Studie: Olika respons på sportexperter beroende på kön

2018-11-27 | Bella Frank padlock

SPORT

Språkvetaren Hanna Söderlund berättade nyligen om sin forskning på Centrum för idrottsforsknings seminariedag Unga forskare presenterar i Stockholm. Söderlund har tittat på idrottsexperter, kön och maktförhandlingar, genom att undersöka SVT:s studio under VM i längdskidor i Lahtis 2017.

Hanna Söderlund som jobbar på Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet har i en samtalsanalytisk studie tittat på hur idrottsexperter – kvinnor och män – har möjlighet att förhandla sig till starka maktpositioner. Hon konstaterar med hänvisning till bland andra sociolingvisten Judith Baxter och filosofen Michel Foucault att makt och kön är något som förhandlas i samtal, att makt är något som förändras, och något en person kan få tillgång till i ett samtal genom förhandling. Studien är multimodal vilket innebär att Söderlund har undersökt språk och gester, liksom minspel och kroppspråk som idrottsexperterna har och i vilken utsträckning idrottsexperterna blir bekräftade av de andra i studion eller inte.

Söderlund har i en av delstudierna tittat på hur humor i studiosamtal kan bidra till att få en expert att framstå som rolig men också som kompetent – i en förhandling om maktpositioner – och detta sker i samspel med de andra experterna i studion. Fokus för studien är alltså SVT:s studio under VM i längdskidor 2017 och Söderlund konstaterar att experten Johanna Ojala har svårare att få respons på sina skämt, att det bland annat skämtas på experten Mattias Fredrikssons bekostnad, samt att programledaren André Pops genomgående får respons och därmed bekräftelse på det han säger.

De olika responserna stärker eller försvagar experterna i deras roller och den som inte får respons eller som det skämtas om hamnar i en lågmaktsposition. Söderlund konstaterar också att det verkar vara svårt att koppla ihop femininitet med humor och att det bidrar till att försvaga personens maktposition. Mellan männen uppstår en naturligare kollegialitet och det i sin tur stärker deras maktpositioner. Söderlund förklarar att kvinnor och män i studien har ordet ungefär lika ofta men att det är skillnad på hur detta sker: Fredriksson ges ordet och tilltalas oftare med namn, mer än dubbelt så ofta, medan Ojala måste ta ordet i större utsträckning.

– Det är ett återkommande mönster, att kvinnor måste ta utrymme själva, att gemenskap inte uppstår men när männen skämtar blir det en härlig och glad stämning. Jag tror inte bara det här är på individnivå, säger Hanna Söderlund som tidigare har studerat tv-programmet Parlamentet som hade liknande mönster.

Söderlund pekar också på hur idrottare som intervjuas i studion behandlas olika beroende på kön, bland annat genom att referenserna till männen ofta speglar kunskap om idrottaren i fråga som går längre tillbaka i tiden, medan anekdoter om de idrottare som är kvinnor oftare presenteras i stil med ”jag träffade henne igår”, samt att deras familjer och barn ofta dyker upp i inslagen, där det konstateras att skidåkaren saknar sina barn:

– Med männen har jag aldrig hört det, sade Söderlund som också berättade att efter att hon tog upp det med en projektledare som jobbade på kanalen senare fick höra sådana frågor till en herråkare.