi vill beskriva Farrokhzad som en person som följde sin passion i livet.

– Hon följde sitt hjärta. En stor kreatör, som via sin poesi berörde miljoner människor. En tusenkonstnär som ville ha ut mer av livet än de restriktioner och konventioner som samhället och många män påtvingade henne. Forough var långt före sin samtid. En förebild för många människor världen över. En pionjär! Hennes poesi är tidlös och gränslös, den berör det mest fundamentala i oss människor och den är hjärtat i vår pjäs!

Döden, 68-rörelsen och revolutionen

Forough Farrokhzad omkom i en bilolycka i Teheran 1967, vid 32 års ålder, mitt i sitt skapande liv, inte många år efter att hon kom ut med sin viktiga diktsamling En annan födelse 1963. Det var vid hennes stora begravning som hon för första gången hyllades av den då mansdominerade litterära eliten i Iran. Efter hennes död publicerades ännu en diktsamling med titeln Låt oss tro på begynnelsen av en kall årstid, som bedöms vara hennes bästa diktsamling där hon reflekterar mer över sociala och politiska aspekter av livet.

Forough Farrokhzad dog ett år innan ungdomsrevolten 1968 vände upp och ner på Europa och USA, kort innan 70-talets ungdomsrörelse och dess budskap om kärlek och motstånd spreds över världen och även nådde många unga i Iran. Hennes diktsamlingar upptäcktes av unga läsare, öppnade nya lyriska världar av uppror, begär och kärlek. Hennes upproriska dikter knöt samman många unga i Iran med idéerna från revolterna i Europa och USA. De som läste Forough, särskilt unga kvinnor under 70-talet, inspirerades av den anti-auktoritära, moderna, frihetliga och upproriska essensen i hennes dikter och smittades av hennes mod och integritet. Det var den generationen som öppet vägrade lyda shahen, härskaren som krävde total underkastelse.

Ropet på frihet och behovet av förändring växte sig starkt under 70-talets Iran. Men precis som ikonen och rebellen Forough Farrokhzad dog innan hon hann mogna som poet och tänkare, dog demokratirörelsen innan den kunde frigöra sin potentiella styrka. Revolten februari 1979, mitt under kalla kriget, stoppades från att växa och utvecklas, när den brutalt kidnappas av religiösa reaktionära krafter med fundamentalistisk, högerpopulistisk agenda.

”Hennes symboliska död; i fart och på väg, och det faktum att hon inte hann mogna vare sig som kvinna eller poet, har cementerat bilden av Farrokhzad som den eviga rebellen”, skrev författare Marjaneh Bakhtiari, om rebellen Farrokhzad och hennes poesi.