”Om jag har tur kan jag äta”

2018-06-12 | Christin Sandberg padlock

UTRIKES

Livsvillkoren för Spaniens papperslösa blir allt mer ohållbara. Senegalesiska gatuförsäljaren Mame Mbayes död i mars har lett till växande protester mot förföljelser, trakasserier och institutionell rasism. I såväl Barcelona som Madrid pågår manifestationer som kräver att gatuförsäljarnas levebröd avkriminaliseras.

I kvarteret Lavapiés i Madrid i Spanien ses många unga och äldre män från olika afrikanska länder passera förbi med en stor plastpåse slängd över axeln. De är på väg hem eller ut för att försöka sälja en väska eller en parfym. Något riktigt jobb kan de flesta av dem inte få, eftersom de saknar papper, det vill säga uppehållstillstånd. Många av dem har bott i Spanien i över tio år.

Den 15 mars i år dog den senegalesiska gatuförsäljaren Mame Mbaye av ett hjärtstillestånd nära sitt hem i kvarteret Lavapiés efter en polisjakt. Dödsorsaken var ett hjärtfel, men det har bekräftats att Mbaye jagades iväg av polisen från den plats han för stunden stod och sålde sina varor på. Det blev droppen som fick bägaren att rinna över för många män som lever i en liknande situation. Två dagar senare anordnades en protestdemonstration av syndikatet som försöker organisera gatuförsäljarna, varav många lever gömda, för att ta strid för deras rättigheter. Tillsammans med antirasister och människorättsaktivister gick de ut på gatan i protester.

– Det får vara nog med förföljelser och trakasserier av oss som inte har något annat val än att försöka överleva på gatan, säger Malick Gueye, talesperson för syndikatet för gatuförsäljarna, det vill säga de som bär omkring sina varor och sedan lägger ut dem på en filt för försäljning. Allt på ett sätt som gör att det kvickt går att samla ihop allt, slänga filten över axeln och sticka om polisen dyker upp.

Paula Guerra Cáceres, SOS Racismo. Bild: Christin Sandberg

I Lavapiés finns också den lilla organisationen SOS Racismos kontor. Paula Guerra Cáceres, ursprungligen från Chile, är en av volontärerna som håller den lilla föreningen levande.

– Från institutionellt håll finns en tendens att förminska den strukturella rasismen till individer som har rasistiska åsikter eller inte ”vet bättre”, men vi menar att det handlar om vilka möjligheter och begränsningar de personer som inte har uppehållstillstånd i landet tvingas leva under, säger hon.

– Mame Mbaye dog av ett hjärtfel, inte av poliserna som jagade honom. Men jag menar att hälsan för alla de hundratals om inte tusentals personer som lever under stress för att hålla sig undan från polisen eller bara försöka få ihop mat för dagen skapar hälsoproblem i sig.

Kontrakten tog slut

Abdulalye från Senegal har varit i Spanien i 18 år. Han har trötta ögon, när han går gatan framåt med sin blåa plastsäck över axeln. Han berättar att han kände Mame Mbaye, som hade bott i Madrid i över tio år, när han dog.

Han fnyser till när jag frågar hur mycket pengar han kan tjäna en dag.

– Tjänar? Inget. Om jag har tur kan jag äta, säger han.

Så berättar han att det är mycket poliskontroller. Böterna kan uppgå till 2 000 kronor för olaglig försäljning.

– Ibland tar de alla varor, ibland plockar de in en på förhör på polisstationen, säger Abdulalye.

Han berättar att under de första tio åren i Spanien hade han alltid olika jobb, men att det nu är sex år sedan kontrakten tog slut.

– Nu är det omöjligt att hitta ett arbete, säger han. Detta trots att han säger att han har papper, det vill säga uppehållstillstånd.

Malick Gueye, talesperson för syndikatet för gatuförsäljarna, är även han från Senegal och kände den avlidna Mbaye väl. Gueye, och tidigare även Mbaye, är två av ett 50-tal personer i syndikatet som samlas varje tisdag för att påtala den ohållbara situationen för alla i Madrid som försöker överleva som ambulerande försäljare. De vittnar om en vardag kantad av förföljelse, misshandel och arresteringar från polisens sida.

Få protesterar mot migrantkvinnors arbete

Det är något som syndikatet har påtalat för de lokala myndigheterna under flera års tid. De har även dokumenterat polismisshandeln. Men inget görs. Istället fortsätter polisen att förfölja männen. Priset fick Mbaye betala.

– Anledningen till att dessa killar säljer på gatan är ju utlänningslagen, som omöjliggör för dem att legalisera sin status i landet och tvingar dem till att leva gömda, trots att de vistats här så länge, säger Paula Guerra Cáceres från SOS Racismo.

