Organiseringsförbud kan bli frikort för rasistisk politik

2018-08-14 | Silas Aliki padlock

OPINION

”Det kanske låter som en smidig lösning på den eskalerande rasismen i vårt samhälle att helt enkelt förbjuda den. Men det är förstås sällan så enkelt”, skriver juristen Silas Aliki och konstaterar att det historiskt sett aldrig varit ett framgångsrikt försvar mot fascism och nazism att öka statens möjligheter till repression.

Silas Aliki har en kandidat i krigsvetenskap från Försvarshögskolan, är jurist och grundare av Folkets juristbyrå samt frilansskribent

Alla vill förbjuda nazism numera. Alltifrån enskilda debattörer och organisationer som stiftelsen Make equal till politiska partier från Feministiskt initiativ till Moderaterna. Till och med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson har öppnat för ett förbud.

Efter att nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) i år för andra gången deltog under Almedalsveckan har även Socialdemokraterna sagt sig vara villiga att förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. När justitieminister Morgan Johansson gick ut med att regeringen vill använda sig av den öppning i regeringsformen som tillåter att föreningsfriheten begränsas för sammanslutningar som ägnar sig åt hets mot folkgrupp, fick han övervägande positiva reaktioner.

Att regeringen inte ansett det påkallat att ta krafttag mot nazism under de senaste årens alla bränder på flyktingförläggningar som kunnat kopplas till den organiserade högerextremismen, eller för den delen de återkommande angreppen mot vänsterns och hbtq-rörelsens organisationer, var det få som påtalade.

Det kanske låter som en smidig lösning på den eskalerande rasismen i vårt samhälle att helt enkelt förbjuda den. Men det är förstås sällan så enkelt. Morgan Johansson har aviserat att förbudet framförallt ska träffa NMR och närliggande organisationer, men inte exempelvis Sverigedemokraterna, som ju oomtvistat har nazistiska rötter.

Det innebär att förslaget, om det genomförs, kommer att etablera en rättslig definition av rasism såsom endast omfattande organiserad nazism. Alla organisationer som inte förbjuds kommer alltså att vara icke-rasistiska. Inte bara är det skrämmande att tänka sig vad en moderatledd regering, med stöd av Sverigedemokraterna, kan göra med ett sådant frikort. Det är också förödande för samtalet om rasism som en strukturell maktordning, som gynnar vissa och missgynnar andra på livets alla områden.

Moderaterna har mött regeringens utspel med att än en gång förtydliga att de vill gå ännu längre. De vill inte bara förbjuda nazistisk och rasistisk organisering, utan kriminalisera deltagande i så kallad våldsbejakande extremism. Vad som ryms i det ideologiskt tungt laddade begreppet är inte helt klart, men om man ska tro Totalförsvarets forskningsinstitut, som nyligen släppte en rapport om den autonoma vänsterns närvaro på nätet, kan allt emellan stiftelsen Expo, som kartlagt nazismen i Sverige under många år, och djurrättsrörelsen kategoriseras som våldsbejakande vänsterextremism.

Att Moderaterna är pigga på att införa ett förbud mot den organisering som på olika sätt strävar efter ett jämlikt samhälle är förstås inte förvånande. Att vi har ett politiskt klimat där också socialister och feminister stämmer in i kören, och därmed accepterar att kartläggning av nazism och utdelning av sojakorv på festivaler är ett hot mot demokratin, är däremot djupt oroande.

Ett förbud mot rasistisk organisering riskerar att öppna upp för en avgrund av rasistisk politik, oavsett regeringens partifärg. De som på grund av rastillhörighet, sexuell läggning, könsidentitet eller politisk övertygelse levt med hotet från den organiserade nazismen i decennier, kommer inte bli hjälpta av ett förbud. Inte heller de som dagligen känner en befogad rädsla i sin vardag för den snabbt växande rasismen i det svenska samhället.

Ett rasistförbud kanske gör det mer bekvämt för det politiska etablissemanget att mingla på ett somrigt Gotland, men det kommer sannolikt bara göra livet svårare för de som är i skriande behov av en antifascistisk och demokratisk politik i praktiken. Dessutom ignorerar förslaget det faktum att det, historiskt sett, aldrig har varit ett framgångsrikt försvar mot fascism och nazism att öka statens möjligheter till repression.

Det har i stället varit folklig antifascistisk organisering som förmått vända en sådan utveckling som den vi ser i Sverige i dag. Det kommer sannolikt vara svaret även denna gång. Låt inte de som under många år själva drivit en djupt rasistisk politik komma undan såhär billigt.