Att blicka bakåt mot framtiden

2018-10-19 | Shide Jafari padlock

KULTUR

”Det är här det slår mig att jag står mitt i en utställning där det har gjorts konst av vår egen undergång”, skriver Shide Jafari om Modernautställningen 2018 som öppnar i helgen och är inspirerad av en tidsuppfattning där framtiden är bakom oss.

Modernautställningen 2018 – med framtiden bakom oss

Moderna museet, Stockholm, 20 oktober-6 januari

Curatorer: Joa Ljungberg och Santiago Mostyn

Titeln på Modernautställningen 2018, Med framtiden bakom oss, är inspirerad av den andiska ursprungsbefolkningen som har en motsatt tidsuppfattning jämfört med västvärlden. Medan vi ser det som vi har framtiden framför oss så är deras uppfattning att framtiden är bakom ryggen och blicken är vänd mot det som har varit och när de pratar om framtiden så pekar de bakom ryggen.

Årets curatorer, Joa Ljungberg och Santiago Mostyn, har gjort ett omfattande researcharbete inför årets upplaga av modernautställningen på Moderna museet och upplevde under arbetet att många konstnärer inspireras nu av de historiska skeenden som format vår samtid i dag. Därför var det viktigt för dem att lyfta fram ett konstnärskap där historien finns närvarande, en konstnärlig blick som blickar bakåt med framtiden i ryggen.

Utställningen har fyra olika teman men det finns ingen tydlig gräns för vilka teman som finns var i utställningen utan dessa teman växer både i och ur varande som de själva beskriver det. Ett av dessa teman är ”Den utsatta kroppen och synen på den andre”. Här möter vi bland annat konstnären Muhammad Alis bilder, de första verk som besökaren möter i utställningens första rum. Hans bilder är små tecknade tavlor som föreställer mutationer av människokroppar som har anpassats till arbete och visar på en helvetisk tillvaro.

Medvetna val

Av katalogen om utställningen framgår att dessa är influerade av Alis vandringar i Damaskus innan han 2015 lyckades fly över Medelhavet till Sverige. Till samma tema går det även att konstnärer som Fatima Moallim, som får teckna Flyktinglandet, behärskning av tre känslor, en teckning som hon målar direkt på väggen, live direkt inför besökarna och konstnären Johan Willgrens valsversion av melodin ”Die Fahne hoch”, som en gång var som en andra nationalsång i tredje riket men hans version blir en trallvänlig glad melodi. De är bara två av flera konstnärer som berör flyktingskap, utanförskap och gränser. Det har varit ett medvetet val av tema av curatorerna i ett samhälle där de ser antidemokratiska krafter som vuxit sig allt starkare.

Längre in i utställningen får vi möta Éva Mags kroppar som hon kallar för Originals. Dessa relativt naturtrogna kroppar i naturliga storlekar är kroppar som har varit med på flera tidigare utställningar. De är tunga fyllda vävnader som ser ordentligt sargade ut på sätt som berör och väcker massa tankar. Éva Mag berättar själv att hon gillar att jobba organiskt med kropparna och att de har haft olika positioner. Ett tag hade hon några i yogaposition och en annan gång var de i bedjande positioner. Hon har medvetet låtit kropparna falla sönder för hon gillar att visa upp de som smutsiga och trasiga samtidigt som det är en tyngd i dem.

Ett annat tema är ”Människan och naturen i det moderna Sverige”. Här fastnar konstnärtrions (Fanny Carinasdotter, Anja Örns och Tomas Örns) enorma bilder från bildserien ”Att använda landskap”, kvar på näthinnan långt efter att ha lämnat utställningen. Det är giganstiska bilder av det öppna dagsbrottet Aitik i Sakajärvi, ett jättehål i naturen som ställer oss inför den filosofiska frågan om när naturen egentligen upphör att vara natur.

Originals av Éva Mag.

Natur bortom patriarkat

Under temat ”Barnet och det mänskliga blommandet, bortom en antropocentrisk världsbild” har curatorerna försökt hitta utvägar ur det apokalyptiska mörker som tycks prägla samtiden genom att hitta andra värden och fokuspunkter. Det finns också i samtiden en stark feministisk kraft med återerövring av kroppen, lusten och passionen. Här spelar Ingela Ihrmans performance - där hon iklädd i en blomsterdräkt öppnar upp sig själv från knopp till utslagen blomma och låter betraktaren suga nektar ur henne – upp en naturakt bortom patriarkatets och kapitalismens inverkan.

En annan naturlig akt som speglar samma tema är barnavlandet. Jag betraktar åter ett av Éva Mags konstverk, en fulsnygg skulptur som föreställer en kvinna som står på alla fyra med öppen mun. Den heter just ”On all four”. Mag berättar om en situation i sitt eget liv när hon låg och ammade sitt andra barn i sängen samtidigt som hennes man låg i sängen. Hon tänkte då på sin gammelfarmor som födde många barn och att det måste ha funnits situationer där hon kanske låg och ammade, var gravid och hade sex samtidigt. Den tanken får en att förstå hur stark kvinnokroppen är och vad den verkligen är kapabel till. Det är kvinnors styrka som Éva Mag vill visa på, egentligen med flera konstverk, men extra tydligt just med ”On all four”.

Storskalig förödelse

Temat ”En civilisation på gränsen” är det tema som lyfter fram vår egen undergång i och med miljöförstörelsen. Ett tema som kanske kan beskrivas bäst med Helena Granströms ord från den illustrerade boken Det som en gång var (2016):

”Det sker inget dödande eftersom det aldrig funnits några liv att ta. En sådan berättelse om världen är både en förutsättning och en konsekvens av den storskaliga förödelse som vi bevittnar i dag. För en kultur baserad på exploatering finns ingen annan möjlighet än att förneka de exploaterades subjekt.”

Det är här det slår mig att jag står mitt i en utställning där det har gjorts konst av vår egen undergång. Ja det går inte att säga annat än att Modernautställningen 2018 är en väldigt välgrundad och tankeväckande utställning.