Med bilden som vapen mot Marockos tabun

2018-09-25 | Fanny Hedenmo padlock

KULTUR

Hennes teckningar av nakna kvinnor och scener av sexuellt våld provocerar konservativa krafter. Men 24-åriga Zainab Fasiki låter sig inte skrämmas. Feministiskt perspektiv möter feministen som vill normalisera kvinnokroppen i Marocko.

Det är sensommar 2017 i Marocko när en suddig video börjar cirkulera på sociala medier. På en buss i Casablanca står en ung tjej, omringad av ett gäng tonårskillar. De sliter i hennes kläder, tafsar på hennes kropp. Den unga kvinnan skriker i panik och försöker värja sig. Killarna skrattar. Ingen av passagerarna omkring ingriper – inte busschauffören heller.

Videon blir snabbt viral, och Marocko exploderar i kollektivt ursinne. I flera storstäder fylls gatorna av indignerade protester mot det sexuella våldet. Samtidigt börjar en teckning spridas på Facebook. Kvinnan på teckningen står ensam på en buss, hennes kläder nedhasade över axlar och höfter. Över henne är en mening skriven, ”bussar är till för att transportera människor, inte för att våldta kvinnor”.

Teckningen ger ett eko långt utanför Marockos gränser. Snart träder konstnären fram. Hon är en nyutexaminerad maskiningenjör, då 22 år gammal.

Och hon har mycket mer att säga.

Mystifierad kvinnokropp

Ett år har gått sedan dess. Eftermiddagssolen är varm, men en havsbris går genom Mohammedia – en liten industristad vid kusten mellan huvudstaden Rabat och metropolen Casablanca. Zainab Fasikis korta, lekfulla Amelie från Montmartre-frisyr ser skön ut. Den lämnar nacken fri i den tryckande hettan.

– Jag har börjat klippa mig själv. Det var ingen frisör som fattade vad jag ville ha, säger hon och rycker på axlarna, gör så lockarna dansar till.

Frisyren har blivit ett slags signum. Den känns igen från hennes många självporträtt som hon ställer ut runt om i världen. Inte sällan målar Zainab Fasiki sig själv naken, i drömlika situationer – som superhjälte, som jätte eller ormtjusare. Det är ett slags lekfullt sätt att normalisera kvinnokroppen, säger hon.

Att göra den till något vardagligt. Naturligt.

– I vår kultur är den kvinnliga kroppen inte bara en kropp. Den är något mystiskt, något som ska gömmas och skyddas. Det är därför den blir så sexualiserad när den väl syns, säger hon.

Samtidigt ser Zainab Fasiki andra förklaringsmodeller. Medan konservativa krafter talar om vikten av att kvinnor klär sig heltäckande och modest, pekar feminister istället på behovet av sexualundervisning. Att tabut kring sex måste brytas.

– I alla muslimska länder är sex någonting reserverat för vuxna inom äktenskapet. Det är som om unga människor inte får ha sexuella begär, trots att det är det enda unga tänker på, ungefär. Det är ett konstant sexuellt förtryck som till slut exploderar, säger Zainab Fasiki, men tillägger snabbt:

– Det handlar inte om att försvara de som trakasserar eller antastar. Det handlar om att förstå.

Konstant kritik

Zainab Fasikis konst har blivit en sorts aktivism, även om det inte var tanken från början. Och den möts inte sällan av kritiska kommentarer och meddelanden. Ofta kommer de från marockanska män som kallar henne pervers, eller frågar varför hon är besatt av sex. Men hon får också reaktioner från andra feminister, som kritiserar att hon ritar kvinnor med smink, eller varför hon inte tar ställning mot hijaben, slöjan.

Zainab Fasiki ser det som sin uppgift att svara på alla meddelanden. Det är ju samtalet som är viktigt, resonerar hon. Men den konstanta kritiken är ibland svår att mäkta med. Framförallt när den kommer från andra kvinnor.

– Det värsta är nog att höra från andra feminister att jag är en söt överklasstjej som inte vet någonting om förtryck. Det är inte sant! Allt jag belyser i min konst berör mig. Jag har också fått kämpa för min självständighet.

Otrolig befrielse

När Zainab Fasiki för fyra år sedan blev inbjuden till sin första utställning i Madrid var det inte säkert att resan skulle bli av. För hennes föräldrar, uppvuxna i en traditionellt religiös miljö i Fes, var en sådan resa otänkbar för en ung kvinna.

– De sa att jag förmodligen bara skulle ha sex där borta, säger Zainab Fasiki och skrattar uppgivet.

Hon fick resa till slut. Men Zainab Fasiki föredrar fortfarande att inte berätta för mycket om sitt arbete hemma. Som i så många andra marockanska hem är sex och nakenhet – huvudteman i hennes konst – tabubelagda ämnen där.

– Att bli ekonomiskt oberoende var en sådan otrolig befrielse. Jag är helt säker på att för att vara en lycklig kvinna i Marocko måste man kunna tjäna sina egna pengar. För mig var det först när jag kunde visa vad jag tjänade på min konst som mina föräldrar lät mig göra det jag gör.

Fortsätter bryta tabun

En intensiv höst väntar. Zainab Fasiki uppvaktas i allt snabbare takt av internationella festivaler, medier och konstgallerier. Hon jobbar och reser nästan konstant.

Men sina hjärteprojekt driver hon i Marocko. Det blir en till säsong av initiativet Women power collective, där Zainab Fasiki bjuder in unga marockanska kvinnor till feministiska workshops. Och i vinter lanserar hon ett nytt projekt, sitt största hittills.

”Hshouma”, som betyder tabu på dialektal marockansk arabiska, ska bli ett slags kunskapscentrum för att bryta kulturella tabun kring sex, våld och mänskliga rättigheter. Hon riktar sig direkt till traditionella familjer, de som liknar hennes egen.

– Förut var jag villig att göra nästan vad som helst för att komma från Marocko, åka vart som helst. Nu känner jag inte så längre. Jag känner att jag behövs mer här. Och de drömmar jag vill uppnå vill jag uppnå här, i mitt hemland, säger hon.