– Migrantkvinnor används som hembiträden, städhjälp och vårdare i hemmen, och det är inte många som protesterar mot det, eftersom kvinnorna utför arbete som behövs och många andra inte är villiga att göra. De utnyttjas och utsätts inte sällan för övergrepp i det tysta, säger hon och ställer samtidigt en retorisk fråga:

– Men vem skulle anlita en 22-årig kille från Gambia som städhjälp hemma? Det är därför jag menar att de här unga männen har inget alternativ.

Samtidigt som protesterna fortsätter ta sig olika uttryck i Madrid pågår en dygnet runt demonstration i Barcelona. Där har sedan mitten av april ett femtiotal migranter, barrikaderat sig i den tidigare konstskolan Massanas lokaler för att kräva rimligare livsvillkor för alla papperslösa i staden.

Demonstration dygnet runt

Lördagen den 1 juni besökte Kataloniens regionpresident skolan för att ta emot strejkgruppens krav. Det handlar om ett tiotal krav på de lokala myndigheterna för att förbättra möjligheterna för alla papperslösa att få ett drägligt liv.

Ainhoa Nadia Douhabi deltar dygnetruntdemonstrationen i Barcelona. Bild: Christin Sandberg

Ainhoa Nadia Douhabi är en av de som deltar i strejken i Barcelona och den här dagen besöker Madrid i samband med anordnandet av ett stormöte och en ljusmanifestation till stöd för de strejkande i Barcelona

– I Barcelona liksom i Madrid kräver vi att gatuförsäljarnas levebröd avkriminaliseras. Som det är i dag riskerar man upp till två års fängelse för att sälja på gatan. Många sitter i fängelse, säger hon.

Att försöka överleva är inte ett brott. Därför är ett annat av kraven från de strejkande migrantaktivisterna att utlänningslagen upphävs och att förvaren där utvisningshotade personer låses in stängs ned.

– Vi måste försöka bryta den institutionella rasismen, säger Ainhoa Nadia Douhabi.

– Det räcker inte att ändra attityder hos enskilda individer. Det är inte det stora problemet med rasism. Utan snarare att människor hela tiden är rädda för att bli upptäckta och åka fast och bli deporterade, säger hon.

Orimliga krav

I både Barcelona och Madrid har många av gatuförsäljarna, liksom många kvinnor som arbetar i servicesektorn, bott över ett decennium i Spanien, utan möjlighet att bli en del av samhället.

– Hur ska vi göra? Du har enligt utlänningslagen rätt att legalisera din vistelse i landet om du har arbetat i tre år. Men de krav som ställs är helt omöjliga för någon som mig att leva upp till, säger en kvinna som ställer sig upp under stormötet. Hon försörjer sig och sin familj som städerska och hemvårdare, men vill inte uppge sitt namn eftersom hon är en av tusentals papperslösa som lever ”under jorden”.

Hon menar att det bland annat ställs orimliga krav på inkomstens storlek, vilket är omöjligt att uppnå med ett städjobb till exempel. Även kraven på bostaden storlek, om att ha ett visst antal kvadratmeter per familjemedlem, inklusive för barnen.

Instabilt läge

Ainhoa Nadia Douhabi säger att hon har med sig en förfrågan från Barcelona till medmänniskorna i Madrid. ”Skulle ni vilja göra något liknande som ’inlåsningen’ i Barcelona?”.

Hon får till svar att det som krävs för att underhålla en sådan strejkaktion under lång tid är extremt krävande. De mänskliga resurser som behövs klarar inga migranter som försöker överleva i Madrid att avvara. Den som har fullt upp med att skaffa mat på bordet åt sig själv och kanske flera i familjen har inte möjlighet att ge så mycket av sin tid som skulle behövas.

Men de politiska kraven är de samma i Barcelona och Madrid. Men det är inte helt lätt att få gehör för kraven på att underlätta situationen för migranterna i landet, eftersom det politiska läget i landet i stort är instabilt. Spaniens premiärminister Mariano Rajoy tvingades nyligen bort efter en misstroendeomröstning i parlamentet som följde efter en stor korruptionshärva i partiet. Även i Katalonien har det varit politiskt kaotiskt efter folkomröstningen om självständighet.

– Men oavsett vad som händer i politiken på nationell och regional nivå fortsätter vi ihärdigt att uppvakta de lokala myndigheterna, säger Ainhoa Nadia Douhabi.

Hon tillägger:

– Vår princip är att alla som talar i de strejkandes namn själva är migranter, säger hon.