Ana Valdes möter Shirin Ebadi

2018-06-21 | Ana Valdés padlock

KRÖNIKA/UTRIKES

Shirin Ebadi som fick Nobels fredspris 2003 fruktar ytterligare krig där Iran är inblandat inte minst eftersom det tar död på den interna kritiken och förhindrar arbetet mot demokrati i Iran. Ana Valdés mötte henne i Uruguay och samtalade om demokrati, krig, fredsarbete och sekularism.

Iranska Shirin Ebadi är liten till växten men har en bärande röst. Hon är bjuden till Montevideo av en argentinsk stiftelse som arbetar för att främja den demokratiska kulturen. Ebadi fick Nobels fredspris i Oslo 2003. Tillsammans med Lech Walesa, Adolfo Pérez Esquivel och Rigoberta Menchú är hon i Uruguay för att diskutera vägen till fred i världen och vad kan man göra för att stärka arbetarnas villkor.

Hon erkänner att hon inte vet så mycket om Uruguay. Hon vet förstås en del om vår förra president, José Mujica – att han gick under benämningen världens fattigaste president och att han alltid varit lantbrukare och arbetat för de fattiga.

Jag fyller i lite luckor, berättar att Mujica satt i fängelse i 13 år, att han grundade gerillarörelsen Tupamaros och att han var gisslan hos den uruguayska diktaturen.

– Vad, hade ni en diktatur? Det visste jag ingenting om, säger Ebadi. Hur slutade ni, var det något motståndskrig?

Nej, förklarar jag. Det tog 13 år att bli av med militärerna, men det var folket som sade nej. Militärerna var så övertygade om folkets stöd att de utlyste en folkomröstning som frågade om folket ville ha en fortsättning på militärstyret eller en övergång till en civil regering.

57 procent av befolkningen sade nej och militärerna började förbereda processen som skulle göra slut på diktaturen. Shirin Ebadi utropar:

– Men detta är riktig demokrati, ni hade demokratiska militärer som gick sin väg. Vi i Iran har inte det! Under många år har jag har hållit tal och agiterat för att få vår regering att utlysa en folkomröstning och ändra vår författning. Vi behöver ett sekulärt land, där religionen och staten är inte sammanblandade.

Men ni har val i Iran?

– Inte alls fria val, vi har ett råd som är Irans mäktigaste organ, det heter Väktarnas råd och där samlas alla viktiga religiösa ledare. De måste godkänna alla kandidater till både riksdagen och till presidentposten i förväg. Vi kan inte välja någon som de inte har godkänt.

– Men ayatollah Khomeini hade lovat att de religiösa ledarna bara skulle arbeta med religiösa frågor, han lovade politisk frihet och mycket annat.

Trodde du på honom?

– Visste gjorde vi det, hela 90 procent av Irans befolkning trodde på honom, vi såg honom som räddaren, som Messias. Men vad hände då? Han ljög, och redan under första året lades staten under de religiösa ledarnas kontroll. Och han dödade 5 000 dissidenter, de flesta kommunister, i fängelset.

Shirin Ebadi var Irans första kvinna som blev domare, men efter revolutionen 1979 fick hon inte längre leda domstolen, hon fick i stället arbeta där som tjänsteman. Men är det förbjudet inom islam att ha kvinnor som domare, undrar jag:

– Nej, det är det inte, men i den iranska versionen av islam är det så och med detta argument lyckades de avskeda mig från domstolen.

Shirin Ebadi berättar att hon senare tog ut en ny advokattitel och började arbeta gratis för kvinnor och barn, två mycket utsatta grupper i Iran.

– Jag försvarade några ledare ur Bahairörelsen, en monoteistisk sekt som grundades i Iran på 1800-talet och som har några hundratusen medlemmar. Iran har förbjudit dem att läsa på universitet och de hade startat ett eget. Några av deras ledare fängslades, anklagades för att vara spioner och jag var den enda som vågade försvara dem.

Ebadi fick Nobels fredspris för sitt arbete men de iranska myndigheterna trakasserade henne konsekvent. En prostituerad som arbetade för regeringen utpressade hennes man sedan 35 år med bilder om han inte tog avstånd från hustrun i ett tv-program som sändes över hela landet.

Han gjorde det och Ebadi såg ingen annan utväg än att fly landet. Hon bosatte sig i London och har inte återvänt till Iran. Hennes hus plundrades och hennes nobelmedalj såldes på offentlig auktion.

Hon var en stark kritiker till Khomeini när författaren Salman Rushdie fick en fatwa mot sig 1988 i samband med publiceringen av boken Satansverserna. Jag frågar om fatwan fortfarande gäller trots att Khomeini är död och att landets femte president Mohammad Khatami 1998 sade att den inte längre var aktuell. Hon säger att den är förnyad, att Khatami inte har religiös auktoritet för att upphäva den.

Vad skulle då behöva hända i Iran för att Shirin Ebadi skulle kunna återvända?

– Först måste landet bli sekulärt, bara då kan vi vara säkra. Och nu ber jag till Gud varje dag att det inte blir någon bombning eller utländsk intervention, om det blir så kommer alla iranier att glömma sin kritik mot regeringen och försvara sitt land.

– Det hände när Saddam Hussein attackerade Iran. Det gav Khomeini många år av trygghet. Ett krig får alltid folk att glömma motsättningar.

Shirin Ebadi fortsätter:

– Kärnkraftsavtalet är bara ett spel för galleriet. Det Iran gör i grannländerna är mycket viktigare. Utan Iran skulle inte Hizbollah klara sig i Libanon. Det är det iranska folket som betalar. Samma sak i Syrien och Yemen, Iran står bakom varenda krig och iranska civilgardister och soldater är inblandade i alla krig i området. Det är det som dränerar den iranska ekonomin. Män skickas ut i kriget och kvinnorna arbetar inte. Iran har nummer 140 av 144 platser vad gäller kvinnors inkludering i arbetsmarknaden. Iran ser främst till kvinnornas reproduktiva förmåga och man begär att de ska föda barn, helt oavsett hur välutbildade de är.

– Männen kan ha flera hustrun men kvinnan är instängd hemma. Nu finns det unga tjejer som protesterar, de bränner sina slöjor och det är mest de som har varit ute på gatorna och demonstrerat mot regimen. Vi har nu många kvinnliga politiska fångar. Men om det blir ett krig kommer allt motstånd mot regeringen att upphöra. Iranierna är patrioter.

Fotnot: Två dagar efter intervjun meddelade president Donald Trump att USA drar sig ur avtalet som begränsade Irans investeringar i uran. Israel har skjutit mot Damaskus och det krig mot Iran som Ebadi befarar verkade krypa närmare.