När du skrapar på centerns yta

2018-12-10 | Nooshi Dadgostar padlock

KRÖNIKA/OPINION

”Det var fint att Lööf slog näven i bordet när Åkesson uttryckte sig rasistiskt i den sista partiledardebatten inför valet. Men prata är billigt.” Nooshi Dadgostar (V) om Centerpartiets budgetförslag, alliansregeringens tid vid makten och Annie Lööfs kravlista för att släppa fram Stefan Löfven som statsminister.

Nooshi Dadgostar är riksdagsledamot och vice ordförande för Vänsterpartiet samt återkommande inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv tillsammans med Annika Hirvonen Falk (MP) Carina Ohlsson (S) och Gudrun Schyman (Fi).

Kan vi prata om vad Centerpartiet egentligen har för politik? Centern framställde sig som valrörelsens antirasistiska och feministiska röst, men på listan som överlämnats till Löfven ser jag inga krav i den riktningen. Det som driver dem tycks snarare vara att montera ner välfärdsstaten och skyddsreglerna mot maktfullkomliga arbetsgivare och hyresvärdar. Gissa vem som förlorar då?

Kravlistan är ultimativ och nyliberal. Kanske är det så Annie Lööfs stora förebild Margaret Thatcher skulle ha gjort? Hon som Lööf tyckte ”hade råg i ryggen och visade var skåpet ska stå”. Hon som ville krossa arbetare som valde att organisera sig tillsammans.

Det borde kanske inte förvåna. Det viktigaste Centerpartiet gjorde under sin regeringstid var just att pressa ut medlemmar ur fack och a-kassa genom att höja avgifterna till a-kassan (högst höjning för den som tjänade minst) och till facket. Sedan tog centern ifrån löntagarna fonderingarna som funnits i sjukförsäkringen, pengar som vi själva betalat in för att försäkra oss mot sjukdom. Sju av tio sjukskrivna är kvinnor. Men pengarna gick till skattesänkningar för höginkomsttagare, de flesta män. En riktig fattigchock. För kvinnorna. Och så fortsätter det alltså.

Låt mig ta ett exempel. Alla vet att ett ojämlikt ansvar för det obetalda hemarbetet är en starkt bidragande orsak till att lönerna för kvinnor och män är så olika. Men den 21 november fällde Centerpartiet i riksdagen ett förslag om att även föräldrapenning på grundnivå ska innehålla åtminstone några månader där papporna också ska vara hemma. ”Värna familjen”, skrev Centerpartiet i sitt yttrande och hänvisade till ungefär samma saker som Kristdemokraterna gjorde.

Bland toppkraven på Centerpartiets kravlista i den pågående regeringsbildningen finns talande nog sänkta löner för unga och invandrare, under förevändningen att det skulle skapa fler jobb. För första gången på tio år såg vi 2016 en ökning av kvinnors löner i förhållande till männens. Ett enträget arbete från LO ligger bakom det. Men centern gillar inte trendbrottet. De kämpar med näbbar och klor i dag för att hålla tillbaka de lägsta lönerna, befolkade framför allt av kvinnor.

Det är servitriserna, städarna, barnskötarna och butiksbiträdena som kommer få en press nedåt på sina löner med centerns lönestyrning. För det är så lönesättning fungerar. Sätter du centerns invandrarlöner på unga och nyanlända riskerar de som i dag har avtalsenliga löner att trängas ut. På det sättet skapas en lönespiral nedåt som förstärker den medeltida löneklyftan. De spelar ut grupper mot varandra.

Men det är inte bara på arbetsmarknaden som centern inte vill att människor går ihop för att kämpa för sina rättigheter. På bostadsmarknaden vill de också förbjuda hyresgästerna från att tillsammans avtala om acceptabla hyresnivåer. Kravet är marknadshyror. Var och en av de ensamstående mödrarna som centern halverat lönen för, ska tvingas stå ensam i förhandlingen med sin hyresvärd. Han får ta ut hur höga hyror som helst. Grattis, tiden före välfärdssamhällets genombrott verkar vara tillbaka!

När jag vidare bläddrar igenom Centerpartiets budgetförslag kan jag konstatera att de också fortsätter dra ner på sjukförsäkringen. Trots att en kvarts miljon pensionärer, mestadels kvinnor, ligger under gränsen för fattigdomsrisk ska de dra ner just på de lägsta pensionerna. Pengarna ska omfördelas till männen i toppen med ytterligare skattesänkningar för alla som tjänar över 55 000 i månaden. Särskilt dåligt ska flyktingar få det.

Det var fint att Lööf slog näven i bordet när Åkesson uttryckte sig rasistiskt i den sista partiledardebatten inför valet. Men prata är billigt. I verkligheten är det julafton för rika män varje dag som centern får bestämma. Hade det funnits något annat än klappar till de mest välbeställda i centerns budgetsäck så hade kanske respekten kunnat hålla i sig. Men det gör det inte. För hade Annie Lööf velat hade hon kunnat ställa andra ”krav” än att de som har de allra sämst ska få det ännu sämre. Det är ingen slump att listan inte toppas av förslag om miljöpolitik, bättre LSS eller konkreta förslag för att stärka landsbygden. Det framstår som att det viktigaste för centern är att värna de rikas intressen.

Annie Lööf försöker framställa det som att hon står för borgerlig politik men med schyssta värderingar. Men under det fina presentpapperet så verkar värderingarna få stryka på foten för gammal hederlig ojämlikhetspolitik. Och det är ju innehållet som räknas, inte pratet om jämlikhet. För det är i verkligheten vi lever.