En röst och ett rum

2018-08-17 | Elena Smon Wolay padlock

KULTUR

De senaste åren har Sofia Jernbergs namn dykt upp på de mest intressanta experimentella scenerna och hon är av en de mest anmärkningsvärda artisterna från Sverige i dag. Elena Wolay ställde fem frågor till Sofia Jernberg för de nyinvigda och de nyfikna.

FAKTA/Sofia Jernberg

Sofia Jernberg är en prisbelönt svensk sångerska och kompositör adopterad från Etiopien 1983, uppvuxen i Etiopien, Vietnam och Sverige och utbildad vid Adolf Fredriks musikklasser, Södra latins gymnasium, Fridhems folkhögskola och Gotlands tonsättarskola.

2008 tog hon emot Kungliga musikaliska akademiens jazzpris och 2016 Musikförläggarnas pris i konstmusikkategorin Liten ensemble/kammarmusik.

Just nu är hon aktuell med bland annat Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire på Helsingborgs konserthus med Helsingborgs symfoniorkester 6, 16, 20 september 2018 och 23 maj 2019.

Hej, Sofia, skulle du kunna beskriva din musik för nyinvigda jazzälskande Fempers-läsare?

– Viktiga ingredienser är: musik, värderingar, förändring, utveckling, rollbyte.

Var i världen skulle du säga att just den jazzscenen frodas och lever som mest?

– Den finns över hela världen. Jag rör mig mest i Europa men även i USA, Kanada, Australien och Japan en del. Har sjungit några gånger i Etiopien, Grönland och Libanon. Varit på väg till Rumänien. Men för det mesta blir det Västeuropa. Vill gärna ändra på det. Var just den jazzscenen frodas är svårt att svara på. Det beror på vad en menar med ”frodas”. Utövare finns det gott om överallt. Pengar finns det mindre gott om överallt. Människors förutsättningar är som du vet förkrossande olika.

Vad har du haft för dig under de senaste åren och vad har du på gång det närmsta?

– Har levt i frivillig konstnärlig exil på andra sidan gränsen, Norge i sju svåra år. 2018 har varit väldigt fullsmockat. Oj, svårt att fatta mig kort märker jag. Så jag gör bara några nedslag eller urval.

– Jag har sjungit en del solo, bara röst och ett rum krävs, ibland en mikrofon. Då har jag gjort både solokonserter med min egen grej och sjungit ett stycket av den bortgångne afroamerikanska queer-tonsättaren Julius Eastman på konsertserien Lupino live, festivalen Maerzmusik och non-profit kulturorganisationen Savvy contemporary. Gjorde en jätterolig turné med saxofonist Mette Rasmussen i Australien.

– Och ”Fórn”, det betyder ”att offra” på isländska, gjorde vi ju i Aten. Fórn är en slags bröllopssvit som tar cirka sex timmar att uppleva. Hela huset används. Ofta stora scener. Man får så klart gå om man vill. Ett scenkonstverk med video, koreografi, musik med mera. Jag är med i egenskap av sångerska. Verket är skapat av Erna Ómarsdóttir, Valdimar Jóhansson och Matthew Barney bland andra.

– Just nu jobbar jag med en kammaropera tillsammans med Louise Beck, Cia Rinne och Henrik Strindberg som tar utgångspunkt i kvinnohjärtan, takotsubo cardiomyopathy. Ska till Weidingen imorgon och spela med Mats Gustafsson. Det är han som bjudit in. Det blir han, Erwan Keravec och jag. Saxofoner, säckpipa och sång.

Vad är din dolda talang som många ännu inte känner till?

– Virkning och d-vitaminbrist. På vägarna gillar jag att sysselsätta mej. Är väl inte så jättebegåvad men tycker det är njutbart att virka. Har lärt mej själv faktiskt! Jag virkar aldrig något specifikt.

– I och med min fäbless, valfri eller ofrivilligt pålagd är mindre intressant, spenderar jag mycket tid norrut. Det har utvecklat sig till en riklig begåvning månne.

Blir det något mer med Fire! Orchestra i sommar?

– Åh nej, tyvärr inte, men i november då händer det, då ska vi ut på Europaturné som avslutas på Fasching i Stockholm 18 november. Boom!