Bild: Sophie Bordenave

Hemlig kvinnoklubb ger ut tidningsmagasin i Senegal

2019-01-22 | Hanna Strid , Sophie Bordenave padlock

KULTUR

I Dakar, Senegals huvudstad, släpptes nyligen ett magasin för kvinnor. Basen är en sluten Facebookgruppen med över 60 000 medlemmar och syftet att skapa en plattform för kvinnor och den feministiska kampen runt om i landet.
– Det är som en hemlig klubb för systrar, där vi kan prata om allt, säger Oumy Ndour, en av The Ladies clubs grundare.

– Vi upptäckte att det fanns många, många kvinnor i Facebook-grupper. Men de pratade inte om något viktigt, bara ytliga saker. Därför bestämde vi oss i april 2016 för att starta The Ladies club, för att kvinnor i Senegal skulle kunna ta upp alla de frågor de berörs och påverkas av men inte hade ett forum att prata om i. Nu har vi medlemmar i hela världen, senegalesiska kvinnor som bor i Australien, Polen, USA och andra länder. Facebookgruppen har nu 60 000 medlemmar och växer, säger Oumy Ndour, en av Ladies clubs tio grundare och administratörer.

Oumy Ndour menar att det är som en hemlig systerskapsklubb. Den som söker på Facebook hittar ingenting, utan för att bli medlem måste du bli inbjuden av någon som redan är det och sedan godkänd av en av administratörerna. Via Ladies club hoppas Oumy Ndour och de andra grundarna ge senegalesiska kvinnor en trygg plats att mötas och prata på. Men i likhet med flera av de västafrikanska grannländerna, som Mali och Mauretanien, har inte kvinnofrågan varit särskilt stor i landet.

– Om någon till exempel blir misshandlad av sin man och vill öppna en tråd för diskussion om det och hur hon ska hantera det, då kan personen skriva till oss administratörer och så skapar vi den diskussionen via vårt konto istället, säger Oumy Ndour.

Från Facebook till magasin

När vi möter Oumy Ndour på ett café i Dakar, Senegals huvudstad, lägger hon fram varsin tidning åt oss på bordet. Det är det första exemplaret av The Ladies club magazine, en tidning om och för senegalesiska kvinnor. Facebookgruppen har flyttat utanför internet. Senegal var det första landet i franskspråkiga Afrika som startade en kvinnotidning, Awa, år 1964, berättar Oumy Ndour.

– Vi tyckte att i ett sånt land är det därför synd att inte ha en nyhetstidning om och för kvinnor, säger hon.

Att ge ut tidningen är dock dyrt, därför har de nu gjort ett första nummer som de kan visa upp för eventuella partners och sponsorer. ”För att visa vad vi kan göra”, som Oumy Ndour säger. Förhoppningen är att genom en tidning, som är gratis och finns tillgänglig på olika ställen både i Dakar och i övriga landet, nå en bredare målgrupp.

– De som är aktiva på sociala medier är ofta de mest progressiva (...) Magasinet handlar om senegalesiska kvinnor och frågor som är relevanta för oss. Det första numret av tidningen handlar om kvinnor i jordbruket och industrier kopplade till jordbruk. Vi vill inte bara prata om kampen för rättigheter, säger Oumy Ndour.

Hon bläddrar i tidningen och pekar på en av bilderna. Kvinnan på bilden är ung, runt 32-33 år gammal, och chef för en av Senegals viktigaste jordbruksorganisationer. Hon leder en grupp med nästan 1 000 anställda. Oumy Ndour tror att organisationen är på väg att expandera med kontor i Mali och Elfenbenskusten också.

– Vårt mål med tidningen är att visa upp kvinnor som gör bra saker i Senegal. För att visa att det är möjligt. Vår grupp handlar inte bara om vad som inte fungerar i Senegal. Med hjälp, och om kvinnors rättigheter respekteras, så kan vi göra det, säger Oumy Ndour.

Kämpar för jämlikhet

Senegal har uppmärksammats internationellt för sitt arbete för jämlikhet och för att inkludera kvinnor i samhället. År 2010 antogs en jämställdhetslag som kräver att lika många män som kvinnor finns på listorna inför valet. Sedan 2001 har antalet kvinnor i parlamentet ökat från 19,1 procent till 43 procent år 2017, uppger FN:s organ för kvinnor. Det finns dock motstånd mot lagen, dess tillämpning och involverandet av kvinnor bland manliga parlamentskollegor.

Initiativ som Ladies club är någonting annat än vad som på pappret ser ut som stora framsteg. Oumy Ndour menar att det är svårt att generalisera och säga att det finns, eller inte finns, förståelse för eller rättigheter för kvinnor i Senegal.

– Om du tar jordbruket till exempel så är det i många delar av Senegal där kvinnor inte kan äga marken, trots att de brukar den. Inte på grund av att lagen säger det utan traditionen, säger Oumy Ndour.

I många rurala delar svarar kvinnor dock för upp till 70 procent av arbetskraften inom jordbrukssektorn, enligt FN:s organ för kvinnor. Att på ett hållbart sätt involvera dem är enligt FN viktigt för alla.

– Traditionen i Senegal säger att kvinnor ska vara hemma. Men det är inte verkligheten längre, i nästan alla hushåll i dag jobbar kvinnan också, säger Oumy Ndour.

#metoo i Senegal

Efter att #metoo blivit stort i väst, startade två senegalesiska kvinnor #Nopiwouma. Översatt till svenska betyder det ”jag tänker inte vara tyst”. Bloggerskan Ndambaw Kama Thiat och tech-entreprenören Olivia Codou, som ligger bakom #Nopiwouma, sade till CNN att det var svårt att få kvinnor att våga prata om sina upplevelser.

– Nopiwouma skulle aldrig kunna fungera som metoo, eftersom det i den senegalesiska kulturen är svårt för oss att ens prata om det, sade Ndambaw Kama Thiat till CNN.

Oumy Ndour menar att hashtags får sällan samma genomslag i Västafrika som i Europa eller USA. Länderna har inte en lika stor, eller stark, internetkultur än. I ett Googleformulär har #Nopiwouma fått in ett hundratal vittnesmål, i vilka 90 procent uppgett att det var första gången de berättade för någon. Enligt en undersökning från 2017, genomförd av Senegals nationella statistikbyrå, uppger åtta procent av kvinnorna att de någon gång utsatts för sexuellt våld. Men kvinnorättsaktivister som CNN pratat med menar att siffran sannolikt är mycket högre.

Enligt Oumy Ndour kan de i sina stängda kanaler diskutera allt som ingen vågar prata öppet om. Genom att öppna upp på det sättet kommer fler förstå att de inte är ensamma om sina upplevelser, tror hon. Men kampen pågår på andra håll också, associationen för kvinnliga jurister slåss till exempel för rätten till abort. I dagsläget är det inte ens möjligt för den som blivit gravid genom våldtäkt, samhället säger till kvinnan att ”hon får skylla sig själv.”

– Det handlar om rätten att kunna använda sin kropp som man vill, säger Oumy Ndour.